Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begåfvade hustru, Ernestine Christine R., född Müller
(f. 1735, d. 1798), biträdde honom i hans filologiska
arbeten och utgaf bl. a. hans sjelfbiografi (1783).
Reissiger. 1. Karl Gottlieb R., tysk tonsättare,
f. 1798, d. 1859, studerade teologi, men derjämte
musik under Schicht och Winter, samt blef
1826 musikdirektor, sedermera hovkapellmästare i
Dresden. R. var en skicklig, fruktsam och på sin tid
omtyckt kompositör, hvars många alster nu äro så
godt som alldeles glömda. Längst hafva bibehållit
sig uvertyrerna till Die felsenmühle och Yelva,
några pianotrior samt en vals, allbekant under det
falska namnet Webers sista tanke. Han skref flere
operor, ett oratorium, mässor, hymner, diverse
saker för orkester och kammarmusik, pianosoli,
visor m. m. – 2. Fredrik August R., den föregåendes
broder, tysk-norsk tonsättare, född i Belzig, nära
Wittenberg, d. 26 Juli 1809, studerade sedan 1830
teologi i Berlin, men egnade sig snart åt musiken
under ledning af Dehn. 1840 kallades han till
musikdirigent vid Kristiania teater, höjde betydligt
dess orkester och instuderade 33 operor. Derjämte
tjenstgjorde han som organist vid katolska kyrkan och
dirigent för »Det philharmoniske selskab». År 1850
måste han träda tillbaka för en italiensk trupp,
som engagerades vid Kristiania teater. Han erhöll
då plats som organist i Fredrikshald, blef tillika
dirigent för »Fredriksstenske musikkorps» och flere
sångföreningar samt verkade äfven som pianolärare ända
till sin död, d. 2 Mars 1883. Förutom en stor mängd
saker för militärmusik skref R. flere kantater,
ett Requiem öfver Karl Johan, deklamatoriet Ved
Karmö, konsertuvertyrer, mässor m. fl. större
verk. Pianostycken af honom utkommo i Leipzig,
solosånger i Stockholm, en stråkqvintett i Paris,
orgelstycken och mansqvartetter i Kristiania. Hans
kompositioner ega väl ingen påfallande originalitet,
men utmärka sig för enkel, välljudande melodi,
harmonisk fyllighet, flytande och tacksam
faktur. Hans mansqvartetter hafva erhållit stor
och rättvis popularitet, framförallt Höjest löfter
jeg da guldpokalen och Olav Trygvason, som äro
att räkna till Nordens bästa qvartettliteratur.
A. L.
Reissmann, August, tysk musiker och skriftställare,
f. 1825 i Frankenstein, elev af Mosewius, Richter
m. fl., lefde såsom musikalisk skriftställare först
i Weimar och Halle, sedermera (1863–80) i Berlin,
der han (1866–74) höll musikhistoriska föreläsningar
i Sterns konservatorium, slutligen i Leipzig och
Wiesbaden. Hans förnämsta arbete är Das deutsche
lied in seiner historischen entwickelung (1861;
2:dra uppl. 1874 med titel Geschichte des deutschen
liedes). Hans öfriga historiska arbeten äro mer
eller mindre kompilationer, dock med sjelfständiga
åsigter. Bland hans många verk af olika slag må nämnas
Allgemeine geschichte der musik (1863–65), Lehrbuch
der musikalischen komposition (1866–71), Klavier-
und gesangschule (1876), Illustrirte geschichte der
deutschen musik (1880–81) samt omtyckta biografier
öfver Schumann (1865), Mendelssohn (1867),
Schubert (1872), Haydn (1879), Bach och Händel
(1881). Från 1876 till 1883 redigerade han Mendels
stora musiklexikon och utgaf 1882 ett utdrag deraf:
Handlexikon der tonkunst. Hans kompositioner
(flere operor och andra körverk, violin- och
pianosaker, sånger) hafva icke väckt någon större
uppmärksamhet. A. L.
Reiterera (re-it-; Lat. reiterare), återupprepa,
förnya. – Subst. Reiteration.
Reitzel, Karl Andreas, dansk bokförläggare, f. 1789
i Köpenhamn, fick sin utbildning hos G. Bonnier
(fader till Adolf och Albert B. i Stockholm),
satte 1819 upp egen bokhandel i Köpenhamn och
blef förläggare för många ansedda tidskrifter
och nästan alla större författare. Af intresse
för literaturens främjande betalade han dittills
ovanligt höga honorar. Hans förlagsartiklar uppgingo
i allt till 1250. Död 1853. R:s affär öfvertogs af
sönerna Theodor R. (f. 1828) och Karl R. (f. 1833).
E. Ebg.
Rej, Mikolaj, af Naglowice, polsk författare, f. i
Röd-Ryssland 1507, d. 1569. Se Polska literaturen,
sp. 1518.
Rejdar Sändeman, norsk höfding, stod i bysantinske
kejsarens tjenst och sändes af honom till
Norden för att värfva krigare. Med konung
Sverres tillåtelse samlade han också en trupp,
men slöt sig med denna 1195 till biskop Nikolaus
Arnesson och blef derigenom en af »baglernes»
(se d. o.) stiftare och förnämste anförare. År
1201 nödgades han efter en längre belägring på
Slotsberget vid Tönsberg gifva sig åt Sverre, men
då baglerna åter upptogo striden, ställde han sig
i spetsen för dem. År 1210 företog han med Peter
Steyper ett korståg till Heliga landet, trädde derpå
i kejsarens tjenst och dog i Konstantinopel 1214.
Y. N.
Rejl, sjöv., en förvrängning och förkortning af
engelska sjötermen royal top gallant, som betyder
öfver- l. bovenbram. Ordet förekommer i gamla
läroböcker i sammansättning med stång, segel
etc., men användes numera sällan eller aldrig.
R. N.
Rejs, rejjis (Arab. reis, af ras, hufvud), »chef»,
president, kapten, är en inom den muhammedanska och
särskildt den turkiska ämbetsmannaverlden ofta
förekommande titel (vanlig iden franska formen
reis). – Rejs el-kuttâb eféndi, »skrifvarnas
chef» (oftast ensamt rejs eféndi), var förr den
officiella benämningen på utrikesministern,
som nu kallas charidjijje nasiri (se
Nasir). – Rejs pasja, president i ministerrådet,
premierminister, rikets högste ämbetsman under
de tider, då storvesirsämbetet varit upphäfdt.
H. A.
Rekapitulation (af Lat. re, å nyo, och capitulum,
hufvudpunkt), sammanfattande upprepning af det
väsentliga i en förut gjord utredning; förnyad
värfning (se vidare Kapitulation). – Rekapitulant,
soldat, som tager ny värfning. – Rekapitulera, i
kort sammanfattning återupprepa hufvudinnehållet
af hvad som anförts; å nyo taga värfning vid
kapitulationstidens utgång.
Rekared. Se Reccared
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
