Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Retz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sinus tarsi (1840) och af tvänne nya muskler i
menniskans hals (1842), undersökningarna om fornix i
hjernan och upptäckten af vindlarna på undre ytan af
fornix och hjernbjelken (1847, 1856), om den rätta
tydningen af ryggkotornas sidoutskott (1848) samt
utredningen af bäckenets fascior (1847, 1849). – Sven
Nilssons undersökningar om Nordens fornfolk ledde till
frågan om de i de gamla grafkamrarna funna skallarna
tillhört samma ras som de nuvarande svenskarna eller
ej. R. upptog ämnet till behandling och meddelade 1840
till Vetenskapsakademien samt 1842 vid skandinaviska
naturforskaremötet i Stockholm de första resultaten
af sina hithörande undersökningar. Dessa jämte de
mångfaldiga dylika han sedan utförde öfver skallar
från alla möjliga håll blefvo inom antropologien
epokgörande (en öfversigt af deras resultat finnes
i art. Hufvudskål, sp. 9 o. f., och Menniskoraser,
sp. 1361–62). Efter hans död utgåfvos dessa arbeten
samlade af hans son Gustaf R. på svenska och på
tyska (Anders Retzii samlade skrifter af etnologiskt
innehåll och Ethnologische schriften nach dem tode
des verfassers gesammelt, 1864). R:s öfriga arbeten
äro deremot ännu, lika litet som Berzelius’, utgifna
i en samling, utan spridda i en stor mängd in-
och utländska vetenskapliga tidskrifter och lärda
samfunds handlingar. Jfr S. Lovéns lefnadsteckning
öfver R. i »Lefnadsteckn. öfver K. Sv. Vet.-akad:s
efter år 1854 aflidna ledamöter» (2:dra bandet).
R. T-dt.
5. Retzius, Magnus Gustaf, anatom, den föregåendes
son, född i Stockholm d. 17 Okt. 1842, blef student
i Upsala 1860, med. licentiat 1869 samt med. doktor
1871. S. å. blef han docent i anatomi vid Karolinska
institutet och utnämndes 1877 till innehafvare af en
för honom inrättad e. o. professur i histologi. Af
Karolinska institutets lärarekollegium kallades han
1888 till ord. professor i anatomi, men har ännu
icke blifvit nämnd dertill, emedan vissa af honom
för denna kallelses antagande uppställda vilkor
bero på riksdagens afgörande. Såsom lärare har
R. inlagt stora förtjenster både om undervisningen
och om utvecklingen af det anatomiska museet,
hvilket han riktat med många dyrbara gåfvor. Med
outtröttlig energi har R. arbetat inom sin vetenskaps
område. Efter att hafva utgifvit ett antal smärre
afhandlingar offentliggjorde han 1872 ett större
monografiskt arbete, Das gehörorgan der knochenfische,
och började ungefär samtidigt, tillsammans med
prof. A. Key, studier öfver nervsystemets och
bindväfvens anatomi, hvilkas resultat tid efter annan
delgåfvos i »Nordiskt medicinskt arkiv» och slutligen
sammanfattades i det stora, ännu icke fullbordade
arbetet Studien in der anatomis des nervensystems
und des bindegewebes (2 bd folio 1875–76). För detta
verk erhöllo författarna bl. a. det Monthyonska
priset af franska Vetenskapsakademien. Sedan har
R. ensam utarbetat en annan stor anatomisk monografi,
Das gehörorgan der wirbelthiere (2 folioband, med
af förf. sjelf tecknade planscher 1881–84), enligt
Hasse »en gränssten på sitt område och
en bestående grundval för vidare
forskningar». Derjämte har R. i »Archiv für Anatomie
u. Physiologie», i de af honom utgifna Biologische
untersuchungen (2 bd 1881–82) samt i den af honom
jämte några andra män stiftade Biologiska föreningens
förhandlingar offentliggjort en mängd större och
mindre anatomiska undersökningar. – Vid sidan af sina
anatomiska forskningar har R. funnit tid att egna sig
åt antropologiska och etnologiska studier. Redan 1864
utgaf han på tyska sin faders samlade etnologiska
skrifter. Sedermera har han nedlagt resultaten af
sina arbeten i denna riktning dels i »Tidskrift för
antropologi och kulturhistoria» (1873–77), dels i det
inom sitt område banbrytande stora arbetet Finska
kranier jämte några natur- och litteratur-studier
inom andra områden af finsk antropologi (fol., 1878),
hvaraf ett sammandrag under titeln Finland i Nordiska
museet utkom 1881. Lifligt intresserad för spridningen
af vetenskapens resultat bland allmänheten, började
R. 1872 jämte prof. Key utgifva den under namnet »Ur
vår tids forskning» välbekanta serien af populära
skildringar, hvars ledning han från det 26:te häftet
(1880) ensam innehaft. Denna serie innehåller R:s
uppsats Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro
på vår jord (1873). – R. har dessutom egnat sig åt
tidningspressen. Sedan han nämligen blifvit egare
af de flesta aktierna i det af hans svärfader,
L. J. Hierta, uppsatta »Aftonbladet», öfvertog han
i Dec. 1884 ledningen af nämnda organ, som han i
liberal riktning redigerade till Dec. 1887. – Han har
äfven uppträdt såsom skald med Söderifrån, sonetter
(1871) samt smärre poem och, i förening med sin syster
Elisabet R., öfversatt »Några dikter af Robert Burns»
(1872). R. är ledamot af Fysiografiska sällskapet
i Lund (1878), Vet. akad. (1879), Vet. soc. i
Upsala (1882), Vet. o. Vitt. samhället i Göteborg
(s. å.) samt af flere utländska lärda samfund.
R. T-dt.
Reuchlin [röj-]. 1. Johann R., tysk humanist och
vägrödjare för reformationen, föddes i Pforzheim
i Baden d. 22 Febr. 1455. Efter att hafva besökt
latinskolan i sin födelsestad kom han 1470 till
universitetet i Freiburg, der han dock ej länge
uppehöll sig. För sin vackra röst blef han anställd
bland markgrefven Karls af Baden hofsångare; och då
markgrefven härigenom närmare lärde känna honom, blef
detta anledningen till att R. 1473 fick åtfölja en af
markgrefvens söner till universitetet i Paris. Der
studerade han i synnerhet latin och grekiska, under
ledning af berömda lärde. Nödgad att följande året
med den unge fursten lemna Paris, begaf han sig
till universitetet i Basel, der han fortsatte sina
klassiska studier och äfven sjelf började hålla
föreläsningar. Han utgaf der ett latinskt lexikon,
Breviloquus sive dictionarium singulas voces latinas
breviter explicans, som upplefde 23 upplagor. Då
han, efter att 1477 hafva blifvit filos. magister,
började hålla föreläsningar öfver grekiska språket,
ådrog han sig genom detta »nyhetsmaken» de andliges
missnöje, hvarföre han lemnade orten och begaf sig
först till Paris,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
