Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Numerus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstärkt vallarna, qvärsta nära 100, och några af
de gamla intressanta portarna hafva bibehållits. De
flesta gatorna äro smala och krokiga; de flesta
husen hafva gaflarna vända åt gatan. Den vanliga
byggnadsstilen är gotisk, in en de rika detaljer man
slösat på de inre gårdarna äro vanligen lånade från
renaissancen. Vid uppförandet af nya hus imiterar
man ofta de äldre byggnadernas höga spetsgaflar,
erker och röda tegeltak. En god öfverblick af den
intressanta staden erhåller man från den gamla borgen,
belägen på en klippa i stadens norra del. Den anses
vara uppförd under kejsar Konrad II (1024–39) och
erhöll sin nuv. form huvudsakligen under Fredrik
Barbarossa (1152–90) samt restaurerades samvetsgrant
i öfverensstämmelse med sitt ursprungliga utseende
1854–56, då en del af densamma inreddes till bostad
för konungafamiljen. Borgen var tyska konungarnas
favoritresidens, och riksregalierna förvarades
der 1424–1806. Det vid foten af borgberget belägna
rådhuset, bygdt i italiensk stil 1613–19, har en
89 m. lång fasad i två våningar och flere salar,
bl. a. den s. k. stora salen med väggmålningar
af Dürer o. a. samt den i rik renaissancestil
hållna lilla salen. Midt emot rådhuset ligger S:t
Sebalduskyrkan med den hel. Sebaldus’ graf, bestående
af en med 72 figurer prydd bronssarkofag, förfärdigad
af Peter Vischer och hans söner och betraktad som ett
den tyska konstens mästerverk. Den södra stadshälftens
hufvudkyrka, S:t Lorenz (en praktbyggnad i gotisk
stil, uppförd 1278–1477), eger bl. a. konstverk
Ad. Krafts berömda sakramentshus, änglahelsningen
af Veit-Stoss samt flere glasmålningar. Bland äldre
märkliga privathus må nämnas: nassauska huset (från
tiden omkr. 1350), tucherska, pellerska och toplerska
husen. Ett särskildt intresse är fäst vid A. Dürers,
Hans Sachs’ samt den på Napoleons befallning 1806
skjutne patriotiske bokhandlaren Palms hus. Statyer
hafva rests af Dürer, Sachs och Melanchthon. Gatorna
och torgen prydas af flere springbrunnar, bland
hvilka må särskildt nämnas »den sköna brunnen»
på torget, en 19,5 m. hög stenpyramid, prydd med
statyer, samt den under namnet »Gänsemännchen»
bekanta brunnen bakom Vårfrukyrkan. På vägen till
Johanneskyrkogården, som innehåller Dürers, Sachs’,
Behaims, Pirkheimers m. fl. ryktbara nürnbergares
grafvar, stå Krafts »stationer», sju stenpelare med
reliefer ur passionshistorien. – Staden har gymnasium
(grundadt af Melanchthon 1526), realgymnasium,
industri-, konstslöjd-, byggnads- och musikskolor, ett
stadsbibliotek med omkr. 50,000 bd samt stadsarkiv
(båda i det gamla dominikanklostret). Bland
samlingar i konst och vetenskap må nämnas Germanska
nationalmuseet i det forna kartusianklostret,
en vetenskapligt ordnad anstalt för samlande och
bevarande af källor till Tysklands kulturhistoria, en
af de största kulturhistoriska samlingar i Tyskland
jämte bibliotek. En annan framstående samling
är bajerska industrimuseet. För det konstnärliga
intresset verkar A. Dürer-föreningen med permanent
konstutställning. – Ehuru ej af så
stor relativ vigt som förr, intager N. ännu en
framstående plats bland Europas industri- och
handelsstäder. De förnämsta alstren af N:s industri
äro ritsaker, färger, guld- och silfver-tråd,
bladguld och bladsilfver, jernvägsmateriel, tobak,
spelkort samt den massa galanterivaror och leksaker
af metall, trä, horn och elfenben, som går öfver
hela verlden under namnet »nürnbergkram». En stor
del af det kram, som exporteras från N., tillverkas
dock i Thüringen. Fabers blyertspennfabrik vid
Stein, Nürnbergs-bolagets stora maskinfabrik
och Zeltners ultramarinfabrik äro bland de
förnämsta i sitt slag i Europa. Konstslöjden är i
allmänhet högt utvecklad, och det af Burgschmiet
grundade bronsgjuteriet åtnjuter europeisk
ryktbarhet. N:s humlehandel är den största på
kontinenten. Utom af flere jernvägar (München–Bamberg,
Regensburg–Würzburg m. fl.) underlättas handeln
genom Donau-Main-kanalen. Jernvägen mellan N. och
Furth (fullbordad 1835) var den första jernväg i
Tyskland, der ånga begagnades som drifkraft. 1880
hade staden 99,519 innev., deraf 76,886 protestanter,
19,143 katoliker och 3,032 judar, och 1885 114,632
innev.
I urkunderna nämnes N. först 1050. Utgångspunkten för
stadens utveckling var borgen. De hohenstaufenske
kejsarna gynnade staden på flere sätt. och Fredrik
II gaf den ett vigtigt frihetsbref (1219). Sedan
slutet af 12:te årh. voro grefvarna af Hohenzollern
borggrefvar af N., hvilka tyckas haft endast uppsigten
öfver slottet och icke någon myndighet öfver stadens
borgare. Titeln »borggrefve af N.» bäres ännu af
hohenzollernas ättling tyske kejsaren.
I början af 15:de årh. erhöllo borggrefvarna af
N., som under tiden (1363) stigit till rang af
riksfurstar, markgrefskapet Brandenburg i förlaning,
hvarefter de sålde slottet i N. till staden. N.
var ofta säte för riksdagar. Under 15:de
och 16:de årh. inföllo N:s storhetstid i politiskt
hänseende samt dess blomstring i konst och vetenskap
genom den nästan samtidiga verksamheten af A. Kraft,
Veit Stoss, Peter Vischer, Wohlgemuth och A.
Dürer, Jamnitzer, Hans Sachs m. fl. Många af den
tidens vigtigaste uppfinningar gjordes i N., såsom af
fickur (»nürnbergägg»), luftbössor, gevärslås,
himmels- och jordglober, mässing, tråddragning,
pedaler, klarinetter o. s. v. Reformationen
infördes 1525, och N. blef en förkämpe för
den nya läran. Den 23 Juli 1532 slöts der den första
religionsfreden mellan protestanterna och katolikerna.
I trettioåriga kriget ställde staden sig under Gustaf
II Adolfs skydd och försvarades af denne
1632 kraftigt mot Wallenstein (se Alte
Veste). Verkställigheten af westfaliska freden
afgjordes genom exekutions-recessen i N., som afslöts
först sommaren 1650. Från denna tid börjar stadens
förfall, och genom de franska revolutionskrigen
råkade den i en sådan finansiel ruin, att den
1796, ehuru förgäfves, hembjöd sig och sitt
område till konungen af Preussen mot vilkor att
han betalade stadens skulder. 1806 kom staden
till Bajern. Den hade då ett område af 1,266 qvkm.
och 80,000 innev., men äfven en skuldbörda af nära
9 mill. flor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
