- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
257-258

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prins ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

universitet, der han upprättade ett växtfysiologiskt
institut, det första i sin art, men återvände
1868 till Berlin. P. har gjort vackra upptäckter
rörande de lägre växternas fortplantningsorgan
och väckt uppseende genom sina undersökningar om
ljusets verkningar på växterna och den gröna färgens
betydelse för växtverlden. Bland hans utgifna skrifter
må nämnas Grundlinien einer theorie der pflanzenzelle
(1854) och Über die befruchtung und keimung der
algen und das wesen des zeugungsaktes
(1855). Sedan
1857 utgifver han »Jahrbücher für wissenschaftliche
botanik».

Prins (Fr. prince, af Lat. princeps, den förste,
förnämste), manlig, icke regerande medlem af suveränt
furstehus; manlig medlem af någon hög familj,
hvilken genom internationel uppgörelse blifvit
förklarad jämnbördig med furstliga hus. Qvinlig
medlem af ett sådant furstehus eller sådan familj
bär titeln prinsessa. Den förstfödde eller, i visst
fall, den eljest till kronan närmast arfsberättigade
prinsen bär i kungliga och kejserliga hus vanligen
titeln kronprins (se d. o.) eljest arfprins l.
arffurste. – Enligt svensk statsrätt får prins eller
prinsessa, som är medlem af konungahuset, icke gifta
sig eller resa utrikes utan konungens samtycke. Prins
eger icke mottaga utländsk krona utan konungs och
riksdags medgifvande och aldrig innehafva lifgeding
eller bekläda civilt ämbete. Till ersättning eger han
åtnjuta vissa privilegier, apanage, särskildt skydd
af lagen, frihet från vissa allmänna skyldigheter
m. m. Affaller han från den rena evangeliska läran
eller träder han i gifte med enskild mans dotter,
förverkar han arfsrätt till riket för sig, barn och
efterkommande. – I det gamla Rom kallades senatens
främste man princeps senatus, en titel, som öfvergick
på Augustus och hans efterträdare i kejsaredömet
(se Princeps). Tacitus utmärker med titeln princeps
folkvald häradshöfding hos germanerna. I den
äldre medeltida staten betecknade ordet de främste
hofämbetsmännen och feodalherrarna utan åtskilnad,
men med tiden afsågs dermed en särskild klass med
kungaförlänt värdighet. – Sedan 1400-talet benämnde
man i Frankrike konungahusets agnater prinsar af
blodet
(princes du sang), en benärnning, som
nyttjas äfven om prinsar tillhörande regerande
dynastier i andra land. Kj.

Prins Edvards ö (Eng. Prince Edward island),
ö i södra delen af S:t Lawrenceviken i
Britiska Nord-Amerika, skild från Nova Scotia
och New Brunswick genom det 15–50 km. breda
Northumberlandsundet. Största längden i ö. och v. är
240 km., bredden omkr. 55 km. och arealen 5,524
qvkm. Ön har klippig, af fjordar djupt inskuren kust,
inga berg, bördig, för spanmålsodling lämplig jordmån
samt mildt klimat. Hufvudnäringar äro jordbruk och
boskapsskötsel, som lemna betydligt öfverskott för
export; och fisket (makrill, torsk, sill, hummer
och ostron) är en vigtig binäring, som inbringar
omkr. 1/2 mill. dollar om året. Befolkningen, som 1881
uppgick till 108,891 pers., är af blandad härkomst;
en stor del utgör emigranter från Storbritannien och
återstoden infödingar på
ön, ättlingar af franska akadier, skotska,
engelska och irländska nybyggare samt af de
rojalister, som flyttade till ön efter amerikanska
revolutionen. Urinnevånarna (1881 endast 281) tillhöra
den fordom talrika stammen micmac-indianer. Med
afseende på religion äro omkr. 43 proc. katoliker
och 56 proc. protestanter (mest presbyterianer
och metodister). Katolikerna hafva en biskop i
Charlottetown. 1883 funnos 424 skolor, med 473 lärare,
utom några högre bildningsanstalter, såsom Prince
of Wales college jämte normalskola i Charlottetown
samt det katolska S:t Dunstan’s college. I spetsen
för förvaltningen står en af Canadas generalguvernör
utnämnd viceguvernör jämte ett verkställande råd
af 9 medlemmar. Lagstiftande församlingen består
af ett »legislative council» af 13 och ett »house
af assembly» af 30 ledamöter. Till underhuset i
Dominions parlament sänder ön 6 valda representanter,
och kronan utnämner 4 senatorer att representera ön
i öfverhuset. Inkomsterna för år 1882 uppgingo till
233,464 och utgifterna till 257,228 doll. Hufvudstad
är Charlottetown, med 11,485 innev. (1881). Genom
öns hela längd går jernväg. Ångbåtar gå sommartiden
regelbundet till Nova Scotia, New Brunswick, Quebec
och Boston, och ön står i telegrafisk förbindelse
med New Brunswick genom kabel. – Sebastiano Caboto
säges hafva upptäckt ön 1497, men för denna uppgift
saknas hemul. Säkert är att Jacques Cartier gaf ön
namnet S:t Jean, när han upptäckte den d. 24 Juni
1534 under en af sina resor uppför S:t Lawrence,
och detta namn behöll den till 1799, då den erhöll
sitt nuv. namn efter hertigen af Kent, prins Edvard,
som då var befälhafvare öfver de britiska trupperna
i Britiska Nord-Amerika. Champlain tog ön i början af
1600-talet i besittning för fransmännen, hvilka gjorde
obetydligt för öns kolonisering. Engelsmännen intogo
den 1745 och 1758 samt fingo besittningsrätten sig
tillerkänd i freden 1763. Den lades då först till Nova
Scotia, men blef efter några år en särskild provins.

Prinsens af Wales land [oä’ls], en stor ö i arktiska
Nord-Amerika midt emot Boothia Felix, från hvilket
den är skild genom Franklinsundet.

Prinsens droppar (liquor acetatis ammonici
pyroleosi
), farmak., beredas numera af ättiksyra,
hjorthornssalt, rektificerad bernstensolja
och destilleradt vatten. Detta preparat har, nyligen
beredt, klar, gulaktig eller gulbrun färg, men blir
med tiden mörkare och grumligt genom de vidbrända
oljornas syrsättning och utfällning. Det bör förvaras
på ett från ljuset skildt ställe. Prinsens droppar äro
ett upplifvande, svettdrifvande och krampstillande
medel, som af allmänheten begagnas mot anfall af
konvulsioner och kramp hos nervsvaga personer och
hos barn, för de förra i dos af 20–40 droppar, för de
senare 3–15 droppar efter ålder. Jfr nästa artikel.
O. T. S.

Prinsens gula droppar (liquor succinati
ammonici pyroleosi
), farmak., beredas numera af
renad bernstenssyra, destilleradt vatten och
hjorthornssalt. Nyss beredd, är denna »liquor» klar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:31:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfam/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free