Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prytz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna tid författade P. sina båda skådespel Olof
Skottkonung (1620) och Gustaf then första (1621;
tr. 1622, 1649 och 1883). 1623 utbytte han professuren
mot rektoratet i Linköping, blef 1628 hofpredikant
samt utnämndes 1631 till kyrkoherde i Göteborg och
superintendent öfver dess stift. Der började han
den verksamhet som predikant, för hvilken han hos
samtida vann så stort loford. 1647 utnämndes han
till biskop i Linköping och blef äfven der omtyckt,
ehuru han hade några svårigheter med anledning af de i
Norrköping vid denna tid gjorda försöken att utbreda
den reformerta kyrkans läror. Han afled i Norrköping
d. 7 Apr. 1655. – P:s namnkunnighet beror i främsta
rummet på hans båda skådespel. De äro väsentligen
religiöst-historiska dramer, men sakna ej derför
ett verldsligt element. I likhet med sin förebild
Messenius har P. i dem infört satiriska sedemålningar
och folkscener, hvilka hos honom framträda nästan
ännu oftare än hos föregångaren. Men tillika har
han lyckligt knutit dessa scener till ämnet och ej
låtit dem intaga någon sjelfständig ställning. I
dramatiskt hänseende står »Olof Skottkonung» öfver
Messenius’ dramer. »Gustaf then första» är svagare,
men eger deremot intresse för de på dalmål skrifna
folkscenerna, det äldsta sammanhängande prof å
svenskt folkmål, som svenska literaturen erbjuder. –
För öfrigt utgaf P. åtskilliga latinska tal och
disputationer samt många likpredikningar m. m. –
Jfr bl. a. »En lustigh Comoedia om .... konung
Gustaf then första», utg. af J. A. Lundell
(1883), och Ljunggren: »Svenska dramat» (1864).
-rn.
2. Prytz, Johan, ämbetsman, vitter
författare, den föregåendes brorson, född i Högby,
Östergötland, 1621, blef student i Upsala 1641,
reste sedan utrikes under sju år och kallades vid
hemkomsten till eloquentiae professor i Upsala,
men valde i stället ämbetsmannabanan och blef
1660 justitieborgmästare i Stockholm. Han var
borgareståndets talman vid de båda riksdagarna s.
å. och adlades 1661. P. uppsatte förslaget
till förmyndarekammaren i hufvudstaden och var
äfven i öfrigt en skicklig ämbetsman. Han
utnämndes till kansliråd, men afled 1667, innan
han tillträdt befattningen. P. var framstående
latinsk författare och har efterlemnat både
disputationer och skaldestycken på latin.
-rn.
3. Prytz, Klas Johansson, militär, historisk
samlare, den föregåendes son, född i Stockholm 1651,
blef efter studier i Upsala anställd som hofjunkare
hos generalguvernören Klas Tott i Livland, medföljde
1668 en ambassad till ryska tsaren i Moskva och
deltog sedan i ett par andra beskickningar.
Han hade äfven ingått på den militära banan,
der han avancerade till major, och bevistade
danska kriget 1675–79. Han har egentligen gjort sig
bekant såsom flitig samlare i svensk historia
och lagfarenhet. Hans förnämsta arbete, Tractatus
historico-politicus de jure publico regnorum
Sueciae Gothiaeque, stannade dock, liksom hans
öfriga, i handskrift, men spreds genom afskrifter,
så att det, enligt Wilde, var »nästan i allas händer» Det
var emellertid egentligen en något oredig samling af
utdrag med anföranden ur både klassiska och nyare
författare. Äfven på historiens och genealogiens
områden var P. verksam. Han afled 1707 å Edö
vid Askersund. En stor del af hans handskrifter
förvaras nu å Kungl. Biblioteket. Bland dem
finnes äfven en berättelse om den ofvannämnda
ambassaden till Moskva, åtföljd af en handritad
karta öfver Sibirien, af P. 1669 kopierad efter
Godunovs straxt förut från Sibirien hemsända karta.
-rn.
Przemysl, en af Galiziens förnämsta och äldsta städer,
säte för en rom.-katolsk och en grekisk-katolsk
biskop, ligger vid floden San och flere jernvägslinier
(till Krakov, Lemberg m. fl. städer) och är sedan
1874 starkt befäst. 9,244 innev. (1880). Staden
har flere kyrkor, af hvilka de båda katedralerna
äro de märkligaste, samt flere kloster, skolor
och seminarier. Qvarnar, sågverk, bränvins- och
likörfabriker. Handeln beherskas af judarna, som bilda
1/3 af befolkningen. Af de fordom oberoende furstarnas
af P. residensslott finnas några lemningar på en höjd
ofvanför staden.
Przemysl och przemysliderna. Se Böhmen (historia)
och Ottokar.
Przevaljskij, Nikolaj Michailovitj, rysk
upptäcktsresande, f. 1839, genomgick krigsakademien
i Petersburg, blef 1864 lärare i geografi
vid junkerskolan i Varsjav och sändes 1867
af generalstaben till östra Sibirien för att
göra en statistisk-topografisk beskrifning af
Ussuriområdet. 1870–73 företog han på uppdrag af
Geografiska sällskapet i Petersburg sin första
stora upptäcktsresa i det inre Asien. Den förde
från Kiachta öfver Peking genom ordos-området längs
Hoangho till Alasjan; derifrån återvände han till
Kalgan för att efter öfvervintringen derstädes 1872
framtränga genom Kansu mot v. Han färdades förbi
Kukunor och genom deri djurrika högslätten Zaidam
samt kom, efter att hafva öfvergått norra Tibets
gränsberg, till Murussu, Jang-tse-kiangs öfre lopp,
der han i Jan. 1873 tvingades att vända om öfver
Alasjan till Urga, emedan dragarnas krafter genom
vinterstrapatserna voro uttömda. Endast 27 dagsresor
återstodo till hans föresätta mål, Lhasa. I Maj 1876
begaf han sig med en expedition å nyo ut på en resa
till det inre Asien, hvilken företrädesvis hade till
mål undersökning af Lobnor och Tibet. Genom ett
dittills nästan okändt område färdades expeditionen
från Kuldsja i Ilidalen till Tarim-floden och utför
denna till Lob-nor, hvilken sannolikt ingen europé
sett sedan Marco Polos dagar. Derefter framträngde
expeditionen mot s. ö. till Altyn-Tag, den norra
utlöparen af Kuenlun; men då P. på denna väg ej
kunde komma till Tibet, återvände han till Kuldsja
(Juli 1877). Efter ett nytt försök, som redan i
slutet af s. å. måste afbrytas till följd deraf att
P. insjuknade i Gutsjen (Dsungariet), anträdde han
1879 sin tredje stora expedition. Från Saisan gick han
öfver Barkul till Hami, passerade derefter Gobiöcknen
och oasen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
