Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete / 477-478 (1889) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pyromorfit ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

värdena på jernets och platinans egentliga värme.

Pyromorfit (T. grünbleierz, braunbleierz), miner.,
består af fosforsyrad blyoxid samt klorbly enligt
formeln

3(3PbO . P₂O₅) . Pb Cl₂.

Den kristalliserar i sexsidiga prismer,
i druser samt druf- eller njurformiga och
derba partier. Hårdhet = 3,5–4, egentl. vigt =
6,9–7. Pyromorfiten är obetydligt genomskinlig,
med fettglans och gröna samt bruna färger. Den
smälter lätt för blåsrör samt löses af salpetersyra
och kalilut. P. är en sekundär bildning och
förekommer på och i närheten af blyglans å gångar
vid Freiberg, i Ungern, Sibirien m. fl. ställen.
Ant. Sj.

Pyrop (af Grek. pyropos, eldfärgad). miner. Se
Granat.

Pyropissit, miner., ett bland brunkol i lager af 15–25
cm. tjocklek förekommande hartslikt ämne, af smutsgul
till ljust gulbrun färg, som vid torr destillation
lemnar paraffin och i afseende på egenskaperna ligger
midt emellan harts och ozokerit. Egentl, vigt =
0,5–0,9. Ant. Sj.

Pyrortit (af Grek. pyr, eld), miner. Se Ortit.

Pyrosis (Grek. pyrosis, inflammation), med.,
halsbränna, magsyra. Se Magsjukdomar, sp. 623.

Pyroskop (af Grek. pyr, eld. och skopein, se) kallade
Leslie sin differential-termometer (se d. o.), sedan
han förbättrat densamma genom att belägga dess ena
kula med guldblad. Ordet nyttjas äfven liktydigt
med pyrometer. Jfr Termoskop.

Pyrosmalit (af Grek. pyr, eld, och osme, lukt),
miner., ett vattenhaltigt monosilikat af jern- och
manganoxidul, der en del syre ersättes af klor,
kristalliserar i hexagonala prismer, med olivgrön
färg och metallartad perlemorglans på de tydligast
framträdande, basiska genomgångarna. Egentl, vigt =
3,17; hårdhet = 4–4,5. Pyrosmaliten afgifver klorlukt
vid påblåsning. Den förekommer endast vid Nordmarks
och Dannemora grufvor. Ant. Sj.

Pyrosoma Per., zool., ett i Atlantiska oceanen
af Péron upptäckt slägte bland Tunicata
(manteldjuren). Slägtet är typen för en egen
ordning, de salpa-liknande sjöpungarna (Ascidiae
salpaeformes). Dessa äro fritt vid hafsytan
simmande kolonier af oftast fingerborgliknande,
slemmiga djursamlingar, som hafva en gemensam, mjuk,
något broskartad grundväfnad. Införsmynningarna
(munöppningarna) befinna sig å den yttre ytan af den
ihåliga könen, och utförsmynningarna vetta åt den inre
håligheten, i hvilken resterna af den intagna födan
uttömmas såsom i en gemensam kloak. Fortplantningen
sker i första hand genom ägg, men de ur äggen kläckta
ofullkomliga embryonerna frambringa, hvart och ett,
genom knoppbildning 4 nya djur, hvilka sedan i
sin ordning alstra 4 könsmogna djur. Arterna af
Pyrosoma, t. ex. P. atlanticum samt P. elegans
och giganteum i Medelhafvet, utstråla ur inelfvorna
ett starkt fosforescerande ljus, som är ett af de
rikaste bidragen till s. k. »mareld» (se d. o.).
O. T. S.

Pyrosyror (af Grek. pyr, eld), kem., benämnas dels
syror, som bildas vid torr destillation af andra
syror (se Brännsyror), dels, och numera oftast,
ett slags ofullständiga anhydrider af fleratomiga
syror, såsom pyrosvafvelsyra, HO . SO₂ . O . SO<sub>2/sub> .
OH, och pyrofosforsyra, (HO)₂ PO . O . PO (OH)₂,
hvilkas salter uppstå genom glödgniug af vissa sura
salter af flerbasiska syror, t. ex.

2KHSO4	=	H2O + K2S2O5
surt kaliumsulfat		kaliumpyrosulfat

2HNa2 PO4	=	H2 O + Na4 P2 O7
dinatrium ortofosfat		natriumpyrofosfat.

P. T. C.

Pyroteknik (af Grek. pyr, eld, och techne, konst),
fyrverkeri. – Pyrotekniker, fyrverkare.

Pyrotypi (af Grek. pyr, eld, och typos, prägel,
bild), en metod att på mekanisk väg framställa en
mångfald olika ornament i trä, i synnerhet flack
relief och prydnadslister. Pyrotypien, hvilken anses
intaga främsta platsen inom den s. k. brandtekniken,
uppfanns på 1880-talet af snickaren Bernhard Ludvig
i Wien.

Pyroxén (namnet är af Haüy bildadt af Grek. pyr,
eld, och xenos, främling, emedan han ehuru
orätt, trodde, att detta mineral ej förekommer i
vulkaniska och plutoniska bergarter), ett mineral
af monoklin kristallform och karakteriseradt deraf
att de korta, pelareforiniga kristallerna och de
tydliga prismatiska genomgångarna bilda en vinkel
af omkr. 87°. Pyroxénen förekommer äfven derb i
korniga och stängliga aggregat. Hårdhet = 5–6;
egentl. vigt = 3–3,5. Mineralet har glasglans till
hartsglans, stundom perlemorglans. Färgen är grön af
olika nyanser, från nästan färglös till svart, samt
genomskinlig till endast genomlysande. Brottet är
mussligt till ojämnt. Pyroxénen är till sin kemiska
sammansättning ett bisilikat; dess generella formel
kan uttryckas genom RO . SiO² eller RO . R²O³ . SiO². Den
smälter för blåsröret till glas, som alltefter
jernhalten blir mer eller mindre mörkt. Den sönderdelas
ej af syror. I de vid metallurgiska processer
erhållna slaggerna finnas ofta utkristalliserade
silikat af pyroxénens sammansättning. Med afseende
på den kemiska sammansättningen skiljer man vanligen
emellan följande, i fråga om utseende och färg mycket
vexlande varieteter.

A) Lerjords- och jernoxidfria varieteter.

1) Diopsid förekommer i gråhvita, grönhvita och
lökgröna, genomskinliga till genomlysande vackra
kristaller (från Malsjö, Kafveltorp, Persberg,
Nordmark i Sverige, Piemont, Ural m. fl. st.). 2)
Malakolit (se d. o.). 3) Kokkolit (se d. o.). 4)
Hedenbergit, benämnd efter den svenske kemisten
Ludv. Hedenberg, som först analyserade och beskref
detta mineral, har svart till svartgrön färg, är
ogenomskinlig och förekommer vanligen i bladiga massor
med tydliga genomgångar efter augitprismat (funnen
vid Tunaberg, Arendal och i Finland). 5) Schefferit
har rödbrun färg (förekommer vid Långbans grufvor).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>