- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1185-1186

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petiotisering ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skrifven af honom sjelf och fullständigt genomsedd
af honom. Dessa dikter utgöras hufvudsakligen
af sonetter och canzoner, och i deni har han åt
språket redan lyckats vinna en sådan utveckling,
att det endast obetydligt skiljer sig från nutidens
italienska. De förskrifva sig från olika skeden
af hans lif. Han ger i dem luft åt sin varma och
lifliga, men något sentimentala och reflekterande
känsloriktning, och han framstår der som »den första
moderna menniskan», som kan iakttaga och analysera
sitt eget själslif. Bland canzonerna, hvilkas teknik
medgaf större frihet, finner man hans vackraste och
bäst utförda dikter. Bland dem, liksom af sonetterna,
hafva de flesta till föremål att skildra förloppet
af hans kärlek till Laura, och det framgår af hans
sånger, att denna kärlek var fullt verklig och ej,
såsom man en tid trodde, en uppdiktad känsla för en
fingerad älskarinna. Hans kärlek öfverlefde den
älskade och följde honom under hela hans lefnad. –
Sådan P. framstår i sina skrifter, sådan tyckes han
äfven i verkligheten hafva varit. Han var ädel och
vänfast samt omfattade lifligt och varmt de uppgifter
han valt. I hans rika andliga begåfning ingick mera
fantasi än djupsinne; hans känslolif var starkt,
men hans karakter svag, åtminstone i det hänseendet
att han var ytterligt känslig för såväl beröm som
för klander. – På svenska hafva Th. Hagberg öfversatt
hans »Sonetter till Laura» (1874) och C. A. Kullberg
hans »Canzoner, ballater och sestiner» (1880).
P. A. G.

Petré, Johan Thore, riksdagsman, bergsbruksidkare,
härstammade från en på 1600-talet till Sverige
öfyerflyttad skotsk slägt, hvilken här i flere
slägtled egnat sig åt bergshandteringen. Han föddes
på Hofors bruk i Gefleborgs län d. 23 Juli 1793,
egnade sig efter juridiska studier i Upsala någon tid
åt ämbetsmannabanan, men öfvergaf den redan år 1819
för fädernas yrke. På Hammarby bruk i Gestrikland
utöfvade han derefter en storartad verksamhet,
hvilken ensam kunde hafva varit tillräcklig för att
tillförsäkra honom en plats bland vår industris
stormän. Det var dock på ett helt annat fält han
skulle vinna sin egentliga namnkunnighet. Vid 1830
års riksdag hade förslaget om bergsbruksidkarnas
representationsrätt bifallits, och redan 1833 utsågs
P. med betydande röstöfvervigt till representant
för 1:sta bruksdistriktet i den 1834 sammanträdande
urtima riksdagen. Hela hans personlighet hade något
imponerande, och då dertill kommo en ovanlig fond af
kunskaper, stor talegåfva samt oräddhet och orubblig
karaktersfasthet, var det ej förvånande, att P. redan
vid sin första riksdag förvärfvade stort inflytande
bland sina meningsfränder, under det han å andra sidan
väckte de maktegandes synnerliga missnöje. Starkast
voro väl bådadera vid 1840 års märkliga riksdag, der
P. i borgareståndet, liksom i konstitutionsutskottet
och i talmanskonferensen manligt och med seg
uthållighet kämpade för de »liberalare»
åsigterna. Att han någon gång förifrade sig i debatten, kan
ej förnekas, men i allmänhet voro äfven motståndarna
ense om att erkänna hans förtjenster.
»Oppositionens» ställning blef efter konung Oskar
I:s regeringstillträde i mångt och mycket
förändrad. P. inskränkte under de riksmöten han
derefter bevistade (1844–45, 1850–51) sin verksamhet
hufvudsakligen till arbetena i statsutskottet, men
stod som förr alltid redo att hugga in mot hvarje
öfvergrepp eller yttring af maktfullkomlighet. 1853
års riksdag var nyss samlad, då P. efter en längre
tids svårare sjuklighet afled på Hofors d. 6
Dec. 1853. Dåvarande talmannen i borgareståndet,
hans gamle motståndare borgmästaren Lagergren,
hemställde, att i ståndets protokoll måtte
intagas uttrycken af ståndets saknad och aktning.
J. H.

Petrefakt (af Grek. petra, sten, och Lat. facere,
göra). Se Förstening.

Petreiska Arabien (oegentligt kalladt Steniga A.),
den nuvarande Sinai-halfön med angränsande del af
nordvestra Arabien, är uppkalladt efter staden Petra.

Petrejus, Marcus, romersk fältherre, förde såsom
legat (generaladjutant) åt konsuln Antonius befälet i
slaget vid Pistoria, der Catilina föll (62 f. Kr.),
och stred längre fram i Spanien mot Caesar, hvilken
till slut besegrade honom (49). Efter Pompejus’
död begaf P. sig till Afrika, der han deltog i det
olyckliga slaget vid Thapsus (46), efter hvilket
han sökte och fann döden i tvekamp med den likaledes
öfvervunne konung Juba, som derefter lät döda sig af
en slaf. R. Tdh.

Petri (näml. filius, Lat., Petersson, Persson). Se
Laurentius Petri och Olaus Petri.

Petri, Sankt. Se Peter, S:t.

Petri bref (P. epistlar). Se Petrus, aposteln.

Petri cathedra (Festum Cathedrae Petri, aposteln
Petrus’ tronbestigningsfest) l. Petrus cathedratus
(»Per i stolen»; den i svenska almanacken förekommande
förkortningen »Petr. cath.» har gifvit upphof till
allmogens »Peter katt»), en kyrkofest, som sedan
5:te årh. firades till minne af aposteln Petrus’
uppstigande på biskopsstolen, hvilken enligt en
gammal tradition var Antiochias biskopsstol, som
aposteln skulle hafva innehaft, innan han blef romersk
biskop. Dock synes äfven tämligen tidigt den senare
värdigheten hafva åsyftats vid festens firande. Först
i 8:de årh. började tvänne sådana fester att firas,
i det att d. 22 Febr. egnades minnet åt Petrus’
uppstigande på Antiochias biskopsstol och d. 18
Jan. minnet af hans uppstigande på Roms biskopsstol,
en skilnad, som påfvarna Paul IV och Gregorius XIII
genom sina föreskrifter fastslogo. Dock betraktas
af folket d. 22 Febr. såsom den egentliga festdagen.
J. P.

Petrifikat l. petrefakt (af Grek. petra, sten, och
Lat. facere, göra). Se Förstening. – Petrificera,
förvandla till sten, förstena; göra orörlig af häpnad,
fruktan el. dyl. – Petrifikation. Se Inkrustation.

Petri fängslande l. Petri fängelse (Festum S. Petri ad
vincula
l. in vinculis) firades sedan 9:de årh. d. 1
Aug. (»Petri fäng.» i den svenska almanacken; den
svenska allmogens »Per Vinkel» är en förvrängning af
dagens latinska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:30:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfal/0599.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free