Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underkufvande framryckte än vidare, medföljde icke P.,
utan qvarlemnades med en betydlig truppstyrka
såsom ståthållare i Ekbatana. Men sedan hans son
Filotas blifvit dömd till döden och afrättad
såsom delaktig i en sammansvärjning, trodde
Alexander sig icke vidare kunna lita på P. Han
lät derför rödja honom ur vägen (329 f. Kr.).
A. M. A.
Parmentier [-mangtie’], Antoine Augustin,
fransk farmacevt, f. 1737, d. 1813, blef 1796
medlem af Franska institutet och var under
konsularregeringen(1799–1804) generalinspektör för
me-dicinalväsendet. Då hungersnöd en 1769 föranledde
utfästandet af ett pris för den bästa anvisning på
surrogat för bröd, vann P. detta pris genom en skrift
öfver potatesodling. Under kontinentalsystemets dagar
förbättrade han väsentligen fabrikationen af druf-
och hvitbetssocker. Han gjorde sig äfven mycket
förtjent om en förbättrad anordning af fältlasaretten,
Parmesan-ost. Se Ost.
Parnahyba [-nalia]. Se Paranahyba 2 och 3.
Parnassen. Se Parnassos.
Parnassia Tourn., slåtterblomma, bot., ett litet,
vackert örtslägte, som bäst trifves på fuktig mark
och tillhör nat. fam. Droseraceae DC., kl. Pentandria
L. Bladen vid roten äro hjertlika, stjelken, liksom
hela örten, glatt, enbladig, uppbärande en hvit,
ensam blomma i spetsen. Blomfodret är 5-deladt;
kronbladen 5, snart affallande, försedda hvart
och ett innanför sitt fäste med ett fjällikt
honingsgömme, som i kanten är besatt med 10–15
strållikt utstående, skaftade glandier, snarlika
små ståndare. Frukten är en kantigt äggformig
kapsel. Slåtterblomman börjar blomma i Juli, då
tiden för höslåttern är inne. Hon finnes i Sverige
från Skåne upp till Vesterbotten och Lappland.
O. T. S.
Parnassien [-iä’ng], Fr., »som tillhör Parnassen»,
»Apolloson», ett gemensamt vedernamn på åtskilliga
nutida skalder i Frankrike, hvilka ingalunda kunna
sägas bilda någon vitter skola, men samtliga utmärkas
af den ytterst sirliga och glansfulla utarbetningen
af formen i sina dikter. Till »les parnassiens»
höra Th. de Banville, Leconte de Lisle, Eug. Manuel,
François Coppée, Sully-Prudhomme m. fl.
Parnassos, Parnasos (Lat. Parnasus, Parnassus),
mellersta Greklands betydligaste bergskedja (på
albanesiska kallad Liakura), hvilken i vidsträckt
förgrening fyller en stor del af landskapen Fokis och
Doris och i n. v. sammanhänger med Oitabergct. Ofta
förstår man dock med P. i inskränktare mening blott
den inom Fokis liggande delen af denna bergmassa
med två, större delen af året snöhöljda, toppar, af
hvilka den högsta, Lykoreia (nu Lykeri), når en höjd
af 2,459 m. Bergets upptill med barrskog, längre ned
med oliv, lager och myrten bevuxna, men delvis äfven
kala sidor äro söndersplittrade af en mängd djupt
inskärande klyftor. I en af dessa klyftor lågo Delfi
(se d. o.) och den kastaliska källan. På P. likasom
på flere andra berg firade de grekiska qvinnorna om
våren nattliga orgier till
Dionysos’ ära. Hufvudsakligen var dock berget helgadt
åt Apollon och sånggudinnorna, hvarför namnet
»Parnassen» stundom i bildligt språk användes
såsom liktydigt med skaldekonst, t. ex. »bestiga
P.» = öfva skaldekonst, dikta (jfr Gradus ad
Parnassum). Att bestiga Parnassen betyder äfven att
erhålla filosofie doktorsgraden, i det att vid de förr
brukliga promotionerna fanns uppförd en hög estrad,
»parnassen», å hvilken promovendi stego upp för att
erhålla doktorsdiplomet samt bekransas med lagern.
A. M. A.
Parnell, Charles Stewart, irländsk politiker, f. 1846
i Avondale, i irländska grefskapet Wicklow, tillhör
en protestantisk familj af engelsk börd. 1875 vald
till representant i underhuset för grefskapet Meath,
inträdde han genast i »home rulers»-partiet, som
1872 bildats af Isak Butt, och hvars mål var att
skaffa Irland fullständig sjelfstyrelse med eget
parlament. Det var P., som i sitt partis intresse
uppfann »obstruktions-politiken» (se Obstruktion
2). Hans inflytande inom partiet växte så hastigt, att
han redan 1878 undanträngde Butt från chefsplatsen och
efter dennes död (1879) var obestridd anförare. Han
var äfven värfvet fullt vuxen, ty i hög grad förenade
han hänsynslöshet med kraft och klokhet, och han
förstod att under sin fana samla största delen af
det irländska folket genom att i förgrunden uppställa
en fråga, som mer än de rent politiska intresserade
folkets massa, nämligen jordfrågan. Han fordrade för
de irländske arrendatorerna arrendets ouppsägbarhet,
arrendesummornas nedsättande och rätt att sälja
arrendet. Under agitationsresor öfver Irland, ja äfven
i Nord-Amerika, förstod han att elda irländska folket
för sina planer, och han var snart Irlands populäraste
man. Hans makt vidgades betydligt derigenom att
han 1879 blef ordförande äfven i landligan, ett
sällskap, som bildats af M. Davitt för att ändra
egendomsförhållandena. Vid parlamentsvalen 1880
valdes P. för tre valdistrikt och behöll uppdraget
för Cork. I underhuset uppträdde nu parnelliterna,
såsom hans parti ofta kallas, på ett så störande
sätt, att de på våren 1881 uteslötos derur för den
då pågående sessionen. Den stigande upphetsningen
på Irland, som gaf sig tillkänna genom en mängd
s. k. agrariska brott på ön och våldsamma attentat
i England, föranledde regeringen att d. 13 Okt. 1881
häkta P. och några af hans parti, hvarefter han hölls
fången i Kilmainhamfängelset vid Dublin till i April
1882. Men äfven från fängelset ledde han sitt parti,
ehuru han uttalade sitt ogillande af de många brott,
som dess anhängare tilläto sig. Samtidigt råkade han i
tvist med några af partiets främste män, såsom Davitt;
men dessa tvister bilades tills vidare på hösten 1882
och upphörde fullständigt under 1883, då det irländska
folket gaf så många bevis (bl. a. en nationalgåfva på
40,000 pd st.) på sitt obegränsade förtroende till
P., att hans motståndare uppgåfvo tanken att kunna
uträtta något utan honom. Under tiden växte hans
partis betydelse inom underhuset. Hufvudsakligen
genom parnelliternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
