Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ratin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
professur i Heidelberg, hvilken han skötte ända till
kort före sin död, 1870. Han var 1833–40 ledamot af
badensiska Första kammaren och 1848 af vorparlamentet
i Frankfurt. Inom nationalekonomien stod R. först på
den gamla kameralistiska ståndpunkten, men utvidgade
alltjämt sin åskådning under inflytande af utlandets
forskning. Han var framstående såsom systematiker
och genom sina insigter i de olika yrkenas teknik
samt icke minst, då det gällde att från allmännare
synpunkter bedöma jordbruksförhållanden. Bland
hans arbeten förtjena nämnas Ansichten der
volkswirthschaft (1821), Über die landwirthschaft
der Rheinpfalz (1830; 2:dra uppl. 1860), Geschichte
des pfluges (1845) och framförallt Lehrbuch der
politischen oekonomie (1826-37, många uppl.;
»Natiorialhushållningslärans grundsatser», 1842–44).
Rauch, Christian Daniel, tysk bildhuggare. f. 1777 i
Arolsen i Waldeck, d. i Dresden 1857, studerade först
i Kassel hos bildhuggaren Ruhl, men måste efter knappt
ett års studier för familjeangelägenheter begifva sig
till Berlin, och på grund af sin medellöshet lät han
der öfvertala sig att taga tjenst som kammartjenare
hos konungen (1797). Då denne dog s. å., ingick
R. som tjenare äfven vid konung Fredrik Vilhelm III:s
hof. Emellertid hindrades han icke deraf att utbilda
sin talang. Snart gick han alldeles öfver till konsten
och begaf sig 1804 till Rom. Der fick han tillfälle
att i Wilh. v. Humboldts hus tillegna sig bildning
samt att under inflytande af Thorwaldsen, ehuru han
aldrig var hans lärjunge, och studium af antiken
utveckla sina konstnärsanlag. Bland hans första
arbeten märkas Mars och Venus, sårad af Diomedes,
staty af Humboldts unga dotter samt flere byster,
såsom konungen af Preussen och drottning Luise. Men
1811 kallades han till Berlin för att utföra den
berömda grafvård öfver drottningen (d. 1810), hvilken
1814, huggen i marmor, uppställdes i Charlottenburg i
det särskildt dertill uppförda, som ett doriskt tempel
formade mausoleum. Genom denna ädla och sköna bild
af den slumrande drottningen (replik i kanske ännu
skönare form i Potsdam) vann konstnären en alltmera
växande ryktbarhet. Derefter följde en snart sagdt
oöfverskådlig rad af statyer, bland hvilka här må
nämnas generalerna Scharnhorst och Bülow (1822),
flere stöder af Blücher, en i Berlin (1826), en annan
i Breslau (1827), sittande staty af konung Maximilian
af Bajern (1824, uppställd 1835), Fredrik Vilhelm I
i Gumbinnen, A. H. Francke i Halle, Albrecht Dürer
i Nürnberg, Fredrik Vilhelm III, Kant i Königsberg
o. s. v. Men hans förnämsta verk är det allbekanta
monumentet öfver Fredrik II i Berlin (1851). Dessutom
utförde han en mängd byster och äfven en del ideala
figurer. Tilläggas må, att R. utbildade många och
delvis utmärkta lärjungar.
Raucoux [råköuj. Se Rocoux.
Raudiska fälten. Se Campi Raudii.
Raudnitz (Tsjech. Roudnice), stad i norra
Böhmen, vid Elbes venstra strand och
Prag–Dresden-jernvägen. 5,942 innev. (1880). Slott,
tillhörigt furstarna Lobkowitz (som sedan 1786
bära titeln hertigar af R.) och försedt med ett
rikt bibliotek.
Raue. Se Ravius.
Rauhe Alp. Se Alp.
Rauhes Haus, den af J. H. Wichern (främste
upphofsmannen och ledaren af den s. k. inre missionen
inom Tyskland, d. 1881) i Hamburgs förstad Horn
år 1833 upprättade stora räddningsanstalten
för inre mission, hvilken stiftelse omfattar en
räddningsanstalt för vanvårdade barn, en pension
för barn tillhörande de högre samhällsklasserna
och en bildningsanstalt för sådana, som vilja egna
sig åt skolverksamhet eller i den inre missionens
tjenst bekläda ett ämbete i korrektions- eller
sjukvårdsanstalter, dessutom ett boktryckeri,
bokbinderi och bokhandel. Barnen äro indelade i
familjer, af hvilka hvardera omfattar 12 barn och står
under uppsigt och ledning af en ung handtverkare. Den
mest betydande bland de dotteranstalter, som
bildats efter mönstret af »das Rauhe Haus», är »das
Johannisstift» i Berlin (från 1858). Efter Wicherns
inträde i den preussiska regeringens tjenst som
ministerialråd för fängelseväsende och fattigvård
(1857), dock med bibehållande af sin ställning som
föreståndare för »das Rauhe Haus», hafva flere af
denna anstalts alumner erhållit anställning i den
preussiska fångvården. H. W. T.
Rauk, på Gotland använd benämning för vid kusten
af ön här och der förekommande, fristående
pelareformiga partier af siluriska kalkstens- och
skifferlager, hvilkas öfriga delar blifvit genom
hafsvågorna sönderbrutna och bortförda. Raukerna
hafva stundom gigantiska och fantastiska former.
E. E.
Rauma, elf i Norge, 62 km. lång, rinner upp ur
Lesjaverksvand i Gudbrandsdalen, flyter sedan genom
Romsdalen och faller ut i Romsdalsfjorden mellan
Veblungsnes och Nes. Y. N.
Raumannus, Johannes Svenonis, prest,
universitetslärare, f. i eller vid Raumo i Finland,
studerade i Wittenberg och promoverades der 1597 till
filos. magister med första hedersrummet. 1597 eller
1598 utnämndes han till professor i matematik vid
Upsala universitet, blef 1600 tredje teol. professor,
reste följ. år utrikes för att fortsätta sina
studier samt befordrades 1604 till pastor primarius
i Stockholm. Han blef teol. doktor i Marburg samt
var den förste och länge den ende svensk, som efter
reformationen innehade denna värdighet. R. förordnades
1610 till »tillsynesman och öfversteläsemästare»
vid universitetet i Upsala, en befattning, som
äfven innefattade en prokanslers åligganden jämte
undervisningsskyldighet såsom professor primarius. På
grund af striderna mellan Messenius och Rudbeck,
under hvilka R. stod på Messenius’ sida, förordnade
Gustaf Adolf 1612, att rektoratet skulle årligen
omvexla, och R. qvarstod som rektor ej längre än till
Febr. 1613. Han afled 1614. J. H. B.
Raumer, von, tysk slägt, af hvilken flere
medlemmar intagit framstående platser som ämbets-
och vetenskapsmän. 1. Karl Georg von R., f. 1753, dog
1833 såsom direktor för det preussiska arkivväsendet
och verkligt geheimeråd. – 2. Georg Wilhelm von R.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
