- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
229-230

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olynthos ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

benämnd Visingsöserien l. Visingsöformationen (se
d. o.). Norr om O:s granitmassa, vid Borghamn, finnes
silurisk kalk (ortocerkalk) i nästan horisontala
bäddar och är der föremål for brytning. Denna
kalk höjer sig endast obetydligt öfver Vetterns
yta. På ett relativt litet område träffas der
följaktligen flere skilda formationer, och O:s
geologiska byggnad har varit föremål för mycket olika
tolkningar. Hisinger antog, att graniten är yngre än
Visingsöserien samt att den genombrutit skiffrarna
och dervid förorsakat dessas uppresta läge. Den
horisontalt liggande ortocerkalken vid Borghamn
skulle deremot enligt hans mening vara afsatt efter
granitens framträngande. Enligt en annan åsigt skulle
graniten ej blott vara yngre än Visingsöserien utan
äfven yngre än ortocerkalken, d. v. s. den skulle
äfven hafva genombrutit denna. Numera är man dock
allmänt ense derom, att graniten är äldre än båda de
anförda formationerna, hvilka följaktligen icke hafva
blifvit genombrutna af graniten, utan tvärtom afsatt
sig på densamma. Skiffrarnas uppresta läge antages
i stället stå i samband med uppkomsten af Vetterns
bäcken, hvilket skett genom en storartad sänkning af
den underliggande berggrunden. Den nuvarande Vetterns
plats upptogs ursprungligen af urberg, hvars yta
bildade fortsättning af O. På detta urberg hade
Visingsöserien afsatt sig i horisontala lager och
betäckte då äfven O. När Vetterbäckenet instörtade,
blef en del af Visingsöseriens lager så att säga
hängande på O:s vestra sida, och det är följaktligen
sänkningen, som är anledning till skiffrarnas uppresta
läge. Genom erosion bortspolades i tidernas längd
Visingsöseriens lager från urberget på ömse sidor om
den sjunkna rännan, medan de i denna – Vetterbäckenet
– voro skyddade och der kunde bibehålla sig till
våra dagar. Vetterns bäcken var då h. o. h. fyldt af
ifrågavarande serie. Derefter afsattes silurlagren på
såväl Visingsöseriens som urbergets genom abrosion
jämnade yta. Sedermera inträffade den tilldragelse,
genom hvilken östgötaslätten nedsänktes i förhållande
till omgifvande urberg, och det är antagligt, att O:s
norra och östra sidor angifva en del af gränsen för
det sänkta silurområdet. Silurlagren bortsvämmades
i sin tur från höjderna och finnas numera i behåll
endast på den lägre belägna Östgötaslätten. Vetterns
af Visingsöserien utfyllda bäcken utgräfdes under
istiden delvis, och det nuvarande vattenbäckenet
har sålunda äfven isens erosion att tacka för
sin tillvaro. O. sjelf är ett stabilt parti,
beläget mellan tvänne sänkta områden, eller, enligt
geologisk terminologi, en s. k. horst. Sådana partier
i berggrunden hafva särdeles passande blifvit jämförda
med en på en sjöbotten liggande, upp till vattenytan
räckande sten, kring hvilken vattnet vid isläggningen
småningom sjunker, så att den is, som ursprungligen
betäckte vattenytan (och äfven stenen), bräckes kring
stenen eller lutar sig upp mot honom, hvarigenom
denne synes högre än isen på vattenytan. Gränsen
mellan O:s urberg å ena sidan samt Visingsöserien
och silurlagren å
den andra utgöres enligt denna åsigt af förkastningar.
A. G.         A. G. N.

Ombord, sjöv. Se Bord.

Ombordläggning (kollision), jur., den tilldragelse,
då ett fartyg drifvit eller under gång tornat på ett
annat, så att skada derigenom uppkommit. I äldre
tider gällde rörande ersättningsskyldigheten för
sådan skada, att hvartdera fartyget skulle ersätta
skadan till hälften, i fall ombordläggningen skett
af våda, mot den vallandes vilja eller genom bådas
förvållande, men att den vållande endast i det fall
skulle ensam gälda skadeersättningen, att han med
vilja påseglat det andra fartyget. Numera gäller
deremot, att, om fartygs ombordläggning skett genom
det ena fartygets befälhafvares eller besättnings
vållande, den skyldige skall ersätta uppkommen
skada med skyldighet för rederiet att med fartyg
och frakt ansvara för denna ersättning, hvaremot,
då sammanstötningen förorsakats genom vallande å
båda sidor, hvartdera fartyget skall draga sin skada,
så vida icke domstolen pröfvar skäligt, att den ena
parten såsom mera vållande till ombordläggningen bör
gälda äfven någon del af den andres skada. Har
ombordläggningen skett af våda, får hvardera
parten draga sin skada. Huruvida vållande till
ombordläggningen föreligger bedömes med ledning af
laga föreskrifter angående hvad å fartyg bör iakttagas
till undvikande af ombordläggning (k. förordn. d. 20
Febr. 1885; jfr Sjölag af d. 23 Febr. 1864, §§
172–175).
K. H. B.

Ombos (Fornegypt. Nubit, »guldstaden», Arab. Kom
Ombo
) är namnet på en ruinplats, belägen på östra
Nilstranden under 24° 38’ n. br. I forntiden var
O. en folkrik stad, men företer nu den dystra
anblicken af en åt fullständig undergång invigd
ruinsamling. Af de två tempel från Ptoleméernas
och romarnas dagar, som här funnits, har det ena
nära nog helt och hållet uppslukats af Nilen, och
det andra kommer förr eller senare att vandra samma
väg. Öcknen, som här når ända intill Nilens strand,
har sändt fram sina sandkolonner, som till större
delen begraft det ännu något så när bevarade templet.
K. P.

Ombrerade (Fr. ombrés, af Lat. umbra, skugga) kallas
strimmigt färgade ylletyg, å hvilka hvarje strimma
är mörkast midt på och ljusnar alltmera åt sidorna.

Ombrometer (af Grek. ombros, regn, och metron,
mått), regnmätare. Se Nederbörd. – Ombrometrograf
(af Grek. grafein, skrifva), nederbördsmätare, som
automatiskt upptecknar den fallande nederbördens
mängd; sjelfregistrerande regnmätare. Sådana
apparater finnas af flere olika slag, för hvilkas
konstruktion den gemensamma principen ligger till
grund, att den i mätaren fallande nederbörden
nedrinner i ett kärl, som, då det blifvit fullt,
vickar öfver och uttömmer sitt innehåll samt
derefter återtager sin ursprungliga ställning.
R. R.

Ombrone (Lat. Umbro), flod i mellersta Italien
(Toscana), upprinner 15 km. ö. n. ö. oni Siena vid
klostret Ombrone och faller ut i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:30:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfal/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free