Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pontin, Magnus Martin af - 2. Pontin, Erik Magnus Konstans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pontin, Magnus Martin af, läkare, vitter författare,
sonsons sonson af biskopen M. Pontinus, född i
Askeryd, Jönköpings län, d. 20 Jan. 1781, student
i Upsala 1798, egnade sig åt medicinska och kemiska
studier, blef med. doktor 1806 och med. och farmacie
adjunkt 1807 samt arbetade flere år tillsammans med
Berzelius. Som hofmedikus tjenstgjorde han hos den
k. familjen, tills denna lemnade Sverige, och blef
1809 lifmedikus hos Karl XIII. 1810 var P. jämte
Berzelius beordrad att öfvervara kronprinsen
Karl Augusts obduktion, om hvilken han afgaf
berättelse. Sedan tjenstgjorde han hos drottningen
till hennes död, 1818. 1813 blef P. assessor i
Sundhetskollegium och 1817 adlad. Han hade då,
utom en mängd afhandlingar i lärda tidskrifter,
utgifvit Anvisning till valet af läkemedel för
allmänna sjukvården (1816; ny uppl. 1825). 1830
företog han i sällskap med Berzelius en resa genom
norra Tyskland, som han beskref i Anteckningar öfver
natur, konst och vetenskap (1831; öfvers. på tyska
1832). Till denna tid hör ock det mesta af P:s vittra
arbeten, dels originalpoem, såsom Östergötland (1830),
Poetiskt album (1831), Fosterländsk sång vid Götha
canals öppnande (1832), År 1834 (1834) m. fl.,
dels öfversättningar; »Greklands gudar» af Schiller
(1826), »Sylla», sorgspel af E. Jouy (uppf. 1828;
tr. 1829), »Hernani» af V. Hugo (1833) m. m. Han
författade äfven en mängd minnestal och biografier,
de flesta införda i Vetenskapsakademiens handlingar. –
1832 stiftade P. Svenska trädgårdsföreningen och
verkade sedan under ett par årtionden i skrift och
tal för trädgårdskonstens höjande i Sverige. Han
förordnades 1835 till medicinalråd, från hvilken
befattning han 1852 erhöll afsked. På sin ålderdom
utgaf han åtskilliga strödda anteckningar och minnen
under titeln Samlade skrifter (1850–57). Han
afled i Stockholm d. 30 Jan. 1858. -rn.
2. Pontin, Erik Magnus Konstans, tidningsman,
vitter författare, den föregåendes son, född
i Stockholm d. 19 April 1819, blef student i
Upsala 1837 och framträdde kort derpå med en
öfversättning af Tocquevilles »Om folkväldet i
Amerika» (de 3 första delarna 1839, 40; de följande
3 öfvers. af annan person). Denna skaffade
honom 1840 kammarjunkaretitel. Efter att hafva
aflagt juridisk examen tjenstgjorde P. någon tid i
åtskilliga ämbetsverk, men egnade sig hufvudsakligen
åt författareskap och uppträdde med Här och der
bland skandinaver och tyskar (1846), Förr och nu
i Vadstena (s. å.) och Äreminne öfver E. Dahlberg
(1847), hvilket 1845 vann Svenska akademiens andra
pris. Dessa arbeten utmärkte sig för en ledig stil
och åtskilliga lifliga skildringar; äreminnet var dock
hållet i en redan föråldrad form. Romanen Lydia (1847;
ny uppl. 1884) och novellen Hög och låg (1850) visa
beroende af franska mönster af den romantiska skolan
och rönte föga framgång. Detta blef äfven fallet med
dramat Agda (uppf. 1850; tryckt 1852). Jämnsides med
denna flitiga vittra alstring, som dock gått tämligen
spårlöst förbi, gick ett lika ifrigt skriftställeri
rörande politiska och sociala frågor. P. började med
skriften Embetsverkens ställning till talangerna
(1846), som väckte uppseende genom sitt frimodiga
framhållande af slentrianens välde inom den tidens
ämbetsmannaverld. Han offentliggjorde sedan Förtjena
judarne politiska rättigheter? (1845) och Judarnes
emancipation (2 häft. 1847, 48), i hvilka han
varmt förordade en först tjugo år senare genomförd
reform. Med mycken ifver omfattade han äfven idén om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
