Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Posse, Arvid Rutger Fredriksson - Posselt, Ernst Ludwig - Possession, besittning, innehafvande - Possessiv, gramm. - Possevino, Antonio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att efter frih. L. De Geer såsom statsminister
inträda i konseljen. Den 7 Dec. 1880–d. 8 Mars 1881
var P. derjämte chef för finansdepartementet. Det
gällde nu för statsministern P. att bringa till
lösning de vigtiga frågor, som alltsedan det
nya representationssättets införande stått på
dagordningen: frågorna om indelningsverkets och
grundskatternas aflyftande i sammanhang med en ny
försvarsorganisation. Det var att förmoda, att han
skulle lyckas, emedan han troddes skola kunna räkna
på understöd hos sina gamla partivänner och hos
motståndarna till de föregående ministèrerna. Stora
komitéer nedsattes för frågornas beredning, och vid
1883 års riksdag framlade den posseska regeringen
sina förslag. De utlofvade successiv afskrifning af
grundskatter samt af rustnings- och roteringsbesvären
mot vilkor att riksdagen biföll de af regeringen
aflåtna framställningarna om försvarets byggande på
stam (anskaffad på frivillighetens väg och aflönad af
statsverket) och beväring. Men det visade sig nu,
att landtmannapartiet följde sin chef, då han tog
plats i konseljen, »endast till kammarens dörr». Ty,
ehuru P. skarpt framhöll, att regeringen icke kunde
antaga någon förminskning i det framlagda förslagets
krigsduglighet, kunde detta vid huvudvoteringen
i Andra kammaren samla endast 44 röster, medan
153 afgåfvos för landtmannapartiets förslag. Med
anledning af detta nederlag utträdde P. d. 13 Juni
1883 ur regeringen, der Thyselius efterträdde honom,
samt har sedan den tiden endast sällan yttrat
sig under förhandlingarna på riksdagen, der han
sedan 1881 har plats i Första kammaren, invald af
Kalmar läns södra landsting. Såsom parlamentstalare
uttrycker P. sig kort och klart, ofta med skärpa och
alltid med lugn och värdighet. År 1883 utnämndes
P. till president i Kammarrätten. Han är ledamot
af Landtbruksakademien (1879) samt hedersledamot
af Fysiogr. sällskapet i Lund (1878) och af
Örlogsmannasällskapet (1880).
Posselt, Ernst Ludvig, tysk historieskrifvare,
f. 1763 i Durlach (Baden), vardt efter
universitetsstudier i Göttingen och Strassburg
jur. doktor och regeringsadvokat, 1784 gymnasielärare
i Karlsruhe och 1791 »amtmann» i Gernsbach samt
egnade sig efter 1796 odeladt åt historiskt
skriftställeri. Sedan längre tid hypokondrisk,
greps han så starkt af den mot hans vän general
Moreau öppnade rättegången för högförräderi, att
han i ett anfall af sinnesförvirring kastade sig ut
genom fönstret och ljöt döden, i Heidelberg 1804. –
P:s arbeten voro väsentligen kompilationer, som
hemtade sitt värde af hans rika historiska vetande
och fängslande stil. Här må nämnas Geschichte der
deutschen für alle stände (2 bd, 1789–90), Geschichte
Karls XII. (1790; efter Voltaire), Geschichte Gustavs
III., königs der schweden und gothen (1792; »Konung
Gustaf III:s historia», 1810; 2:dra uppl. 1819)
samt tidskrifterna »Taschenbuch für die neueste
geschichte» (1794–1804) och »Europäische annalen»
(1795–1804), i hvilka hans afgjorda
sympatier för franska revolutionen framträda. P:s »Werke»
utgåfvos i 6 bd 1828.
Possession (Lat. possessio), besittning,
innehafvande; fastighet på landsbygden, gods. –
Possessionat (ett i Sverige uppkommet ord), egare af
större landtegendom, godsegare.
Possessiv (Lat. possessivus, angifvande ett
egande, af possidere, ega, besitta), gramm.,
angifver såsom attributivt tillägg till vissa
grammatiska kategorier, att dessa äro uttryck för
ett egande. Possessiv genitiv är sålunda genitiven
syntaktiskt – attributivt eller predikativt – använd
för att beteckna egaren; det egda föremålet är det,
som bestämmes af genitiven. I uttrycken gossens
bok eller boken är gossens är gossens possessiv
genitiv. Samma betydelseförhållande kan uttryckas
analytiskt, t. ex. boken åt gossen. I synnerhet är
det vissa ordklasser, som kunna uttrycka ett egande,
i hvarje fall i adjektivisk form: possessivt (nomen)
adjektiv, t. ex. svenska folket = Sveriges folk,
och possessivt pronomen: min, din, sin, vår, eder
o. s. v. (se Pronomen). K. F. J.
Possevino, Antonio, italiensk jesuit och en af den
»katolska reaktionens» (se d. o.) mest hängifna,
begafvade och slagfärdiga förkämpar, föddes 1534
i Mantua, inträdde i jesuitorden 1559 och sändes
omedelbart derefter till hertigen af Savojen, som
han gjorde till en ifrig beskyddare af sin orden och
förmådde till förföljelser mot valdenserna. 1562 kom
han till Frankrike, blef rektor för jesuitkollegierna
i Avignon och Lyon samt gjorde katolicismen stora
tjenster under de första hugenottkrigen. 1572
återvände han till Rom och blef sekreterare åt
ordensgeneralen. Så stort var nu hans anseende, att
då en påflig legat skulle skickas till Johan III af
Sverige med anledning af dennes visade benägenhet
för katolicismen, detta uppdrag anförtroddes åt P. I
Dec. 1577 ankom han till Sverige, och efter flere
samtal förmådde han Johan att d. 16 Maj (n. st.) 1578
bekänna sig till den katolska läran, hvarjämte han,
såsom det tycktes, med framgång verkade för den
svenska högadelns omvändelse. I Maj 1578 återvände
han till Rom, men i Juli 1579 kom han å nyo till
Sverige. Då hade emellertid Johans katolska ifver
svalnat med anledning af påfvens vägran att bifalla
de vilkor han uppställt för den svenska kyrkans
återförening med den romerska, och detsamma var äfven
förhållandet med de svenske stormännen. P. arbetade
då på framtiden: han lät på svenska utgifva jesuiten
Canisius’ katekes, som spriddes i en mängd exemplar,
samt till gagn för blifvande missionärer i Sverige
utarbeta en svensk språklära, sände till de af honom
inrättade jesuitkollegierna i Olmütz och Braunsberg
en mängd svenska ynglingar, besökte och uppmuntrade
nunnorna i Vadstena kloster, katolicismens sista fäste
i Sverige, och lyckades – det vigtigaste af allt –
förmå tronföljaren Sigismund att i strid med sin
faders vilja afgjordt förklara sig för katolicismen. I
Aug. 1580 lemnade P. Sverige; men knappt hade han
återkommit till Rom, förrän han, 1581, af påfven
sändes till Moskva för att medla fred mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
