Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Obolus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kännedom om instrumentens egendomligheter och
möjliga fel m. m. Af stor vigt är äfven att
ej låta sig förleda af någon (måhända oriktig)
förutfattad mening om företeelsen samt att ej gifva
fantasien otillbörligt inflytande. En observation
kan aldrig göra anspråk på att vara absolut felfri,
utan på sin höjd att ganska mycket närma sig det
sanna förhållandet (se Fel 1). I sådana fall,
då med observationen afses att göra en mätning,
och då således resultatet kan angifvas matematiskt
(en längdmätning, en tidsbestämning m. m.), sträfvar
man i den modernare observationskonsten alltid efter
att äfven kunna angifva de sannolika gränser, inom
hvilka det oundvikliga felet bör ligga. Ju trängre
dessa gränser äro (eller ju mindre det sannolika
felet är), dess noggrannare är observationen. För
den skull anställas vanligen flere observationer
för att erhålla ett medeltal. Ur de enkla värdenas
afvikelser från medeltalet härledes det sannolika
felet för observationsmetoden. E. J.
Observationes strengnenses (Lat.,
»i Streng-näs utarbetade anmärkningar»)
kallades en år 1601 utarbetad revision af 1541
års bibelöfversättning. Redan på kyrkomötet i
Upsala 1593 hade hertig Karl framhållit behofvet af
svenska bibelöfversättningens öfverseende. För detta
ändamål nedsattes 1600 en kommission, bestående af
biskopen i Strengnäs Petrus Jonae, superintendenten
i Mariestad Molitaeus, dåv. kyrkoherden i Nyköping,
kort derefter ärkebiskopen Olaus Martini och
kyrkoherden i St. Mellösa af Strengnäs stift Nils
(möjligen densamme som Nicolaus Petri, hvilken
1606 blef biskop i Vesterås). Den sistnämnde, om
hvilken uppgifterna äro osäkra, skulle, så snart
Moseböckerna blifvit färdiga, begifva sig till
Hamburg för att derstädes ombesörja tryckningen,
i den mån arbetet blef färdigt. Hela granskningen
var utarbetad 1601, men som domkapitlens utlåtanden
infordrades och dessa dröjde, uppsköts tryckningen
år från år till hertigens stora missnöje. Vid
1604 års riksdag tillstyrktes tryckningen af adel,
prester och borgare. Den blef emellertid icke af,
trots Karls ansträngningar. Orsaken dertill synes
hafva varit brist på både penningar och intresse.
J. P.
Observationsarmé eller observationskår, krigsv.,
kallar man en armé eller en truppstyrka af mindre
storlek, hvilken af politiska orsaker sammandrages
vid en hotad gräns för att skydda densamma mot
fientligt anfall (antingen före krigsrörelsernas
början eller vid en gräns, som är mer eller mindre
aflägsen från den egentliga krigsskådeplatsen), för
att upprätthålla statens neutralitet under ett krig,
som utkämpas nära dess egen gräns (Belgien och Schweiz
1870–71), eller för att utöfva ett hot (ryska armén
i Besarabien 1876). C. O. N.
Observationsjournal, sjöv., en å hvarje utgående
örlogsfartyg befintlig journal, hvari chefen gör
anteckningar om fartygets egenskaper och inredning
m. m. samt anmärker de fel och olägenheter, som
enligt hans åsigt förefinnas och böra afhjelpas, m. m.
L. H.
Observationsmål, äldre benämning på anmärkningsmål
(se d. o.).
Observationsprocent. Se Anmärkningsprocent.
Observator, observatör. Se Observera.
Observatorium (af Lat. observare, iakttaga),
den allmänna benämningen på en lokal, som är
särskildt inredd för anställande af ett
visst slags observationer. Den jordmagnetiska
kraftens element uppmätas å de magnetiska
(jordmagnetiska) observatorierna, hvilka för detta
ändamål äro utrustade med magnetiska instrument
(deklinatorier, magnetometrar, inklinatorier,
variationsinstrument m. m.), placerade i
fullkomligt jernfria lokaler. Till befordrande
af kännedomen af väderleksförhållandena har man
inrättat de meteorologiska observatorierna (se
Meteorologiska stationer) och för att befordra
en på vetenskapliga grunder fotad navigation
de s. k. nautiska l. maritima observatorierna
(Trieste). På de astrofysiska observatorierna
(Potsdam, Kew, Ogyalla) utgör himlakropparnas
fysikaliska beskaffenhet föremålet för iakttagelserna.
De astronomiska observatorierna äro byggnader,
der man anställer iakttagelser å himlakropparnas
lägen och rörelser. Dylika byggnader måste hafva
fri utsigt åt alla håll, fast grund för instrumentens
orubbliga uppställning och tysta omgifningar
samt vara skyddade för inverkan af gatubelysningen.
Ett astronomiskt observatorium måste innehålla
bl. a. ett rum i bottenvåningen med öppning i väggar
och tak i meridianen (»meridianrummet») för
meridiancirkelns uppställning, ett torn med
vridbart tak eller vridbar kupol för refraktorn
eller eqvatorealen samt ett rum med öppning
vinkelrätt mot meridianen för observationer
i »första vertikalen» och för tillfälliga
iakttagelser. Till utrustningen höra utom
refraktor, meridiancirkel och passage-instrument
äfven ett väl gående pendelur, som uppställes
i ett rum med möjligast jämna temperatur, andra
pendelur och kronometrar, kronograf för tidsmomentens
registrering, barometrar och termometrar,
stjernkataloger, astronomiska almanacker
och tabellverk m. m. Till de för specielt
astrofysiska observationer afsedda observatorierna
höra särskildt spektroskop, fotografiska
apparater, fotometrar o. s. v. I Sverige finnas
3 astronomiska observatorier: Vetenskapsakademiens
observatorium i Stockholm (bygdt år 1752) samt de
båda universitetsobservatorierna: i Upsala (1848)
och Lund (1867). Europas mest berömda observatorier
äro de i Greenwich (1675), Pulkova, Wien, Strassburg
och Meudon. Synnerligen rikt utrustade äro
observatorierna i Nord-Amerikas Förenta stater.
E. J.
Observera (Lat. observare), gifva akt på, lägga
märke till, iakttaga, varseblifva. – Observans,
sträng efterlefnad af ordensreglerna i ett
kloster; ordensstadga, klosterregel. .– Observator
l. observatör, vetenskapsman, som anställer
observationer; iakttagare, åskådare.
Obsidian, geol., petrogr., en vulkanisk bergart, ett
slags lava, som till utseende och beskaffenhet liknar
glas och har fått sitt namn efter en romare Obsidius,
som enligt Plinius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
