Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Renström ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hårfällningen slutat och hornen blifvit fullt
utvecklade, omkr. midten af Sept., och derunder
utkämpa hannarna häftiga strider med hvarandra. Honan
går drägtig i 8 månader och föder i slutet af Maj
eller början af Juni 1–2 ungar, hvilka dia sin
moder till nästa höst, men följa henne äfven under
den kommande vintern. Vildrenen har många fiender:
utom menniskan äfven vargen, järfven, björnen,
lodjuret och af insekter myggor och bromsar, hvilka
sistnämndas larver lefva under hans hud, i hjernan
och gommen. Vildrenens färg är om sommaren ofvan
och på sidorna mörkt gråbrun, på undre delarna
och kroppens bakre ände hvit; om vintern är färgen
ljusgrå, på hufvudet, midtåt ryggen och på benen
brunaktig. Kroppens längd stiger till 1,9 och dess
höjd till 1,125 m., svansens längd till 15 cm.;
honan är betydligt mindre. Vildrenen får hos oss
skjutas endast under årets fyra sista månader. – Sedan
urminnes tider har renen hållits tam af åtskilliga
polarfolk, t. ex. lappar, samojeder, ostjaker,
tunguser, jukagirer, tsjuktsjer och korjaker. De
tama renarna utgöra lapparnas förnämsta egendom,
och somliga lappar hafva hjordar, uppgående till
flere tusen af dessa djur. Till samma grad af tamhet
som vanliga husdjur har renen på långt när icke
kommit, utan lefver i ett slags halfvildt tillstånd,
hvarför lapparna äro i betydlig grad beroende af
sina renhjordars lust att ströfva omkring och
att vandra. Vid hjordarnas vaktande äro hundar
oundgängliga; också hållas sådana till större eller
mindre antal af renegarna. Mycket stort är det
gagn, som polarfolken hafva af sina renar, enär både
den ytterst feta mjölken, köttet, blodet, huden (till
läder och pelsverk), hornen, benen och senorna af dem
användas eller säljas. Dessutom gör tamrenen tjenst
som dragare, hvarvid han spännes för en »akja» eller
släde, får draga en tyngd af ända till 125 kg. och kan
tillryggalägga 10–11 km. på en timme, äfvensom för att
bära bördor. Tamrenen vexlar till utseende och färg
mera än vildrenen, men är något mörkare ofvantill,
i allmänhet mindre och klumpigare byggd. Af det tama
slaget finnas i Skandinavien två raser: skogsrenen,
som är större och eges af sådana lappar, som uppehålla
sig endast i skogsregionen, och fjällrenen, hvars
egare under vår, sommar och höst vistas på högfjällen
samt under vintern flytta ned till skogslandet,
stundom ända till hafskusten. – Funnes icke renen i
tamt tillstånd, skulle stora sträckor af Skandinavien
äfvensom af norra Finland, Ryssland och Asien vara
obeboeliga. Men nybyggarnas och lapparnas intressen
i Skandinavien komma ofta i strid med hvarandra,
hvilket ledt till förföljelser från de förres sida och
ej så sällan till förbrytelser. Sedan det ömsesidiga
förhållandet mellan de båda nämnda befolkningarna
blifvit i vårt land ordnade genom lagen af d. 4 Juni
1886 angående de svenska lapparnas rätt till renbete
i Sverige, är det att hoppas, att ett bättre och
rättvisare tillstånd skall inträda. Jfr Lappar och
Lappmark. – Den på Amerikas fastland
förekommande renen, karibun, lär vara storvuxnare, lefva
mera ensam, företrädesvis i skogarna, och icke vandra.
C. R. S.
Renström, Sven, kommunalman, donator, föddes på
säteriet Uggleberg i Huggenäs socken, Värmland, d. 3
Febr. 1794, och var son till en landtbrukare. Vid 15
års ålder ställd att sjelf bryta sig en bana, började
han sin verksamhet som kolskrifvare och sedan som
bruksbokhållare å Svaneholm. Vid 20 års ålder tog han
anställning i Göteborg å grosshandlaren C. F. Waern
d. ä:s kontor, men började året derpå (1815)
handel för egen räkning. Genom nit, idogbet,
ovanlig duglighet och sparsamhet utvecklade han sin
affär till en af landets största jernexportfirmor
och förrärfvade sig en stor förmögenhet. Såsom
kommunalman vann han med rätta stort förtroende,
invaldes 1832 bland borgerskapets äldste och 1842
till medlem af stadens drätselkommission samt blef
vid den nya kommunalförfattningens införande (1863)
ledamot af stadsfullmäktige. Han tillhörde dessutom
kommunala styrelser, bl. a. Göteborgs museums
styrelse, fattigvårdsstyrelsen och Chalmersska
slöjdskolans styrelse. Derjämte representerade han vid
riksdagarna 1856–58, 1859–60 och 1862–63 Göteborgs
stad i borgareståndet, der han på ett värdigt sätt
framträdde som målsman för en stor handelsstad och
särskildt i finansiella ämnen lemnade goda bidrag
till meningsutbytet. R. förde ett ytterst regelbundet
och enkelt lif, ja hans lefnadssätt var sparsamt
ända till snålhet. Han afled d. 26 Juni 1869. –
I sitt testamente förordnade han om stora donationer
dels till enskilda, dels till välgörenhetsanstalter,
dels till en särskild fond (se nedan). Så skänkte
han till olika välgörenhetsanstalter i Göteborg
sammanlagdt 122,500 kr., till Chalmersska slöjdskolan
och Göteborgs museum 10,000 kr. hvardera, till de
båda universiteten 30,000 kr., till läroverket
i Karlstad 15,000 och till Bolstads socken på
Dal 10,000 kr. Men den mest betydande donationen
var Renströmska fonden, till ett belopp af 1 1/2
mill. kr., hvaraf 1/2 mill. genast skulle användas
till allmännyttiga ändamål, under det att det öfriga
skulle förräntas. Hvar gång räntorna uppgått till
1/2 mill., skulle denna summa likaledes nyttjas
till kommunens gagn, dock utan att användas till
lindring af kommunalskatter. För medel ur Renströmska
fonden har Göteborgs kommun redan erhållit en stor
badanstalt med tvättinrättning, en präktig byggnad
för slöjdföreningens skola, en fiskhall, en kyrka
i Gamlestaden (S:t Pauli kyrka), anläggningar i
Slottsskogsparken, byggnad för handelsinstitutet,
anslag och byggnad till Majornas elementarläroverk
för flickor, materialpröfningsanstalt för Chalmersska
slöjdskolan, bidrag (266,000 kr.) till Museets
nybyggnad, rika anslag till Museets bibliotek, en
fond för vanvårdade flickors förbättring samt en
s. k. »Undervisningsfond». Denna fond har användts
till bekostande af offentliga föreläsningar, och dess
slutbehållning kommer att ingå i Göteborgs högskolas
fonder. – Göteborgs stad har å hans graf rest honom
en minnesvård. K. W-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
