Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rappell ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att upptäcka. I träd sätter hon sig icke, deremot
kan hon simmande förflytta sig en kort sträcka, om hon
kommer i vatten. Kapphönan är klok och försigtig,
sällskaplig och fredlig, synnerligen öm mot maka och
ungar. Kapphönsen lefva under sommaren, hösten
och vintern i familjer; under den sistnämnda
delen af året slå sig stundom sådana tillsammans.
Tidigt om våren upplösa flockarna sig i par,
och nu höres morgon och afton tupparnas läte.
Enär dessa äro åtskilligt talrikare än
honorna, förefalla ej sällan strider om
dessas egande. Äggen, som vexla mellan 8–22.
läggas i en liten fördjupning i marken och
rufvas 21 dygn af honan. Under tiden
håller hannen god vakt i närheten, varnar
sin maka för annalkande fara och söker draga denna
med sig bort. Ungarna vårdas med stor omsorg af båda
föräldrarna, hvarvid fadern mera bevakar och
varnar samt modern mera leder och skyddar dem.
I sin tidigaste ålder förtära rapphönsen
insekter, men sedermera äfven växtämnen och
slutligen förnämligast sådana. Ända till
skördetiden hålla flockarna sig hufvudsakligen
i säden, derefter på stubbåkrar, i potates-
och rotfruktland, på grönrågen och de
nyplöjda fälten; äfven ängar och skogsbackar
besökas. Midt på dagen hvila rapphönsen sig; på
morgnar och eftermiddagar äro de i rörelse för
att söka sin föda. Vintern är för dem
ofta en svår tid. Så länge barmark eller lös
snö förefinnes, lefva de på grönrågen och
rapsfälten samt slå sig då tämligen lätt fram.
Öfverdrages snön deremot af hård skare,
blir det för dessa foglar omöjligt att gräfva sig
ned till marken, och det händer då, att de
på stora sträckor alldeles dö bort af hunger
och brist. Finnas enbuskar med bär i närheten,
uppsöka foglarna dem och draga sig då lättare
fram. Under stränga vintrar förlora de all skygghet
för menniskor och komma fram ända till boningshusen.
Man bör vid sådan väderlek lägga ut föda, säd
o. d., åt rapphönsen, men äfven bereda dem gömställen
mot deras många fiender bland rofdjur och rolfoglar,
som snart infinna sig på de platser, der hönsen
fodras. Rapphönsen göra aldrig skada, utan
tvärtom nytta, derigenom att de förtära insekter
och ogräsfrön. Fångade såsom små ungar eller
kläckta af tamhöna, kunna rapphön sen blifva
ovanligt tama och behagliga; men endast
sällan, och blott om de få vara ostörda och hafva
godt utrymme att röra sig på, lyckas det att
förmå dem till fortplantning i fångenskapen.
Under det att tjädern, orren, hjerpen och riporna äro
att anse såsom urinfödingar i Sveriges fogelverld,
är rapphönan inkommen sent i tiden. Enligt äldre
traditioner skall hon hafva blifvit inplanterad i
Sverige under Gustaf I:s tid, men giltig bevisning
saknas. Lika troligt kan vara, att hon, liksom en
del andra fogelarter, söderifrån invandrat af egen
drift. Visst är i alla fall, att hon icke trifves
annanstädes, än der jordbruket vunnit en viss
omfattning. Framför andra inhemska fogelarter kan
hon derför kallas odlingens fogel. Såvidt kändt är,
har hon dock ej i Sverige förr
än på 1800-talet börjat förekomma i större mängd,
tidigast i Skåne och på vestgötaslätten. Först på
1820–30-talet vardt hon någorlunda allmän i mellersta
Sverige, och ej förr än under 1860–70-talet började
hon inom de sydligare norrländska länen förekomma
i beaktansvärd mängd, men har ännu ej fattat fast
fot i Vesterbotten och Norrbotten. – I anseende
till sin betydande fruktsamhet skulle hon å större
sädesbärande bygder säkerligen vara allmännare,
än hon för närvarande är, såvida ej allt emellanåt
ofördelaktiga vintrar, med stora snömassor och
skare på snön, försvårade eller omöjliggjorde
tillträdet till rågbrodden, som utgör hennes
hufvudsakliga vinterföda, och dymedelst utsatte
henne för hungersnöd, med den gifna följden att en
förut talrik stam nedsättes till en mer eller mindre
obetydlig återstod, som först efter åtskilliga år
kan uppnå stammens forna styrka. Sådana olycksår
för rapphönsen hafva exempelvis varit åren 1860,
1875 och i viss mån 1888. Ingen svensk fogel är
så som rapphönan utsatt för denna periodicitet i
fråga om tillgång, hvilken dock i ej ringa mån kan
förebyggas genom omsorgsfull utfodring, när nödtid
inträffar – en jagtvårdsangelägenhet, hvars vigt
alltmer inses och behjertas. – Allmänt kändt är, att
rapphönsen äro ett utmärkt villebråd. Vid rikligare
tillgång är rapphönsjagten den mest gifvande och
mest omtyckta fogeljagten i mellersta och södra
Sverige. Den idkas företrädesvis af de bättre
lottade samhällsklasserna och i Sverige liksom
i största delen af det öfriga Europa endast med
tillhjelp af hönshund, som uppsöker foglarna och
»gör stånd» för dem, der de ligga dolda på marken,
hvarefter de vid uppflygandet nedskjutas. Enligt
k. kung. af d. 31 Maj 1888 är rapphönan inom
Norrland och Kopparbergs län fridlyst fr. o. m. d. 1
Nov. t. o. m. d. 10 Sept. samt i öfriga delar af
riket fr. o. m, d. 11 Nov. t. o. m. d. 10 Sept.
C. R. S. J. W. L.
Rapphönstunnsnäckan. Se Dolium.
Rappier [-pir], T. (Fr. rapiére), värja, som nyttjas vid
undervisning i fäktning, florett (se d. o. och
Fäktkonst, sp. 562).
Rappoldi, Eduard, österrikisk violinist,
f. 1839, elev af Jansa, Böhm och S. Sechter, blef
1854 medlem af hofoperans orkester i Wien, 1861
konsertmästare i Rotterdam, 1866 kapellmästare
i Lybeck, 1871 lärare vid musikaliska högskolan i
Berlin samt 1877 konsertmästare i Dresden. R. räknas
till samtidens solidaste violinister, framförallt
såsom qvartettspelare. 1874 gifte han sig med den
utmärkta pianisten Laura Kahrer, f. 1853, elev af
Dachs, Henselt, Liszt och Bülow samt känd genom
konsertresor i Tyskland och Ryssland. A. L.
Rappoltsweiler (Fr. Ribeauvillé), stad i
Elsass-Lothringen, området Oberelsass, vid
foten af Vogeserna, 16 km. n. om Kolmar och 5
km. v. om jernvägslinien Strassburg–Basel. 6,013
innev. (1880). Mycket besökt uppfostringsanstalt för
flickor. Textilindustri.
Rapport [-på’rt], Fr. rapport [-pår], afgifven
berättelse, ämbetsintyg, utlåtande; öfverensstämmelse,
gemenskap, förhållande (i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
