Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Octidi, den åttonde dagen i franska republikanska kalenderns dekad. Jfr Kalender - Octodon, buskråttslägtet, zool. - Octopus Lam., zool. - Octroi, Fr., accis; oktroj (se d. o.) - Oculi (Lat., »ögon»), benämning på 3:dje söndagen i fastan - Oculomotorius, anat. Se Hjernnerver - Ocymum, bot. Se Ocimum - Ocyphaps, zool., är ett till dufvornas familj och duffoglarnas ordning hörande slägte - Oczakov. Se Otjakov - O. D., ett sångsällskap. Se Orphei drängar - Od, Nord. mytol., en af åsagudarna - od, socken i Elfsborgs län - Od kallades af frih. K. von Reichenbach i Berlin ett sjelflysande magnetiskt fluidum - Odáða-hraun (Odådehraun), lavaöcken på Island - Odáinsakr (»de odödliges område»), Nord. mytol., kallades ett paradisiskt land - Odal. Detta ord förekommer i det svenska rättsspråket - Odalbonde. Se Bonde sp. 855 och Odaljord. Jfr Odelsrätt - Odalby. Se Afgärdaby och Odaljord - Odalen är en af Glommens större sidodalar i södra delen af Hedemarkens amt - Odalfasta. Se Odaljord - Odalfält, sådana områden eller utmål, som af ålder, på grund af antingen häfd eller privilegier och innan 1649 års jernbergs-ordning utkom, tillhört vissa grufvor inom de gamla bergslagen - Odalgods. Se Odaljord - Odalisk, slafvinna - Odaljord, äfven - i synnerhet seanre - odalgods, odalfasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Octidi (Fr., af Lat. octo, åtta, och dies, dag),
den åttonde dagen i franska republikanska kalenderns
dekad. Jfr Kalender, sp. 41.
Octodon, buskråttslägtet, zool., hör till familjen
Spalacopodidae inom gnagarnas ordning (Glires)
och däggdjurens klass. Framtänderna äro släta, och
kindtändernas tuggytor visa en 8-formig emaljfigur,
hvaraf slägtet erhållit sitt namn (Lat. octo, åtta,
och Grek. odus, tand). Öronen äro af medelstorlek,
öfverläppen klufven, fötterna 5-tåiga, den fjälligt
ringlade svansen hårbevuxen och i spetsen försedd med
hårqvast. Dit hör degun, O. cummingi, som är ett af
mellersta Chiles allmännaste däggdjur. C. R. S.
Octopus Lam., zool., ett slägte af kl. Cephalopoda
(hufvudfotingar) inom Mollusca (blötdjuren),
bildar typen för en egen familj, Octopidae, och
karakteriseras af 8 långa armar, hvilka vid basen
äro förenade med en hudfåll och hafva 2 rader af
sugvårtor. Särskilda fångarmar saknas. Ögonen äro
relativt små. Kroppen är rundad, saknar inre skal,
har blott 2 gälar i mantelhålan och är försedd med
bläcksäck. O. vulgaris L. förekommer allmänt vid
Medelhafvets stränder, der den räknas bland »frutti di
mare» (»hafsfrukterna»), hvilka utbjudas å fisktorgen.
O. T. S.
Octroi [-tråa’]. Fr., accis; oktroj (se d. o.).
Oculi (Lat., »ögon»), benämning på 3:dje söndagen
i fastan efter det latinska begynnelseordet i den
psalm, som i katolska kyrkan brukar vara ingångspsalm
till mässan på denna dag (Oculi mei semper etc.,
»Mina ögon se alltid till Herren»; Ps. 25: 15).
J. P.
Oculomotorius, anat. Se Hjernnerver.
Ocymum, bot. Se Ocimum.
Ocyphaps, zool., är ett till dufvornas familj
(Columbidae) och duffoglarnas ordning (Pullastrae)
hörande slägte, hvilket i nacken har en lång, spetsig,
bakåt riktad tofs. Första vingpennan är i spetsen
prylformig och stjerten lång, viggformig. Dit
hör den vackra tofsdufvan, O. lophotis, som är
hemma i Australien, der hon ofta uppträder i stora
flockar. Hon kan lätt hållas i bur och fortplantar sig
regelbundet i fångenskapen. C. R. S.
Oczakov. Se Otjakov.
O. D., ett sångsällskap. Se Orphei drängar.
Od, Nord. mytol., en af åsagudarna, om hvilken
urkunderna intet annat berätta, än att han var gift
med Fröja (se d. o. och Adonis), men öfvergaf
henne och drog bort i främmande land. I nysvensk
poesi träffas gudens namn vanstäldt till Öder. Namnet
Od är slägt med Oden. Th. W.
Od, socken i Elfsborgs län, Gäsene härad. Areal
4,736 har. 1,130 innev.(1886). Od bildar med Molla,
Alboga och Öra ett konsistorielt pastorat af 3:dje
kl., Skara stift, Ås kontrakt.
Od kallades af frih. K. von Reichenbach (d. 1869)
i Berlin ett sjelflysande magnetiskt fluidum,
som i mörkt rum syntes för vissa känsliga menniskor
utströmma från polerna af en stark hästskomagnet, när
den sattes i förbindelse med en elektrisk ström. Ehuru
Reichenbachs på detta fenomen grundade lära om den
sensitiva menniskan och ods betydelse i universum
var alltför fantastisk för att vinna vetenskapsmäns
erkännande, har dock sjelfva grundfenomenet
(ljusfenomenet) äfven på de senare åren af kompetenta
personer blifvit konstateradt, särskildt genom
noggranna undersökningar af Society for psychical
research i London. F. B.
Odáða-hraun (Odådehraun), lavaöcken på Island,
utbreder sig öfver 3,300 qvkm. i Södra Tingösysla och
genomskäres af Dyngefjällen (1,400 m.), hvilkas från
medeltiden bekanta vulkaniska natur röjde sig senast
i början af år 1875, då den stora kratern Askja (57
qvkm.) efter flere våldsamma utbrott till sist d. 29
Mars utslungade en sådan mängd pimsten och aska, att
en stor del af Östlandet betäcktes med ett flere tum
tjockt lager. E. Ebg.
Odáinsakr (»de odödliges område»), Nord. mytol.,
kallades ett paradisiskt land, hvars innebyggare
tänktes lefva evinnerligen. Det förlades än mot
yttersta norden, än långt österut i Jättehem.
Th. W.
Odal (Fornsv. oþal; antagl. af forngerm. stam
ôþ l. aþ), med urspr. bet. af arfgånget. Jfr
Adel). Detta ord förekommer i det svenska rättsspråket
hufvudsakligen i sammansättningar: odaljord
(oþoliorþ), odalfasta (oþolfastir), odalbonde
(oþolbonde), odalman, oþalbrut (kränkning af
eganderätt, åverkan), oþolskipti, odelsrätt
o. s. v., men nyttjas äfven såsom enkelt substantiv
i samma betydelse som odaljord (se d. o.).
I. L.
Odalbonde. Se Bonde sp. 855 och Odaljord. Jfr
Odelsrätt.
Odalby. Se Afgärdaby och Odaljord.
Odalen är en af Glommens större sidodalar i södra
delen af Hedemarkens amt och innefattar derjämte
en del af sjelfva hufvuddalen mellan Vinger och Öfre
Romerike. O. är väsentligen ett skogslandskap, hvars
innebyggare dock idka något jordbruk. O:s jernbruk
är numera nedlagdt. Tillsammans med Vinger bildar
O. ett fogderi, 2,159 qvkm. med 22,732 innev. (1875),
deladt på 4 härad. Y. N.
Odalfasta. Se Odaljord.
Odalfält, sådana områden eller utmål, som af ålder,
på grund af antingen häfd eller privilegier och innan
1649 års jernbergs-ordning utkom, tillhört vissa
grufvor inom de gamla bergslagen (Stora Kopparberget,
Salberget, Garpenberget, Nya Kopparberget,
Helleforsen, Dannemora, Norberg, Persberg,
Nordmarken, Hellestad, Taberg m. fl.). Dessa
områden, som flerestädes ännu finnas, äro vanligen
mycket större än de utmål, hvilka enligt senare
grufvelagstiftning kunna tilldelas grufvor. Enligt
1741 års förordning om grufvors utmål m. m. hafva
endast delegare i bergslagen eller odalfälten
rätt att inom odalfälten göra något grufvearbete.
Th. N-m.
Odalgods. Se Odaljord.
Odalisk (Turk. odalik, af oda, kammare), slafvinna,
som betjenar någon af sultanens haremsdamer samt
eger att på dennas tillsägelse roa sultanen med musik,
dans, mimiska föreställningar o. s. v.
Odaljord (Fornsv. oþoliorþ), äfven – i synnerhet
senare – odalgods, odalfasta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
