Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Perubalsam ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(jern var dem dock obekant) och krukmakare ådagalade
peruanerna stor duglighet, medan de som landtbrukare
och ingeniörer öfverträffade sina europeiska
besegrare. (Se vidare Amerikanska fornlemningar,
sp. 622.) Då spaniorerna under Pizarro först landade
vid kusten af P., 1527, regerade der Atahualpa
(se denne). Denne bragtes om lifvet, Pizarro
intågade i Cuzco 1533, anlade staden Lima 1535,
men mördades 1541 af Almagro d. y., som lät utropa
sig till generalkapten öfver P. Den af kejsar Karl
V utsände Vaca de Castro besegrade och aflifvade
Almagro (1542) samt återställde ordningen. Landet
fördelades nu åt spaniorerna i stora län, och
infödingarna förpligtades att betala en bestämd
skatt samt lemna visst, också noga bestämdt, arbete
åt länsinnehafvarna. Efter dessas död öfvergingo
länen till kronan. Blasco Menez de Vela utsändes som
förste vicekonung till P. för att gifva de nya lagarna
gällande kraft. Deras offentliggörande väckte en storm
af ovilja hos segervinnarna. Gonzalo Pizarro reste
sig och intågade i Lima d. 28 Okt. 1544. Vicekonungen
flydde till Quito, men blef förföljd och dödad i
drabbningen vid Anaquito d. 18 Jan. 1546. De nya
lagarna återkallades, och Pedro de la Gasca, den
förste presidenten i P:s öfverdomstol, fick i uppdrag
att återställa ordningen. Han besegrade d. 8 April
1548 Pizarro på slätten Xaquixaguana nära Cuzco och
gjorde en fördelning af förläningar till de trogne
spaniorerna, hvilken förorsakade stort missnöje. Efter
åtskilliga oroligheter stadgades kronans makt och
myndighet fullständigt af don Andreas Hurtado de
Mendoza, som var vicekonung 1555–61. Han skaffade
infödingarna goda prester, inrättade skolor och
anlade städer, införde odling af hvete, vin och oliver
samt införskref europeiska husdjur. Vicekonungen
don Francisco de Toledo bestämde den tribut, som
skulle betalas af indianerna, och fritog alla under
18 och öfver 50 år derifrån. Indianerna styrdes
direkt af infödda chefer, som samlade skatterna och
egde administrativ myndighet. Chefsbefattningen
blef ärftlig, och dess innehafvare åtnjöt flere
privilegier. En sjundedel af den manliga befolkningen
i hvarje by nödgades utom tributen utgöra tvångsarbete
i grufvor, fabriker och på landtgårdar, men erhöll
derför betalning och kunde icke föras utöfver ett
bestämdt afstånd från sina hem. Detta system fortfor
att vara gällande i tvåhundra år, ehuru folket led
af tjenstemännens rofgirighet och laglöshet samt
decimerades genom tvångsarbetet. Vicekonungen var den
förnämste ämbetsmannen, men icke allena styrande, ty
vid hans sida stodo en öfverdomstol, ett finansielt
och två administrativa ämbetsverk. – I P. herskade
lugn och fred, till dess en ättling af inka,
Tupac Amaru, 1780–83 gjorde uppror. Dettas grymma
undertryckande afskräckte emellertid icke folket att
än ytterligare flere gånger resa sig. Sedan Chile och
Buenos Aires afkastat Spaniens ok, landade 1820 på
en af lord Cochrane anförd flotta en argentinsk armé,
förstärkt af några chilener, under befäl af den
ar gentinske generalen San Martin på kusten af
P. Mottagen med hänförelse, intågade San Martin
i Lima och proklamerade d. 28 Juli 1821 der P:s
oberoende. Landets styrelse öfvertogs af en kongress,
som d. 26 Febr. 1823 till P:s förste president utsåg
don José de la Riva Aguero. S. å. kallades Columbias
president Bolivar till hjelp. Han efterträdde
Aguero såsom republikens högste ämbetsman och slog
raiorerna vid Junin (d. 5 Aug. 1824). Sedan de d. 9
Dec. s. å. besegrats af general Sucre vid Ayacucho,
var det slut med deras makt i P. Bolivar sökte nu
gifva P. en konstitution och sjelf blifva dess
president för lifstid, men han misslyckades och
lemnade P. 1826. Sedan alla kolumbiska trupper i Mars
1827 lemnat landet, följde inbördes oroligheter,
till dess presidenten general Ramon Castilla
(1845–51) återställde freden. Han utvecklade landets
hjelpkällor, införde ångbåtskommunikation längs
Stilla hafvet och byggde en jernväg mellan Callao och
Lima. Den nuvarande konstitutionen antogs 1856, enligt
hvilken bl. a. slafveriet och den indianska tributen
afskaffades. Under Baltas presidentskap, 1868–72,
byggdes ett storartadt jernvägsnät, men statsskulden
steg ock till 49 mill. pund. I April 1879 invecklades
P. i ett olycksbringande krig med Chile, emedan det
understödde staten Bolivias försök att till Chiles
förfång monopolisera salpeter- och guanohandeln i
det omtvistade Atacamaområdet (mellan 24° och 23°
s. br.). Chilenerna bemäktigade sig den peruanska
provinsen Tarapaca, som var värderik på grund af sina
guano- och salpeterlager, sedan de redan förut vunnit
obestridt herravälde på hafvet. Presidenten Prado
flydde till Förenta staterna, men general Pierola lät
i början af 1880 utropa sig till diktator och yrkade
på ett energiskt fortsättande af kriget. Den 26 Maj
1880 segrade chilenerna emellertid vid Tacna och
togo d. 7 Juni hamnstaden Arica, ödelade derpå hela
kuststräckan, vunno ytterligare tvänne drabbningar
(vid Chorrillos och Miraflores d. 13 och 15 Jan. 1881)
samt intågade i Lima (d. 17 Jan. s. å.), hvilken stad
icke utrymdes förr än d. 22 Okt. 1883. Under denna
tid förde general Caceres med vexlande framgång ett
modigt försvarskrig i bergstrakterna. En provisorisk
styrelse under general Iglesias undertecknade äntligen
ett fredsfördrag, d. 20 Okt. 1883, deri bestämdes,
att provinsen Tarapaca skulle afträdas till Chile,
att städerna Tacna och Arica skulle af chilenerna
hållas besatta i 10 år, hvarefter en folkomröstning
skulle afgöra, om de skulle tillhöra P. eller
Chile. Salpeterlagren behöllos af Chile. Sedan d. 3
Juni 1886 är den ofvannämnde general Andrés Avelino
Caceres republikens president. A. B. B.
Perubalsam, Balsamum peruvianum, b. indicum
nigrum, farmak., erhålles af Myroxylon Pereirae
Klotzsch (Myrospermum Royle), ett träd af omkr. 16
m. höjd, som redan ett par meter från marken börjar
utsända spridda, uppstigande grenar. Trädet hör
till nat. fam. Papilionaceae L., kl. Decandria
L. Grenbarken är tjock, askgrå och besatt med
korkvårtor. Bladen äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
