Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reflexionspoesi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gudstjensten i kurfurstendömet Sachsen samt flere andra
tyska furstendömen och fria riksstäder. Dervid
tillgick merendels sålunda. Påverkade af Luthers
skrifter, omfattade några personer inom en församling
den nya läran. Några munkar eller prester,
som slutit sig till rörelsen, började predika,
drogo folket med sig, afskaffade mässoffret och
införde en ny gudstjänst, ofta med en underlig
blandning af kyrkobruk. Det våldsamma sätt,
hvarpå reformationens zeloter sökte undanrödja
hvarje spår af de romerska kyrkobruken, framkallade
mångenstädes oroligheter. Efter hand stadgade sig
de nya förhållandena. År 1523 utgaf Luther en ny
gudstjenstordning, som snart infördes på många
orter. 1527–29 lät kurfursten af Sachsen Johan
den beständige hålla en allmän kyrkovisitation och
ordna gudstjensten. Äfvenså genomfördes reformationen
under landsfurstarnas ledning i Hessen, Brandenburg,
Lüneburg m. fl. land. Reformationens grundsatser
formulerades i den år 1530 till riksständerna
öfverlemnade Augsburgiska bekännelsen (se d. o.),
hvilken sedermera antogs af alla de riksständer,
som slöto sig till den lutherska reformationen. 1531
ingingo de evangeliske furstarna jämte de mäktigaste
bland de fria städerna det defensiva förbundet i
Schmalkalden till skydd för sin religionsfrihet. Detta
förbund besegrades och sprängdes af kejsar Karl V
år 1547, men då hans bundsförvandt kurfurst Morits
sedermera reste sig mot kejsaren och besegrade honom,
måste denne vid fördraget i Passau 1552 medgifva
lutheranerna religionsfrihet. Denna bekräftades genom
religionsfreden i Augsburg 1555, medelst hvilken
reformationen först fick ett rättsligt erkännande
inom Tyska riket.
Samtidigt med den tyska reformationen fick man i
Schweiz bevittna en beslägtad, men i vissa hänseenden
olikartad rörelse mot den romerska kyrkan. Äfven der
var aflatshandeln den närmaste anledningen. Ulrich
Zwingli predikade i Zürich mot densamma. Han
bröt snart fullständigt med den romerska kyrkan,
i det han yrkade, att allt i lära och kult, som
icke hade stöd i skriften, skulle undanrödjas. Snart
var reformationen genomförd i Zürich, Bern, Basel,
S:t Gallen m. fl. kantoner. I afskaffandet af de
katolska kyrkobruken gick man vida mera radikalt
till väga än de tyske reformatorerna. – I fråga om
läran framträdde snart en djupgående skiljaktighet
mellan Luthers mera mystiska och Zwinglis mera
förståndsmässiga riktning. Denna motsats kom till
genombrott i den ödesdigra sakramentsstriden,
som redan 1529 (vid religionssamtalet i Marburg)
ledde till en fullständig brytning mellan Luther
och Zwingli och på samma gång mellan den tyska och
den schweiziska reformationen. Den sistnämnda fick
dock först genom fransmannen Calvin sin definitiva
karakter. Denna reformations grundsatser formulerades
i den »Helvetiska konfessionen» 1566.
Redan under reformatorernas lifstid fick reformationen
så stor utbredning, som den någonsin skulle komma att
få (blott med undantag för dess senare utbredning i
andra verldsdelar
genom europeisk kolonisation och i mindre skala genom
missionerna). Ja hon utbredde sig i början i vissa
land, der hon sedermera undertrycktes dels genom
inqvisitionen, dels genom den af jesuiterna ledda
motreformationen (se Katolska reaktionen). Sålunda
omfattades hennes läror till en tid af en stor
del af österrikiska arflandens befolkning, och de
hade vidsträckt spridning i Frankrike. Ja till
och med i Italien och Spanien räknade de många
anhängare. I tvänne hänseenden erfor denna storartade
andliga rörelse en inskränkning och begränsning. I
territorielt hänseende tillbakaträngdes hon af
nämnda motreformation och inskränktes till de land,
der hon blifvit officielt erkänd (en del af Tyskland,
en del af Schweiz, Ungerska monarkien, Nederländerna,
Storbritannien samt de skandinaviska landen,
Finland och Östersjöprovinserna). Genom utbildandet
af en protestantisk ortodoxi hämmades hennes inre
utveckling, och de i reformationstiden fastställda
dogmerna fixerades såsom definitiva.
De enda icke tyska land, der den lutherska
reformationen allmänt antogs, voro de skandinaviska
(och Finland). I Danmark och Norge infördes
hon under Fredrik I (1523–33) och Kristian III
(1534–59), i Sverige (och Finland) under Gustaf
I. Under den sistnämndes beskydd predikades
hennes läror af bröderna Olaus och Laurentius
Petri. Genom riksdagsbesluten i Vesterås 1527
(»Vesterås recess») öfverlemnades åt konungen att
»till sig anamma biskoparnes slott och fästen»,
att bestämma deras inkomster, att förordna om
klostren m. m., och berättigades predikanter »att
förkunna Guds rena ord». Och i tillägget till samma
beslut (»Vesterås ordinantia») bestämdes, att
evangelium skulle predikas i alla skolestugor. 1526
utkom Nya test. och 1541 hela bibeln i svensk
öfversättning. Emellertid uttalades under Gustaf
I aldrig officielt, att en ny lära blifvit införd,
utan endast att åtskilliga kyrkliga missbruk blifvit
afskaffade. Men faktiskt hade man fullständigt
brutit med påfvedömet och romerska kyrkan. Först
efter försöken till en katolsk reaktion under Johan
III och Sigismund, förklarades genom Upsala mötes
beslut 1593 den evangelisk-lutherska läran – på
grundvalen af Augsburgiska bekännelsen – officielt
för statsreligion.
Reformator. Se Reform.
Reformbanketter kallades de politiska möten,
som, under sken af festliga samqväm, höllos af
oppositionen i Frankrike under senare delen af 1847
och början af 1848, och vid hvilka först och främst
en reform af vallagen diskuterades. Då ministèren
Guizot förbjöd en sådan »bankett» i Paris’ 12:te
arrondissement, utbröt den s. k. Februarirevolutionen
1848.
Reformera. Se Reform.
Reformerta kyrkan kallas det protestantiska
kyrkosamfund, som leder sin upprinnelse från
den schweiziska reformationen i 16:de årh. Denna
reformation började, då Ulrich Zwingli i Zürich
predikade (sedan 1519) en af den- romerska kyrkans
lära och kult oberoende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
