Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Quételet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
accidentel orsak eller störande kraft. Så antog han
t. ex. hos genomsnittsmenniskan en viss, genom antalet
begångna förbrytelser bestämbar benägenhet för brott
(»penchant au crime»), hvilken var olika för olika
åldersklasser, kön, årstider o. s. v., och hvilken
med naturnödvändighet framkallade ett bestämdt
antal förbrytelser af olika slag, hvilket antal
endast inom mycket trånga gränser kunde modifieras
genom den enskildes fria vilja. Äfven på menniskans
öfriga verksamhetsyttringar såsom samhällsmedlem och
på samhället sjelft, betraktadt såsom en organism,
tillämpade Q. samma förfaringssätt samt sökte, så
vidt möjligt, matematiskt formulera sina resultat. Så
uppställde han t. ex. för befolkningens tillväxt den
om Newtons attraktionslag påminnande satsen att, under
det befolkningen sträfvar att tillväxa i geometrisk
progression, motståndet häremot växer som qvadraten
på tillväxtens hastighet. – Q:s arbeten väckte
stort uppseende, och de hafva utöfvat ett betydligt
inflytande icke blott inom Belgien, utan äfven i
England, Tyskland, Frankrike och Italien. Bland
dem, som anslutit sig till hans teorier, må nämnas
Buckle, Spencer, Wagner och Engel. Å andra sidan
hafva icke fattats motståndare till Q:s uppfattning,
särskildt i fråga om den underordnade ställning han
gifvit åt den enskildes fria vilja, och hvilken hos
flere af hans anhängare ledt till ren determinism
(jfr Moralstatistik). Se Mailly: »Essai sur la
vie et les ouvrages de L.-A.-J. Quételet» (1875).
G. E.
Quetta, dal i nordligaste delen af Belutsjistan
och stad (omkr. 4,000 innev.) med samma namn nära
Bolanpasset och vid vägen, som för från Kandahar genom
Pisjindalen till Shikarpur i Indien. Sedan 1876 är i
dalen förlagd en garnison af den britisk-indiska hären
för att beherska Pisjindalen samt hålla gränsstammarna
i sjack och vägen öppen till Kandahar. 1879 började
Sind–Pisjin-jernvägen anläggas, hvilken utgår från
Sukkur vid Sind-jernvägen, fullbordades 1885 till
Q. och skall fortsättas till Kandahar.
Queue [kö]. Se Kö.
Quevedo y Villegas [keve’då i vilje’gas], Francisco
de, spansk författare, föddes i Madrid 1580, hvarest
fadern, en adelsman från norra Spanien, innehade en
sekreterareplats vid hofvet. Faderlös vid unga år, kom
han tidigt till universitetet i Alcalá de Henares, der
han med brinnande ifver studerade snart sagdt alla
vetenskaper, under det han med icke mindre lust
deltog i det glada studentlifvet. Blifven licentiat i
teologi, begaf han sig 1600 till hofvet i Valladolid,
der hans snille öppnade honom tillträde till de
förnämsta kretsar af adelsmän och lärde. 1606 följde
han hofvet till Madrid. I Alcalá, i Valladolid, i
Madrid hade han rikt tillfälle att studera det samtida
spanska lifvet i alla former. Ehuru sjelf ingalunda
något dygdemönster, var han dock för sjelfständig
och uppriktig för att ej gripas af uselheten i det
korrumperade samhälle, som omgaf Filip III och hans
gunstling Lerma, och det är också från denna tid,
som de första af hans berömda
»Drömmar» förskrifva sig. Från 1613 egnade han sig
åt politiken i vicekonungens af Neapel, hertigens af
Osuna, tjenst, hvilken skänkte honom sitt oinskränkta
förtroende och gaf honom en mängd vigtiga politiska
uppdrag, hvilka dock ej afhöllo honom från att
fortsätta sin literära verksamhet och särskildt
gåfvo honom anledning att äfven försöka sig på
politiskt författareskap. Efter en misslyckad
transaktion måste han 1619 lemna Neapel och Osuna;
men då hertigen följ. år föll i onåd, blef äfven
Q. arresterad och förvisad till ett sitt gods i La
Mancha. Efter Filip III:s död lyckades han af den
nye förste ministern, Olivarez, utverka tillåtelse
att få återvända till Madrid. Botad för politisk
ärelystnad, egnade han sig nu uteslutande åt literära
sysselsättningar och lefde, afvisande erbjudna
ämbeten, såsom privatman vid hofvet, der han vann
stort inflytande och anseende samt blef ett slags
orakel i literära och politiska frågor. Emellertid
blef Olivarez’ regemente långt ifrån hvad man hade
väntat; och då Q. var för uppriktig för att tiga,
ådrog han sig omsider gunstlingens onåd, arresterades
och inspärrades i ett kloster i Leon 1639, der han
qvarhölls tills Olivarez störtades, 1643. Ruinerad
och med bruten helsa drog sig nu den gamle mannen
tillbaka till sitt förutnämnda gods, der han afled
1645. – Q. är ett af de allra främsta namnen i den
spanska literaturen. Hans produktivitet var fabulöst
stor och mångsidig. Han har skrifvit tallösa dikter
i alla tonarter och former, profana och religiösa,
skämtsamma och allvarliga, nationella romanser
och redondiller, italienska oktaver och sonetter
(endast af denna sistnämnda art bortåt 500!),
pindariska sånger och horatianska epistlar etc.,
vidare några stycken för teatern, en mängd längre och
kortare satirer på prosa, en roman i den pikareska
arten samt en massa politiska och moralfilosofiska
afhandlingar och uppsatser, förutom öfversättningar
af klassiska och teologiska verk. Sitt största rykte
vann han såsom satiriker, och inom denna art står han
icke blott oupphunnen i Spanien, utan intager äfven i
verldsliteraturen ett af de främsta rummen. Ryktbarast
äro hans prosasatirer och framför alla hans sex
fantastiska Sueños (Drömmar), i hvilka han på det
blodigaste sätt och blixtrande qvickt gisslar sin
samtid, alla kön och alla stånd – utom tiggarna. De
ursprungliga titlarna på dessa Drömmar äro El sueño
del juicio final (Yttersta domen; förf. omkr. 1607),
der han fingerar sig vara vittne till de dödes
uppståndelse, då alla skröpligheter träda i dagen,
El alguacil endemoniado (Den besatte alguacilen;
omkr. 1607), der en djefvul ömkligen beklagar sig
öfver att hafva fått en så usel bostad, El sueño del
infierno (Helvetet; 1608), El mundo por de dentro y
por de fuera (Verlden inuti och utanpå; omkr. 1612),
El sueño de la muerte (Döden; 1622) och El infierno
emendado (Det reformerade helvetet). Af liknande
art är den underhållande satiren Fortuna con seso
(Lyckan förståndig; 1636), der Jupiter i sitt gudahof,
missnöjd med Fortunas blinda utdelande af sina håfvor,
besluter att en timmas tid låta menniskorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
