Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan rumanerna och turkarna. Den 4 Nov. 1853 vunno
turkarna under Omer pascha vid O. en seger öfver den
öfverlägsna ryska styrkan under general Dannenberg
(första striden i Krimkriget).
Olthoff, Kristian Ehrenfried Charisius von, »svenska
teaterns» grundläggare, född i Pommern 1691,
trädde i svensk militärtjenst 1718, men inskrefs
1719 i kansliet, der han 1725 blef kopist. 1727
åtföljde han schoutbynachten J. von Utfall såsom
sekreterare till Algeriet och deltog i afslutandet af
den första handelstraktaten mellan Sverige och denna
stat. 1733 anställdes O. såsom kammarherre, blef
1741 presidentssekreterare i Utrikes-expeditionen,
nämndes 1745 till postdirektör i Pommern och
befordrades sedan till öfverpostdirektör. Han
afled 1751. – O. har väsentligen bundit sitt
namn vid uppkomsten af den första stående svenska
teatern. Han och frih. A. J. von Höpken hade på
1730-talet bildat ett sällskap af skådespelsamatörer
ur Stockholms högre kretsar, hvilket under
hans ledning uppförde ömsom svenska och franska
teaterstycken. Derigenom blefvo dessa nöjen så
omtyckta, att man blef betänkt på upprättandet af en
verklig skådespelsanstalt. Teaterns ledare lyckades
få tillstånd att begagna Bållhuset till teater;
personal och teatergarderob m. m. anskaffades, och
under O:s m. fl:s inseende blef franske skådespelaren
Langlois antagen till direktör. Så öppnades d. 4
Okt. 1737 den nya »kongl. svenska skådeplatsen»
med uppförande af komedien »Plutus eller Mammon»,
en af O. verkställd öfversättning från Legrand,
hvilken trycktes 1840. Han författade äfven en prolog
(1738), men synes icke vidare haft någon befattning
med den nybildade scenen, som snart måste kämpa med
många svårigheter. -rn.
Olufsen, Oluf Kristian, dansk nationalekonom och
författare, född d. 20 Jan. 1763 i Viborg, tog 1783
juridisk och följande år landtmäteriexamen samt blef
efter en utländsk resa (1793–96) lärare vid en 1807
inrättad landtbruksskola och tillika 1815 professor
i nationalekonomi. Han var en flitig författare och
utgaf Ökmomiske annaler (12 bd, 1797–1810) med dess
fortsättning: Nye ökonomiske annaler (5 bd, 1812–20),
Lærebog i landökonomi (1805, 2:a uppl. 1814;
öfvers. till svenska 1816) och Bidrag til oversigt af
nationalindustrien (1819). Dessutom skref han trenne
dramatiska arbeten, af hvilka Gulddaasen (1793) eger
stort värde och misstänkes vara af annan hand. O. dog
d. 19 Maj 1827. – Hans son Kristian Friis Rottböll
O., född d. 15 April 1802 i Köpenhamn, student 1819,
egnade sig åt matematik och astronomi samt reste
1824–26 utomlandes och utbildade sig hos Bessel i
Königsberg. År 1827 utförde han under Schumachers
ledning ett stort nivelleringsarbete i Holstein
i och för gradmätningen och blef 1832 professor
i astronomi samt föreståndare för observatoriet i
Köpenhamn. År 1840 utgaf han sin doktorsafhandling De
parallaxi lunae och 1854, tillsammans med P. A. Hansen
i Gotha, Tables de soleil. Död d. 29 Maj 1855.
E. Ebg.
Olustra (Olstra), fordom en gård (numera byn Ostra)
i Sundby socken i Södermanland ö. om Torshälla,
var 1229 sannolikt skådeplatsen för den strid mellan
konung Erik Eriksson (Erik XI) och hans upproriske
frände Knut långe, genom hvilken den sistnämnde för
några år kom i besittning af kronan. Emedan namnet
O. i krönikans berättelse om slaget förekommer i
dativformen Olustrom, har det i senare tid oriktigt
skrifvits Oluström. Med orätt har det förvexlats med
Alvastra (se Alvastra gård).
Olvon, bot. Se Viburnum.
Olybrius, romersk kejsare, hvilken uppsattes på
tronen 472 af den mäktige härmästaren, svevern
Ricimer. O. tillhörde den förnäma aniciska slägten
och var förmäld med kejsar Valeritinianus III:s
dotter Placidia. Han afled inom ett år från sitt
uppstigande på tronen. R. Tdh.
Olycksfallsförsäkring är den art af försäkring
(se d. o.), som afser att bereda ersättning vid
kroppsskada, hvilken träffat en person genom
olycksfall. Ersättningen utgår i allmänhet dels
vid dödsfall till efterlefvande anhöriga eller andra
rättsinnehavare, dels ock vid invaliditet, fullständig
eller partiel, öfvergående eller för all framtid, till
den försäkrade sjelf samt kan antingen bestå i ett
kapital för en gång eller i periodisk godtgörelse,
hvilket senare är det vanliga vid öfvergående
skada. – Olycksfallsförsäkringen uppstod i England och
Nord-Amerika samt afsåg till en början hufvudsakligen
olycksfall, som timade å jernvägsresor. Numera
lemnas dylik försäkring såväl för olycksfall å
resor som för olycksfall vid ett eller flere slag
af arbete samt mot olycksfall öfver hufvud, de må,
träffa den försäkrade under hans yrkesutöfning, vid
hans vanliga sysselsättning eller eljest. En allmän
fordran är, att olycksfallet skäll hafva uppkommit
genom en yttre, våldsam orsak utan den skadades
egen fria vilja eller grofva vållande. Dessutom
göras vanligen i försäkringsaftalet (policen)
vissa undantag, såsom att försäkringen ej gäller
olycksfall, som förorsakas genom jordbäfning, krig,
uppror, duell, slagsmål, deltagande i kapplöpningar
eller luftballongfärder, färder på velociped eller
lustfärder i segelbåt och dylika mer än vanligt
farliga förehafvanden eller genom att handla i strid
med de till lifvets och helsans skydd gällande lagar
eller säkerhetsföreskrifter, ej häller olycksfall,
som träffa en person, då han icke är fullt nykter
eller vid fullt normal sinnesbeskaffenhet. Aftalet
om försäkringen kan gälla antingen en enda, bestämd
person eller ock flere, tillhörande en viss kategori,
och hvilka icke ens behöfva vara namngifna. I
senare fallet är försäkringen kollektiv, och denna
form användes företrädesvis, då arbetsgifvare
försäkra sin personal för olycksfall i arbetet. –
Anstalter för olycksfallsförsäkring hafva uppstått
äfven i Sverige, nämligen aktiebolagen Fylgia
(1881), Skandinavien (1887) och Norden (1888). Under
verksamhetsåret 1886 voro i Fylgia enskildt försäkrade
omkr. 13,000 personer, af hvilka 10,500 räknades
till ståndspersoner. Kollektiv försäkring hade ingåtts
för ungefär 6,200 personer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
