Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tusentals sjöar fylla fördjupningarna i ytan, medan
andra lemnat spår af sin forna tillvaro i form af
vidsträckta kärr. De största sjöarna äro Onega, Seg,
Vyg, Vodlo och Latsja. Östra delen af Ladoga tillhör
äfven guvernementet. Floderna tillhöra Östersjöns
och Hvita hafvets vattensystem. Till det förra höra
sjöarna Ladoga och Onega, hvilka äro förenade genom
Svir och mottaga en mängd tillflöden, som äro af stor
vigt såsom kommunikationsleder. Floden Onega, som
har sina källor i sydöstra delen af O., är i detta
hänseende af mindre vigt. O. är jämte Vologda det
skogrikaste af Rysslands guvernement, i det barr- och
björkskogar upptaga omkr. 70 proc. af arealen. Endast
2 proc. äro odlad jord. Vigtiga näringskällor jämte
jordbruket äro bergshandtering i vissa trakter, jagt,
fiske och i synnerhet skogsafverkning. Hufvudstad
är Petrozavodsk. Den forna hufvudstaden Olonets, 15
km. ö. om Ladoga, har endast omkr. 1,350 innev. –
Guvernementet koloniserades af Novgorod i 11:te
årh. och förenades med storfurstendömet Moskva af
Ivan III (1462–1505).
Oloron [-rå’ng] l. O.-Sainte-Marie, stad i franska
depart. Basses-Pynénées, i det forna grefskapet
Béarn, vid Gave d’Oloron, som der bildas af
de från Pyrenéerna kommande Gave d’Ossau och
Gave d’Aspe. 7,264 innev. (1886). Betydande
transitohandel med Spanien, i synnerhet med ull
och skinkor. Textilindustri. Staden hette fordom
Iluro och blef tidigt biskopssäte. Biskopsstiftet
upphäfdes 1790.
Olozaga, Don Salustiano de, spansk statsman,
f. 1803, var advokat, då han 1831 inlät sig i en
sammansvärjning mot Ferdinand VII. Han måste fly
till Frankrike, men återvände hem efter Ferdinands
död (1833). Efter en längre tids vacklan slöt han
sig till drottning Maria Kristina, blef hennes
gunstling och erhöll 1840 sändebudsposten i Paris,
s. å. som drottningen nödgades gå i landsflykt. Den
nya styrelsen kallade honom senare till den unga
drottning Isabellas lärare, och han fungerade såsom
president i deputeradekammaren, då Isabella d. 8
Nov. 1843 förklarades myndig. Straxt derefter trädde
han i spetsen för en ny progressist-ministèr och
förmådde d. 28 i s. m. sin lärjunge att upplösa
deputeradekammaren, i hvilken hofkamarillan och
moderados hastigt vunnit öfverhanden. Men då Isabella
följande dag förklarade, att denna statshandling
blifvit henne aftvungen, var i och med detsamma O:s
fall en afgjord sak, och han måste begifva sig ur
landet. 1847 kallades han tillbaka, slöt sig 1854
till Espartero, blef åter sändebud i Paris och tog
tillika en betydande del i författningsarbetet. Under
O’Donnell blef han 1857 rappellerad. O. framträdde
sedermera åter vid Septemberrevolutionen 1868,
var ordförande i det 15-mannautskott inom cortes,
som på våren 1869 utarbetade den nya författningen,
samt utsågs s. å. af provisoriska regeringen att för
tredje gången bekläda sändebudsposten vid franska
hofvet. Ehuru han på denna plats nog egenmäktigt
verkade för ett spanskt konungaval efter Napoleon
III:s sinne, fick han likväl efter
dennes fall (1870) qvarstanna såsom Spaniens
representant i Frankrike. Död 1873.
Olrik, Ole Henrik Benedikt, dansk målare,
född i Köpenhamn d. 24 Maj 1830, började såsom
dekorationsmålare och bildhuggare derstädes under
H. V. Bissens ledning och vann inom båda facken
akademiens silfvermedalj. Efter ett uppehåll i
Paris 1854 egnade han sig åt målarekonsten, men
fortfor att verka såsom bildhuggare, särskildt i
dekorativ väg, och har genom modeller och teckningar
mycket främjat konstindustrien. Såsom målare är han
känd genom porträtt af Kristian IX, prinsessan af
Wales m. fl. samt åtskilliga porträttgrupper. Med
k. tafvelgalleriet införlifvades En brud klädes
af sin väninna (1860). Mathaeuskyrkan i Köpenhamn
eger i sin altartafla hans förnämsta arbete,
Jesu bergspredikan. O. innehade 1862 akademiens
resestipendium och kallades år 1871 till hennes
medlem. Ph. W.
Olsborg. Se Olofsborg, 1.
Olsen. 1. Andreas Schram O., norsk jurist och
skald, f. i Bergen 1791, d. i Laurvik 1845, blef
protokollssekreterare 1818 och justitiesekreterare
1820 i Höjesteret, byfoged i Bergen 1823, i Laurvik
och Sandefjord 1831 samt sorenskriver i Laurvik. Åren
1830 och 1833 representerade han Bergen och Laurvik
på stortingen och var vid båda tillfällena president i
lagtinget. O. var derjämte en man med öppet konstsinne
och egde en betydlig tafvelsamling. Såsom författare
gjorde han sig bemärkt genom Vaarblomster (1814),
Digte (första saml. 1816) m. m. och lemnade vittra
bidrag äfven till pressen. – 2. Rolf O., norsk
författare, publicist och politiker, den föregåendes
son, föddes i Bergen d. 13 Febr. 1818. Efter att hafva
tagit juridisk ämbetsexamen, 1841, vann han 1846
anställning i Departementet for det indre och blef
derjämte politisk medarbetare i »Morgenbladet». År
1852 var han någon tid redaktör af »Nationalbladet»,
men bosatte sig samma år i Risör, der han verkade
såsom sakförare, till dess han utnämndes till
sorenskriver i Guldalen, der han dog 1864. O. var
1854–64 representant för Risör i stortinget. I
yngre år var han en ifrig oppositionsman och
slöt sig mycket till Johan Sverdrup, men skilde
sig sedan från honom. Inom literaturen framträdde
han 1840 med den misslyckade tragedien Den sidste
viking; derjämte författade han flere skådespel
och lustspel, några med tydlig syftning på
lokala förhållanden och kända personligheter.
Y. N.
Olsen, Oluf Nikolaj, dansk kartograf, född i Kjöge
d. 4 Mars 1794, blef 1812 löjtnant vid artilleriet,
tog derpå landtmäteriexamen och blef 1819 lärare i
landtmäteri vid kadettskolan samt 1830 i topografi
vid den nyinrättade krigshögskolan. Kapten sedan
1828, utnämndes han till major i generalstaben
1839, till chef för dess topografiska afdelning
1842 och till öfverste 1848. O. utgaf tillsammans
med prof. Bredsdorff 1825 en orografisk karta öfver
Europa, hvilken erhöll franska geografiska sällskapets
guldmedalj. S. å. fick han ledningen af kartarbetet inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
