Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete / 465-466 (1889) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Puzzuolanjord ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

färgförändring (från svart till hvitt), som mineralet
undergår i eld. Ant. Sj.

Pyramid (Grek. pyramis). 1. Matem., en polyeder,
som begränsas af en polygon med godtyckligt antal
sidor och ett lika antal i en punkt sammanträffande
trianglar. Namnet härledes af det egyptiska ordet
piremus, som ursprungligen synes hafva betydt
en kantlinie hos pyramiden. Polygonen kallas
pyramidens bas, punkten dess spets och trianglarna
dess sidor; med höjden förstås det vinkelräta
afstandet från spetsen till basen. Alltefter som
polygonen är tresidig, fyrsidig o. s. v., kallas
pyramiden tresidig, fyrsidig o. s. v. Regelbunden
kallas en pyramid, der basen är en regelbunden
polygon samt alla sidorna liksidiga och kongruenta
trianglar. Den regelbundna tresidiga pyramiden med
liksidiga trianglar till sidor kallas tetraeder (se
d. o.). Om en regelbunden pyramids apotem se d. o. –
Pyramidens volym är en tredjedel af en prismas med
samma bas och höjd. – 2. Pyramiderna, de urgamla
egyptiska konungagrafvarna, jordens äldsta monumentala
byggnader, resa sig vid utkanten af öcknen i norra
(nedre) Egypten, i närheten af det forna Memfis (se
d. o.) och omkr. 9 km. vesterut från det nuvarande
Kairo. Deras grundplan är fyrkantig, vanligen (i det
närmaste) qvadratisk. De fyra sidorna stiga med brant
sluttning, vexlande mellan 42 och 57 grader, i höjden
och förena sig der i en spets. Sjelfva grafkammaren
är merendels uthuggen i klippan. Öfver densamma höjer
sig sedermera på den planerade klippgrunden pyramidens
massa, genom hvilken trånga oansenliga gångar leda ned
till griften eller upptill öfver densamma anbragta
smärre kamrar. De egyptiske konungarna började,
enl. Lepsius’ teori, sin grafbyggnad vid sitt
tillträde till regeringen. Den ifrån början ringa
pyramidaliska kärnan omkläddes sedermera år för år
med nya hvarf af sten, tills de ofantliga massor
reste sig, hvilka gjorde pyramiderna för forntidens
uppfattning till ett af verldens sju underverk. De
bekläddes slutligen med blankpolerade stenhällar,
numera försvunna, hvilka stundom lemnade plats
för vidlyftiga hieroglyfskrifter. I förbindelse
med pyramiderna stodo derjämte smärre tempel för
dödskulten, och vid konungagrafvarnas fötter utbreda
sig, stundom ordnade i gator, massor af privatgrafvar
(mastabor), tillhörande i vissa fall samma period
som resp. pyramider. Dessa privatgrafvar hafva
ibland försvarliga dimensioner. Pyramiderna äro af
mycket olika storlek. Den största, Cheops-pyramiden
(se fig.), vid byn Gize, har haft en höjd af 146 m.,
och hvarje sida i basen hade ursprungl. en längd af
233,3 m. (se vidare Cheops). Vissa af pyramiderna
skulle f. ö. förefalla större, än de nu synas, derest
icke sanden spelat sin inkräktarerol. Den omgifvande
nejden är flack, ödslig, utan vegetation. Pyramidernas
antal är omkr. 70, och de äro fördelade i flere smärre
grupper. Till anläggningstiden härröra de från 4:de
och 3:dje årtusendena, f. Kr. Byggandet anses hafva
vipphört med den 12:te dynastien,
2,300 år f. Kr. Under tidernas
lopp hafva jämväl dessa kolosser till följd af



naturkrafternas inverkan delvis skattat åt förgängelsen. Äfven
menniskohanden har gjort sitt till, ty under det
islamitiska väldet hafva dessa byggnader redan
långliga tider användts som stenbrott. Pyramidformen
upptogs äfven af andra folk, så t. ex. af romarna, som
i Sestius’ pyramid i sydvestra utkanten af Rom lemnat
ett imponerande prof på en sådan efterbildning. –
Om »slaget vid pyramiderna» se Egypten, sp. 233. –
3. Ett i Sverige vanligt biljardspel, som spelas med
21 bållar (utom spelbållen). Det har sitt namn af det
sätt, hvarpå de 21 bållarna vid spelets början äro
utlagda på biljarden. 1: G. E.         2. Upk.

Pyramidalisk, pyramidlik, som har formen af en
pyramid; häpnadsväckande stor, utomordentlig. Jfr
Succès.

Pyramidflotte, ett i svenska farvatten begagnadt
flytande sjömärke, hvars hufvuddel utgöres af
en vattentät, luftfylld cylinder, försedd med
en pyramidlik öfverbyggnad af trä. Genom det
hela går en stång, hvars öfre ände kan uppbära
något topptecken, t. ex. en ballong, under det
förankringskettingen är fäst vid den nedre.
A. G.

Pyramidrost. Se Koppar, sp. 1327.

Pyramid-tal. Se Figur-tal.

Pyramus och Thisbe, en af den romerske skalden
Ovidius och den sengrekiske epikern Nonnos återgifven
kärlekssaga, som förtäljer, att i Babylon bodde en
yngling, Pyramus (Grek. Pyramos), som älskade en
flicka vid namn Thisbe. Fäderna ville dock ej veta
af någon förbindelse mellan de älskande, hvilka
derför fingo åtnöja sig med att i hemlighet samtala
genom en spricka i den mur, som åtskilde de intill
hvarandra belägna husen. En afton hade de stämt
möte vid Ninos’ graf. Thisbe, som först ankom till
mötesplatsen, flydde vid åsynen af ett lejon, hvars
gap var blodigt efter ett nyss förtärdt rof. Under
flykten tappade hon sin slöja, hvilken sönderrefs och
nedblodades af lejonet. Kort efter kom Pyramus, som
vid åsynen af den blodiga slöjan trodde, att Thisbe
blifvit söndersliten, och i förtviflan dödade sig
med sitt svärd. Då Thisbe fann Pyramus’ lik, ville
hon ej öfverlefva sin älskade, utan dödade sig med
samma svärd. Denna saga behandlades med förkärlek i
medeltidens dramatik. I Sverige behandlades stoffet under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>