Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Notblomster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunskapsförmåga är till sin natur bunden vid
fenomenen. Också äro noumenen att anse endast
såsom »gränsbegrepp», såsom något, hvartill vår
tanke nödvändigt föres, utan att vi om dem kunna
ega någon positiv kunskap. Från hvilken sida man
än ser sinneverlden, kan betraktelsen fortgå i det
gränslösa – man finner der intet, vid hvilket tanken
kan stanna. Men något sådant fordrar vår tanke med
nödvändighet och hänvisar följaktligen på något
osinligt. Dock är detta endast ett subjektivt
behof; om noumenens objektiva tillvaro veta vi
intet. Det högsta väsendet, en första (fria) orsak
och ett väsende i egentlig bemärkelse äro noumenala
former. Vår tanke fordrar dem enligt sin natur; men om
de i verkligheten finnas och huru de i sådant fall äro
att fatta, känna vi ej. Bevisen för Guds tillvaro,
för friheten och för vår andes odödlighet äro ock
derför förfelade, så snart de skola innebära något
annat och mer än en redogörelse för ett subjektivt
behof hos oss. I viss mening finnes dock härifrån ett
undantag. Pligtens faktum hänvisar oss direkt på en
noumenal verklighet. Ty som en oafvislig eller genom
sig sjelf giltig fordran, ställd på en fri vilja,
låter den sig ej förklara ur det fenomenala: till
hvars väsende det hör, att hvarje moment förutsätter
ett annat, hvarur det med nödvändighet framgår. Vårt
sedliga medvetande lär oss följaktligen, att menniskan
ej uteslutande hör fenomenverlden till, utan
derjämte äfven är ett noumenon. Men då detta sedliga
medvetande äfven fordrar, att dygd och lycksalighet
en gång skola förenas, så kan man äfven derur, om
än på mera indirekt sätt, härleda Guds tillvaro och
själens odödlighet såsom praktiska postulat. Endast en
allvetande och allsmäktig verldsregent kan nämligen
bringa dygd och lycksalighet i förening, och detta
sker, efter hvad erfarenheten visar, ej här i verlden,
utan måste ske i ett kommande lif. Emellertid måste
man taga sig noga till vara for att häri inlägga
för mycket. Blott och bart ur etisk synpunkt
kommer menniskan dit, och något mer, än hvad ur
denna synpunkt följer, känner hon ej om noumenen.
L. H. Å.
Nourrit [-ri], Adolphe, fransk operasångare, f. i
Paris 1802, son till en omtyckt, vid Stora operan
anställd tenorsångare, hvilken han efterträdde 1826,
sedan han 1821 debuterat såsom Pylade i Glucks
»Iphigénie en Tauride» och gjort stor lycka,
hufvudsakligen på grund af sin stora likhet med
fadern. N. var länge publikens och kompositörernas
förklarade gunstling. Genom trägna studier ernådde
han en stor böjlighet i sin röst och betydande förmåga
såsom aktör i både tragiska och komiska partier. Många
roller skrefvos enkom för honom, såsom Masaniello,
Arnold, Robert, Eleasar och Raoul. Hans mångsidiga
begåfning satte honom i stånd att tjenstgöra
äfven som sångprofessor vid konservatoriet och
att författa libretter till flere för Taglioni
och Fanny Elssler skrifna balletter (La sylphide,
La tempète m. fl.). Duprez’ engagement vid Stora
operan förmådde honom att taga afsked (1837). Derefter
gasterade han i Belgien, södra Frankrike och
Italien; men hans känsliga och svårmodiga sinne lemnade
honom ingen ro, och slutligen tog han lifvet af sig,
genom att i Neapel kasta sig ut genom ett fönster,
d. 8 Mars 1839. A. L.
Nourry, Nicolas le [nikåla lö nourri], lärd
benediktinmunk af maurinernas kongregation, f. i
Dieppe 1647, d. 1724, ingick 1665 i benediktinorden
och tog verksamt del i denna ordens lärda
forskningar. Hans förnämsta verk är Apparatus ad
Bibliothecam patrum maximam, omfattande de fyra
första århundradenas kyrkliga skriftställare (Paris
1694, 1703, 1715).
Nourse, flod. Se Kunene.
Nousis, F. Nousiaisten pitäjä [nå’os~], socken i
Åbo och Björneborgs län, Masku domsaga och härad,
Finland, utgör ett imperielt pastorat af 2:dra
kl., Åbo ärkestift, Virmo kontrakt. Areal 198
qvkm. Befolkningen finsktalande, 2,827 personer
(1885). N. församling är en af de allra äldsta i
Finland; vid dess kyrka var biskopssätet i första
tiden beläget. Det heter äfven, att Finlands apostel,
biskop Henrik af Upsala, enligt egen önskan blifvit
begrafven derstädes, hvarifrån hans ben först efter
1300 öfverflyttades till den då färdigbjifna domkyrkan
i Åbo. Biskop Tomas (till 1245) berättas hafva
låtit flytta biskopssätet från N. till Räntämäki
(S:t Marie), derifrån det sedermera förlades till
Åbo. Denne biskop kallade pastorn i N. sin »kapellan»
(år 1234). Sedan domprostämbetet i Åbo upprättats
(1340), lades N. såsom prebende under detsamma.
A. G. F.
Nouveauté [-våte], Fr., nyhet; nyss inkommen
modevara; boknyhet.
Nouvelie Calédonie [nouvä’l kajedoni]. Se Nya
Kaledonien.
Nouvelle revue, La [la nouvä’l rövy], fransk
tidskrift. Se Lamber, Juliette.
Novaja Zemlja (R., »Nyland») l. Nova Zembla, en till
ryska guvern. Archangel hörande dubbelö i Norra
Ishafvet, ligger emellan 70° 30’ och 77° n. br. samt
emellan 52° och 69° ö. lgd, skiljande Kariska hafvet
i ö. från den del af Norra ishafvet, som vanligen
kallas Barents’ haf. Genom en smal, krokig, i ö. och
v. gående kanal, Matotsjkin Sjar, är N. Z. deladt i
två nästan lika stora öar, hvilkas sammanlagda areal
af Strelbitsky beräknas till 91,070 qvkm. Medan den
östra kusten bildar en jämn kurva, med större vikar
endast vid midten, har den vestra, ett stort antal
djupt inträngande fjordar samt många öar. Det inre
är nästan okändt. Den södra delen, till 72° n. br.,
är en platå af medelmåttig höjd, med flere lägre
parallella, mot n. v. löpande åsar (600 m.), mellan
hvilka ligga, jämna dalar med många sjöar. Mellersta
och norra delarna bilda ett alpland med isolerade,
toppar samt ett inveckladt system af kedjor och djupa
dalar, hvilket sträcker sig äfven under hafsytan. De
största höjderna (1,400–1,500 m.) tyckas finnas
omkring Matotsjkin Sjar. Hela alpregionen är höljd af
snö och is, och glacierer nå stundom ända ned till
hafvet. Temperaturen är högre på vestra än på östra
kusten; medeltemperaturen vid vestra änden af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
