Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rappell ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var muren högst och tjockast samt når ännu en
höjd af 13 m. öfver berggrunden. Borggården
synes varit rektangelformig och trång. Mot
densamma vette slottets fönster, af hvilka den
egentliga slottsvåningens lågo på södra sidan.
Fönster- liksom dörröppningarna synas hafva
varit af spetsbågsform. Mera än öfriga finska
slott från medeltiden påminner R. genom sin
stil om sydliga lands riddareborgar. Österut
från slottet låg, enligt sägen, Raseborgs gamla
köping, som omnämnes redan 1414. Från nämnda
plats synes köpingen sedermera blifvit flyttad
till närheten af Snappertuna kyrka, deraf
namnet Tuna eller Snappertuna köping. I Gustaf
Vasas seglationsordning för Finland af 1550
nämnes ännu Raseborgs stad bland de
städers antal, hvilka hade rättighet att från
utlandet direkte hemta sina varor. – 2.
Län, omfattade vestra delen af
landskapet Nyland och räknade i början 8, slutligen
endast 6 socknar. Länets förnämsta
innehafvare äro ofvan nämnda. 1556–69 utgjorde
det en del af hertig Johans hertigdöme. – 3.
Grefskap, som d. 25 Dec. 1569 förlänades
friherre Sten Eriksson Leijonhufvuds enka, Ebba
Lilliehöök (»gref Ebba»), och hennes
»efterkommande». Det omfattade då Raseborgs slott
samt Karis socken och så många af det forna
Nådendals klosters landbohemman, som
erfordrades för att länets årliga ränta skulle uppgå
till 12,000 mark penningar. Genom ett k. bref
af d. 25 Juni 1571 bestämdes, att grefskapet
skulle omfatta Raseborgs slott med dess
underlydande gods, Ekenäs stad och gård »med de
tullqvarnar, sågeqvarnar och alla andra dess
tilliggande egor» samt Karis och Ingo socknar
jämte Totula bol i Lojo socken med alla der
befintliga skatte-, krono-, prebende-, kloster-
och kyrkolandbönder. Rörande hemmanstal och
mantalets storlek föreligga olika uppgifter.
Antagligen räknade grefskapet något öfver 480
hemman om 250 mtl. Vid midten af
1580-talet satte konung Johan grefskapets räntor i
qvarstad, och genom bref af d. 11 och 23 Maj
1585 samt d. 28 Juli och 5 Sept. 1587
öfverlemnade han grefskapet åt »gref Ebbas» äldste
son, Axel, som dock miste det 1590, återfick
det 1593 och dömdes det förlustig 1600,
hvarefter det d. 10 Dec. s. å. öfverlemnades åt hans
yngre broder Maurits. Efter dennes död, 1607,
gafs grefskapet åt grefve Axels söner.
Grefskapet indrogs till kronan 1680. Jfr G.
Forsgrén: »Bidrag till svenska gref- och
friherreskapens historia» (1885). 1. A. G. F.
Rasena. Se Etrusker.
Rasera (Fr. raser, af Lat. radere, bortskrapa),
nedrifva i grund, jämna med marken. –
Raserande l. bestrykande, artill., kallas en
kulbana (se d. o.), då dess höjd öfver marken ej
öfverstiger 1,8 m., d. v. s. manshöjd. Ju mindre
elevationsvinkeln och, följaktligen, nedslagsvinkeln
äro, samt ju större projektilens
utgångshastighet är, dess mer ökas det bestrukna styckets
längd. I synnerhet för fältpjeser, som i
allmänhet användas mot lefvande mål, är en stor
bestrykande förmåga af vigt, emedan
sannolikheten att träffa derigenom ökas. H. W. W.
Rasgrad, stad i Bulgarien, vid Donaus biflod
Bjali Lom, nära jernvägen mellan Rustsjuk och
Varna. Omkr. 10,000 innev. Den 13 Juni 1810 och
d. 14 Aug. 1877 egde der strider rum mellan turkar
och ryssar.
Rash [rasj], med., engelskt namn för
hvarjehanda röda, flyktiga utslag å huden, i synnerhet
roseola (se d. o.). F. B.
Rasi [utt. med starkt skorrande parisiskt r och
lent s], oftast skrifvet ghazi (egentligen partic.
pres. af Arab. verbet ráza, »göra en rázwa»,
d. v. s. ett lyckligt plundringståg inpå fientligt
område), nyttjas stundom såsom militärisk
hederstitel, i betydelse af segerrik el. dyl., t. ex.
Osman ghazi pasja. H. A.
Rasjîd-ed-dîn. Se Persiska literaturen,
sp. 1107.
Rask (T. rasch, Fr. ras, af Lat. rasus,
rakad, kortklippt), ett glatt och tunnt, kypradt
ylletyg med stark appretyr.
Rask, Rasmus Kristian, dansk
språkforskare, född d. 22 Nov. 1787 i Brendekilde by
nära Odense, sattes 1801 i Odense latinskola,
hvarest han tidigt och nästan på egen hand
lärde sig flere främmande språk. I synnerhet
lade han sig på isländska och utarbetade
sjelfständigt en isländsk ordbok, i hvilken orden
jämfördes med närbeslägtade språks, samt lade
dervid grunden till sitt längre fram utvecklade
grammatikaliska system. År 1807 blef han
student och 1808 anställd vid
universitetsbiblioteket, men fick först 1812 en ringa lön. Han
offrade allt hvad han kunde på bokköp och
studerade många europeiska språk, hvarunder
han gjorde utkast till en språklära efter eget
nytt system. Han tänkte till en början studera
teologi, men ändrade sig snart och bortlade t.
o. m. sitt dopnamn Kristian såsom påminnande
om kristendomen, en i hans tycke »ljusskygg
lära». År 1808 var han Nyerups medhjelpare
vid öfversättandet af den yngre Eddan och
utgaf 1811 sin förträffliga Vejledning i det
isländske sprog (»Anvisning till isländskan
eller nordiska fornspråket. Från danskan
öfversatt och omarbetad af författaren», 1818),
utarbetad på alldeles nya grunder och med
ny grammatikalisk terminologi. Han deltog
likaledes i utgifvandet af Björn
Haldorssons isländska ordbok (1814). På våren 1813
reste han med kungligt understöd till
Island, der han under två års vistelse lärde sig
språket som en infödd, och fullbordade der sin
epokgörande afhandling Undersögelse om det
gamle nordiske eller isländske sprogs oprindelse
(utg. 1818). I detta arbete uppvisar han
frändskapen mellan de europeiska språken, med
bestämda lagar för ljudöfvergångarna mellan tvänne
beslägtade språk, och framhåller såsom allmän
grundsats, att språkfrändskapen icke är att söka
endast i ordförrådet, utan i hela den
grammatiska byggnaden, alltså grunddragen af den
jämförande språkforskningen (samtidigt med
tysken Bopp) och samma lära om ljudskridningen,
som J. Grimm under inflytande af R:s arbeten
senare (1822) satte i system. För att uppsöka
stamspråket till isländskan beslöt R. göra en resa
till trakten kring Don och Kaukasus, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
