Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pfuhl ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Phalangista. Se Kusuerna.
Phalangistidae. Se Pungaporna.
Phalangium L., zool., ett spindelslägte, som är
typen för ordn. Phalangida (Opiliones, låckespindlar)
bland Arachnidae (se Spindlar). Låckespindlarna hafva
framkroppen (cephalothorax) och bakkroppen i hela
deras bredd förenade. Käkpalperna äro beväpnade med
saxformiga klor samt de 4 benparen mycket långa
och smala. Bakkroppen saknar spinnvårtor. Hos
Phalangium är kroppen rundad eller oval, med
fritt framträdande käkpalper. Tarserna äro
flerledade. Ph. opilio L., »helga högben»,
förekommer under hösten allmänt å murar och
väggar. Phalangida omfatta flere slägten, hvilkas
arter tillhöra tropikerna, i synnerhet Brasilien.
O. T. S.
Phalanstère [falansstär], Fr. (af Grek. falanx,
i slagordning uppställd härafdelning), i Fouriers
socialistiska system benämning på den jättebyggnad,
som skulle utgöra bostad och arbetslokal för en
»falang», d. v. s. ett samhälle af 400 familjer. Se
derom F. M. C. Fourier och Considérant. Det
mest lyckade försök att åstadkomma någonting
liknande en falangstèr har satts i verket af franske
jernvarufabrikanten Godin i Guise, hvilken sammanfört
omkr. 400 familjer i sitt efter fourierska grundsatser
inredda etablissement, »familistèren» (skildrad af
A. Strindberg i »Utopier i verkligheten», 1885).
Phalanx. Se Falang.
Phalarideae Koch, bot., en grupp inom
nat. fam. Gramineae Juss. Småaxen sitta, med längre
eller kortare skaft, i en vanligen mindre utbredd,
stundom axlik vippa, plattad å två sidor och
utan svepefjäll. Hvarje småax har en fullständig
och två ofullständiga (enkönade eller könlösa)
blommor. Skärmfjällen äro oftast lika stora. Typ
för gruppen är slägtet Phalaris L., som har ägglik,
något hoptryckt, tät axvippa, hvars skärmfjäll hafva
en vingad köl (se Kanariegräs). Nära detta
slägte står slägtet Baldingera Fl. d. Wett. Arten
B. arundinacea L. är allmän vid sjöstränder och
af denna odlas ofta i våra trädgårdar en afart
med hvitrandiga blad, »randgräs» l. »bandgräs».
O. T. S.
Phalaridium. Se Kärrhönsslägtet.
Phalaropodini, simsnäppor, zool., en underfamilj
inom familjen snappar tade foglar (Totanidae) af
vadarnas ordning (Grallatores) och foglarnas klass. De
igenkännas derpå att näbben är af medelmåttig längd,
rak, bakåt mjuk, framåt rundad eller plattad och
spetsig, vingarna tämligen långa, benen icke höga,
tarsen i längd icke en fjerdedel af den hoplagda
vingen, framtårna förenade till första leden och
försedda med simflikar samt baktån liten. Hithörande
foglar vistas under häcktiden vid sött vatten, annars
vid hafvet. De simma och springa med mycken färdighet,
men kunna icke dyka. I sina rörelser äro de lifliga
och behagliga samt visa sig icke skygga. Det är
troligt, att hannen ensam rufvar äggen. Dessa foglar
erhålla fullt utbildad drägt först i tredje året. –
Till underfamiljen hör simsnäppslägtet, Phalaropus,
som har första vingpennan längst och afrundad
stjert. Smalnäbbade simsnäppan, Ph. hyperboreus,
häckar sparsamt i Lappland och förekommer under
flyttningar vid Sveriges (förnämligast östra)
kuster. Hon är vidare hemma på Hebriderna, Färöarna,
Island och i Gamla verldens nordligaste delar. I
sommardrägt är hannen ofvan svart (med rostgula
längdstreck på ryggen och skuldrorna), hvit
(med brunröd infattning) på strupen, mörkt askblå
(med hvita fjäderkanter) på kräfvan, på bröstet
och magens sidor samt undertill hvit. Honan
är i samma drägt ofvan mindre rent svart, med
rostgula fjäderkanter samt stötande i gråbrunt på
kräfvan, bröstets och magens sidor. Längden är
17 cm. Om Ph. fulicarius se Brednäbbad simsnäppa.
C. R. S.
Phaleris, starikeslägtet, zool., hör till familjen
alkor (Alcidae) inom de gumpfotade foglarnas ordning
(Pygopodes), simfoglarnas underklass (Natatores)
och foglarnas klass. Näbben är kort, mot spetsen
plattad, nästan fyrkantig och saknar sidofåror;
näsborrarna äro ej täckta af fjädrar. Vingarna äro
korta och föga spetsiga, stjerten kort och benen
framtill klädda med nätlikt fördelad hud. Dithörande
foglar äro dumma och orädda, stödja vid gåendet
blott på tårna, lägga på bara klippan eller marken
1 ägg och hafva osmakligt kött. – Glasögon-stariken,
Ph. psittacula, är i sommardrägt ofvan svart, under
hvit, med skarlakansröd näbb och gula ben. Om vintern
är fogeln ofvan svart, med gråaktiga fjäderkanter,
under hvit, på sidorna och undergumpen stötande i
grått. Längden utgör 24 cm. Arten är hemma i Stilla
hafvets nordligaste delar, men har en gång anträffats
i Sverige, nämligen vid Jönköping. – Hjelmdykaren,
Ph. cristatella, har på pannan en buske af skärformigt
framåtböjda fjädrar samt bländande hvita dunfjädrar
på näsroten och kinderna. Färgen är ofvan svartbrun,
under gråblå, buken grågul. Näbben är korallröd
och fötterna blåaktiga. Längden är 19 cm. Arten har
samma utbredningsområde som den föregående. Fogelns
egendomliga hufvudfjädrar begagnas af infödingarna
vid Berings haf till prydnader på deras kläder.
C. R. S.
Phallus. Se Fallos.
Phallus L., bot., ett svampslägte, som är typen
for stinksvamparnas familj (Phalloidei), bland
buksvamparna (Gasteromycetes). Fruktbildningsorganet
(fruktkroppen) är till en början klotrundt eller
äggformigt, med hvitaktig färg, ganska tungt, men
mjukt. Det kan uppnå ett hönsäggs storlek och är
omgifvet af ett i tre lager delbart hölster. Det
yttersta och det innersta lagret är hinnaktigt
och fast, det mellersta tjockt och geléartadt. Då
fruktbildnings-organet är färdigt, spränger det detta
hölster, som qvarstannar såsom en slida (vulva) vid
basen af den hastigt uppskjutande svampfoten, som i
toppen bär den ollonformiga hatten med sporlagret
(gleba). Detta sönderflyter till ett svartgrönt slem,
som droppar ned från hatten, medförande sporerna. Det
är under detta stadium som Ph. impudicus L. utsprider
vidt omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
