Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Piemontit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot sina lärare, derefter till misstro och slutligen
till uppenbart förakt». Dippels förnämsta anhängare
voro konduktör von Strokirch, studenterna Sven Rosén,
Lars Segerholm och Erik Molin i Stockholm samt
Stendahl och Leopold, grefve Bengt Frölich jämte
vedfogden Olle Norman i Skåne och hröderna Eriksson
i Finland, som blefvo hufvudmän för en stor skara
anhängare. Flere af dem, såsom Rosén, Molin och
bröderna Eriksson landsförvisades, de öfriga, utom
Strokirch, togos i förvar eller utvandrade. Regeringen
hade nämligen alltsedan 1694, då Karl XI utfärdade
sitt edikt mot pietisterna närmast för Sveriges tyska
provinser, intagit en afvärjande ställning till
rörelsen, dertill påverkad i synnerhet af J. Fr. Mayer
(se denne). På hans tillstyrkan utfärdade äfven Karl
XII 1706 ett nytt edikt mot pietisterna, och bägge
edikten inskärptes ytterligare genom k. förordn.
af år 1713 och 1721, hvarefter slutligen genom 1726
års konventikelplakat »collegia pietatis» blefvo
alldeles förbjudna. Svenska kyrkan hade ock betraktat
pietismen som irrlärig, eller som »en under namn af
pieté förvänd salighetsordning». Konventikelplakatet
upphäfdes först 1858. Då hade redan det 19:de årh:s
pietism inbrutit, som skiljer sig från det 17:de årh:s
hufvudsakligen deri att den är evangelisk, då den
senare var strängt lagisk. Målsmannen i Sverige för
denna pietism var Karl Olof Rosenius (d. 1868), som i
synnerhet genom sin tidskrift »Pietisten» utöfvade
stort inflytande. Emellertid ville Rosenius och
den 1856 bildade Evangeliska fosterlandsstiftelsen
stå på den lutherska bekännelsens grund och
intaga en vänlig ställning till kyrkan, hvaremot
andra pietistiska riktningar återfallit i den
dippelska åskådningen. Jfr Haugianer och Läsare.
K. H.
Pietisten, namnet på en för religiös väckelse och
uppbyggelse afsedd tidskrift, hvilken uppsattes i
Stockholm af metodistpredikanten George Scott och
K. O. Rosenius i Jan. 1842, men efter några månader
öfvertogs af den senare ensam samt af honom utgafs
till hans död, Febr. 1868, från 1867 i förening med
P. P. Waldenström, hvilken efter Rosenius’ frånfälle
är ensam utgifvare. Tidskriften har haft stor
spridning och inflytelserikt verkat for »läseriets»
utbredning i Sverige. Jfr Läsare, sp. 445.
Pietrasanta, stad uti italienska prov. Lucca,
vid jernvägen Milano–Genua–Pisa. Omkr. 7,500
innev. Staden är omgifven af gamla murar och har
en från 13:de årh. härstammande märklig kyrka med
campanile och baptisterium.
Pietri. 1. Pierre Marie P.,
fransk politiker, f. på Corsica 1810, d. 1864, var
under 1848 års revolution en bland folkrörelsens
ledare och i Nationalförsamlingen, der han satt
såsom Corsicas ombud, en af vensterns hufvudmän. Han
slöt sig dock snart till Louis Napoléon och blef
efter dennes statsstreck 1851 polisprefekt, hvilken
post han beklädde till 1858, samt 1857 senator. –
2. Joachim P., den föregåendes broder, f. 1820, fick
genom broderns inflytande 1848 en underprefektsyssla,
var sedermera prefekt i olika departement och
blef 1866 polisprefekt. Efter andra kejsaredömets
fall (1870) drog han sig tillbaka, men valdes 1879
till senator.
Pietro Filargo. Se Alexander, påfvar, 5.
Piezometer (af Grek. piezein, trycka, och metron,
mått), fys., en först af Örsted använd apparat
för bestämmande af vätskors sammantrycklighet. Den
består af ett päronformadt, med kapillär hals försedt
glaskärl, som fylles med den vätska, som skall
undersökas, hvarefter dess öppna ände nedsättes i ett
kärl med qvicksilfver, så att en del af qvicksilfret
uppstiger i piezometerns, i volymdelar graderade
hals. I samma qvicksilfverkärl nedsättes ett med
luft fyldt rör, en luftmanometer, som angifver
det tryck, för hvilket vätskan i piezometern
utsättes. Qvicksilfverkärlet jämte piezometern och
luftmanometern nedsättes derefter i ett starkt,
med vatten fyldt kärl, vid hvars lufttätt slutande
lock en tryckpump är fastskrufvad. Medelst pumpen
sammantryckes vattnet i och utom piezometern lika
mycket, och dervid stiger qvicksilfret högre upp
i piezometerns hals samt angifver den inneslutna
vätskans sammantryckning. På samma gång angifver
manometern trycket. Regnault, som senare fann, att
piezometerns volym ej förblir fullkomligt oförändrad,
ehuru det inre och det yttre trycket på ytenheten
äro lika, angaf en metod att eliminera det fel,
som derigenom uppstår, och med tillämpning af
denna metod har Grassi funnit följande värden på
vätskors volymförminskning, då de utsättas för ett
ökadt tryck af en atmosfer.
| Qvicksilfver | vid | 0° | C. volymförminskning i milliondelar | 2,95. |
| Vatten | » | 0° | » » | 50,3. |
| » | » | 1°5 | » » | 51,5. |
| » | » | 18° | » » | 46,3. |
| » | » | 53° | » » | 44,1. |
| Kloroform | » | 8°5 | » » | 62,5. |
| Alkohol | » | 7°3 | » » | 82,8. |
| Eter | » | 0° | » » | 111,0. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
