Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Offer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de tjenstgjorde. Så t. ex. kallades officialerna
i den byrå, som stod under praefectus praetorio
praefectoriani, de, som tjente under en comes,
comitiaci, o. s. v. Personalen i hvarje byrå var i
allmänhet ganska stor, men i synnerhet talrik inom de
pretoriske prefekternas officia. Så t. ex. voro öfver
1,000 snabbskrifvare anställda vid den pretoriske
prefektens öfver Orienten byrå. I de byråer,
som stodo under ämbetsmän med både civil- och
kriminaljurisdiktion, märkas förnämligast följande
funktionärer: princeps, byråchefen, som föreslog
befordringar och afsked inom officiet; cornicularius,
hvilkens bifall och kontrasignation erfordrades för
ärendenas verkställande, som i allmänhet ombesörjdes
af honom; princeps’ biträde i rättskipningen,
adjutor, hvilken det särskildt ålåg att ombesörja
domars verkställighet. Desse tre funktionärer
bildade byråns egentliga styrelse. Dernäst i rang kom
commentariensis, som var protokollsförare i brottmål,
hade uppsigt öfver fängelset samt ombesörjde tortyr
och verkställigheten af ådömda straff. Ab actis
var protokollsförare i civilmål. Vidare funnos i
hvarje byrå tvänne numerarii (räntmästare) eller
tabularii (kamererare), som voro kassaförvaltare och
räkenskapsförare, ett stort antal funktionärer af
hvarjehanda slag, såsom notarii (sekreterare) m. fl.,
och slutligen en mängd extraordinarie tjenstemän
(supernumerarii, »surnumeraires»). Inom hvarje byrå
skedde befordran efter tjensteår och från grad till
grad i fastställd ordning. – Detta byråväsende var
en inrättning af stor vigt och betydelse för hela
förvaltningen under den senare kejsaretiden, ty hos
byråpersonalen funnos den erfarenhet och den rutin,
som oftast saknades hos de högre för ett, två eller på
sin höjd några få år tillsatte ämbetsmännen. Också
voro byråtjenstemännen offentligen ansvariga
för sina ämbetshandlingar och de råd de gåfvo den
öfverordnade ämbetsmannen. Om denne deremot afvek
från deras uttalade mening och sjelfrådigt följde
sin egen, drabbade hela ansvaret honom ensam. Denna
i sitt slag fulländade institution erinrar i mycket
om byråväsendet i nyare stater med centraliserad
förvaltning. – Officium divinum, i katolska kyrkan
benämning på gudstjensten. – Officium sacrum, »heliga
ämbetet», benämning på inkvisitionen. – Bona officia,
»goda tjenster», en regerings bemödande att utjämna
differenserna emellan två (eller flere) andra
regeringar. S. F. H.
Officium gothicum kallas den liturgi, som den
spanska kyrkan antog på konciliet i Toledo (633),
hvarför den också fick namnet Officium toledanum. Den
är affattad på latin och delvis af samma karakter
som de grekiska liturgierna, men har, i motsats
till dessa, icke tillegnat sig den ambrosianska och
gregorianska kyrkosången. Antagandet att den skulle
vara författad af den bekante Isidorus af Sevilla
(hvarför den också kallats Officium Isidori) är utan
grund. Ett annat namn på den är Officium mozarabicum
(se vidare Mozaraber). J. P.
Officiös (Fr. officieux, egentl. tjenstvillig),
indirekt meddelad af eller utgången från regeringen;
vidtagen på styrelsens föranlåtande,
men ej såsom en omedelbar åtgärd af densamma;
halfofficiel. Jfr Officiel.
Ofikalcit (af ofit, serpentin, och kalcit,
kalkspat), geol., petrogr., en kristalliniskt
kornig kalksten, som i högre eller lägre grad
innehåller ådror, fläckar eller strimmor af
serpentin. Den vid Kolmården i Östergötland
förekommande gröna marmorn är en ofikalcit. Hit
hör också en del af italienarnas verde antico.
E. E.
Ofikleid (af Grek. ofis, orm, och kleis,
nyckel, klaff), basinstrument af bygelhornens
familj, d. v. s. bleckinstrument med klaffar. Dess
första gestalt uppstod såsom en förbättring af
»serpenten» och tillskrifves en musiker Regibo i
Lille 1780. Ofikleiden byggdes i flere storlekar,
såsom bas-, alt- och kontrabas-ofikleid, af hvilka
endast den första arten (i C, med 3 oktavers omfång)
en tid var i allmännare bruk. Mendelssohn kan
sägas vara den ende klassiker, som systematiskt
infört instrumentet i sina partitur (»Elias»,
»Midsommarnattsdrömmen»). Wagner har ersatt
det med bas- och kontrabastuba. Öfver hufvud är
det numera nästan ur bruk, hvilket i anseende
till dess rena intonation må beklagas.
A. L.
Ofiodont (af Grek. ofis, orm, och odus, genit.
odontos, tand), fossil ormtand.
Ofiolatri (af Grek. ofis, orm, och latreia, tjenst),
dyrkan af ormar. Sådan kult har funnits hos egypterna,
inderna och andra hedniska folk samt bland de kristna
idkats af de gnostiska sekterna kainiter, ofiter och
perater. Se Gnosticism.
Ofir, en trakt, från hvilken Salomos skepp under
ledning af feniciska styrmän hemtade guld, icke blott
i ofantlig myckenhet, utan äfven af synnerlig finhet,
jämte ädla stenar och »algumträ» (sandelträ?),
1 Kon. b. 9: 28; 10: 11. Af 1 Moseb. 10: 29 synes,
att O. tillhörde södra Arabien, hvarifrån fenicerna
hemtade guld och ädla stenar på Ezekiels tid (Ez. 27:
22). Alla försök att förlägga O. till Indien eller
till östra kusten af Afrika (Sofala) stranda mot 1
Moseb. 10. Sannolikt var O. en nederlagsplats, der
den indiska och den vesterländska handeln möttes,
såsom fallet i senare tider var med södra Arabien.
Ofit (af Grek. ofis, orm), miner., en benämning,
som af de gamle användes för ett vattenförande
jern-talksilikat och i 16:de årh. af Agricola
latiniserades till serpentin (se d. o.).
Ofiter, kyrkohist. Se Gnosticism, sp. 1322.
O’Flanagan, James Roderick, irländsk
skriftställare, f. 1814, blef 1846 statsadvokat
i staden Cork och 1853 medlem af Royal irish
academy. Han har författat resebeskrifningar,
sport-romaner samt biografiska och historiska
arbeten. Främst bland dessa stå Bar life of O’Connell
(1866) och The lives of the lord chancellors and
keepers of the great seal of Ireland (2 bd, 1870).
Ofne, ett ormnamn, som förekommer i de fornnordiska
myterna. Äfven Oden omtalas under det namnet.
Th. W.
Ofoten, namn på en fjord i Saltens fogderi af
Nordlands amt i Norge, äfvensom på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
