Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nypon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än, men dock nästan lika smidigt som mässing och
antager en vacker polityr, som ganska väl bibehåller
sig i luften. Dessa egenskaper hafva hastigt
förskaffat nysilfret en mycket vidsträckt användning
till husgerådsartiklar i st. f. det mycket dyrare
silfret. I anseende till sin stora kopparhalt bör det
emellertid ej under längre tid användas till förvaring
af matvaror. Blandningsförhållandet mellan nysilfrets
beståndsdelar varierar ganska mycket. Förhållandet
mellan koppar och zink bör vara som 8 till 3 eller
3 1/2, och härmed sammansmältas 2, 3 till 4 delar
nickel, alltefter den hvithet och glans man vill gifva
nysilfret. Genom tillsats af 2 à 3 proc. jern blir
nysilfret betydligt hvitare, men äfven hårdare och
sprödare. Under namn af alfenid och alpaka förekomma
i handeln äfven legeringar, hvilka i sjelfva verket
äro ingenting annat än mer eller mindre
nickelhaltigt nysilfver, stundom öfverdraget med en svag
försilfring. C. A. D.
Nyskramp (coryza spasmodica), krampformiga attacker
af häftiga, upprepade nysningar, är en form af
respiratorisk reflex-kramp, beroende än på direkt
retning af näs-slemhinnan vid katarr (snufva),
vid höastma, än på reflex från andra sensibla
organ, såsom luftrören (i asthma bronchiale),
lifmodern (vid hysteri, graviditet, sjukdomar i
könsorganen) m. m. Den envisa åkomman botas bäst
genom undanrödjande af orsakerna. Den lindras
genom jodångor, senapsdegar, kalla omslag m. m.
F. B.
Nyslott. 1. Fäste på Kyränsaari holme, i Kyränsalmi
sund, Savolaks, hette egentligen Olofsborg (F. Pyhä
Olavin linna, Uusilinna, vanligen kalladt Savonlinna)
och uppfördes af slottsherrn på Viborg Erik Axelsson
(Tott), till en början (1475) af trä, men sedan 1477
af sten, samt var ämnadt till ett värn för Savolaks
mot ryssarna. Då genom bestämmelserna i nöteborgska
freden mellan Sverige och Ryssland 1323, Kyränsaari
holme och sund utgjorde rysk besittning, samt då
fästets grundläggning hotade att afskära ryssarnas
plundringståg till de nord-savolaksska trakterna,
var slottets byggande under första tiden förenadt
med synnerligen stora faror. Slottsbyggnadsarbetet
fortsattes af bl. a. Erik Axelssons broder och
efterträdare på Viborg och Nyslott, Lars. Från deras
tid härstamma slottets tre äldsta torn, förbundna med
hvarandra genom höga murverk: kyrkotornet, klocktornet
samt det sedermera förstörda S:t Eriks torn. Under
Erik XIV:s, Johan III:s och Karl IX:s regeringar
förstärktes samt ombyggdes slottet väsentligt. Oaktadt
slottets område var jämförelsevis inskränkt, steg
dess besättning under Johan III:s tid ibland ända
till inemot 300, ibland uppgick den emellertid
icke ens till 90. Då vid ingången af 1600-talet
Sveriges besittningar mot Ryssland utvidgades,
förlorade N. all betydelse såsom gränsfästning,
hvarför under den följande tiden icke mycket arbete
nedlades på detsamma. Under den s. k. stora ofreden
öppnade fästningen d. 29 Juni 1714 sina portar för
ryssarna, hvilka dock vid fredsslutet 1721 återlemnade
densamma. Ehuru N. efter den tiden i högre grad än
förut återvann egenskapen af gränsfäste, egnades ingen större
uppmärksamhet åt dess försvarsverk. Under 1741–43
års krig med Ryssland intogs det d. 8 Aug. 1742
af ryssarna, efter att hafva varit belägradt
sedan d. 16 Juni s. å., samt afträddes åt dem i
fredsslutet 1743. Under 1788–90 års krig belägrades
det d. 2–20 Aug. 1788 förgäfves af svenskarna
under Hastfer. Efter krigets slut vidtogos i början
särskilda förbättringar och tillbyggnader i slottets
försvarsverk, dervid väsentliga förändringar infördes
i dess gamla byggnadssystem. Sedermera lemnades
slottet dock att förfalla, och 1847 bortdrog den
sista ryska besättningen. 1855–59 tjenstgjorde
slottet såsom fängelse och förvandlades genom två
eldsvådor (1868 och 1869) till en ruin. Genom finska
statens mellankomst har ruinen numera bevarats från
fortgående förfall och utgör nu Finlands vackraste
fornminnesmärke. – Jfr J. R. Aspelin: »Olofsborg»
(1886). – Det under slottet lydande länet var under
äldre tider ofta och 1616–1721 ständigt förenadt
med Viborgs län, undantagandes tiden 1641–58,
då det bildade eget landshöfdingedöme. 1721–43
var det sammanslaget med Kymmenegårds lan. De
efter 1743 års fred behållna delarna af N:s och
Kymmenegårds län sammanslogos till Savolaks län. –
2. Stad (F. Savonhinna) i S:t Michels län, Finland,
skild från ofvannämnda slott genom vestra grenen
af Kyränsalmi sund, har ett synnerligen godt och
vackert läge invid farleden från Villmanstrand
och Saima till Kuopio och de nordsavolaks-karelska
vattendragen. Underlydande jordområdet är 1,4 qvkm.;
stadsplanen upptager 25 har. 1,428 innev. (1885), till
största delen finsktalande. På utlandet (Ryssland)
utklarerades med last 1885 5 fartyg, om 514 tons, och
från utlandet (Ryssland och Tyskland) inklarerades 33
fartyg, om 3,329 tons. Staden eger 1 ångfartyg, om 112
tons. I staden finnas 2 finskt reallyceum och 1 svensk
privat flickskola. N. hör under Sääminge pastorat och
har gemensam kyrka med Sääminge församling. Staden,
hvars uppkomst torde sammanfalla med slottets äldsta
tid, erhöll uppstadsrätt d. 4 Okt.
1816. A. G. F.
Nyssjuka, veterinärv., en katarr i näsans och
dess bihålors slemhinna hos får, uppkommer genom
inträngande af »fårstyngets» larver. Sjukdomen
uppträder under höst och vinter, i synnerhet på
Gotland, samt visar sig derigenom att fåren ofta nysa,
hvarjämte utflöde af varblandadt slem från näshålan
inställer sig. Någon gång blifver vid en kraftig
nysning en eller annan larv utkastad från näshålan. Då
larverna mot våren blifvit fullvuxna, vandra de ur
näshålan och förpuppas i marken. Till förekommande af
sjukdomen har det blifvit föreskrifvet att hos hjord,
inom hvilken fall af sjukdomen förekommit, söka under
derpå följande höst upprepade gånger framkalla stark
nysning hos fåren genom att strö torrt snus eller
pulver af hvit nysrot i krubban för att derigenom få
så många som möjligt af larverna utkastade, innan de
ännu hunnit intränga långt i näshålan eller framkallat
den omnämnda katarren. C. A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
