Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Revolutionssolidum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1853), Économistes modernes (1862) samt
en mängd andra arbeten, tidskriftsuppsatser
o. s. v. R. invaldes 1850 i Franska institutet. – R:s
svägerska Henriette Etiennette Fanny R., född Arnaud,
f. 1802, d. 1871, skref med framgång historiska
romaner, bl. a. Aventures d’un renégat (1836; »En
renegats äfventyr», 1838).
Reye, Theodor, tysk matematiker, f. 1838,
blef 1867 professor vid polytekniska skolan i
Zürich, 1870 vid polytekniska skolan i Aachen
och 1872 vid universitetet i Strassburg. Såsom
författare har R. nästan uteslutande sysselsatt
sig med den nyare syntetiska geometrien, åt
hvilken han egnat ett stort antal afhandlingar,
de flesta införda i »Journal für die reine und
angewandte mathematik». Han har härvid särskildt
fortsatt den utbildning af situationsgeometrien,
till hvilken Gergonne och Staudt gifvit uppslaget,
och äfven utgifvit en förtjenstfull lärobok i ämnet,
Die geometrie der lage (1866–68; 3:dje uppl. 1886).
G. E.
Reyer [räje’], Louis Étienne Ernest, fransk kompositör
och skriftställare, f. 1823 i Marseille, var först
anställd vid förvaltningen i Algeriet, men egnade sig
1848 åt musiken och studerade i Paris samt uppträdde
1850 med odesymfonien Le selam, ett motstycke till
Davids »Le désert». Vidare komponerade han balletten
Sacountala (1858), operorna Maître Wolfram (1854),
La statue (1861), Erostrate (1871) och Sigurd (1884),
kantaten Victoire, kyrkliga verk och visor. R. anses
såsom en af de förnämste representanterna för
den nyfranska riktningen. Äfven såsom musikalisk
foljetonist är han berömd, och han efterträdde
Berlioz både i denna egenskap i »Journal des débats»
och såsom Stora operans bibliotekarie. 1876 blef
R. medlem af Institutet. A. L.
Reykholt, Snorre Sturlassons gård i
Borgefjords-syssel på Island, beboddes af honom
från 1208 till hans död, 1241. Ännu finnes qvar
det s. k. »Snorras laug» (Snorres bad), en af
huggen granit uppförd bassäng 12,6 m. i omkrets,
med en stenbänk längs innersidan. Vattnet ledes
dit genom en ränna från den omkr. 100 m. derifrån
belägna varma källan Skribla. R. är nu prestgård.
E. Ebg.
Reykjavik, förnämsta staden på Island, ligger på
vestkusten vid södra sidan af Faxafjörðr, omkr. 64°
9’ n. br. och 22° v. lgd (Greenw.). Sjelfva staden
räknade år 1880 2,567 innev., landsförsamlingen
454. De fleste innevånarna hemta sin bergning från
hafvet, dock finnas äfven handtverkare. R. är
öns vigtigaste handelsplats samt har en god och
säker hamn. Det är också sätet för alla Islands
högre myndigheter såsom landshöfdingen, biskopen,
öfverdomstolen och alltinget samt amtmannen i Sönder-
och Vestamten. Det är slutligen medelpunkten för
Islands andliga lif. Der finnas en latinskola (1846
flyttad från Bessastad), ett prestseminarium (1846),
en medicinsk skola (1876), stiftsbiblioteket (15,000
bd) och ett museum för fornfynd, den ena afdelningen
af isländska literatursällskapet (upprättadt
1816), »folkevenne»-sällskapet (från 1870), 2
boktryckerier och tidningar. Jämväl Islands strafffängelse
finnes i R. Staden är till allra största delen byggd
af trä, hvarifrån endast några offentliga byggnader
göra undantag. På en öppen gräsbevuxen plats,
Östervolden, restes 1875 Thorvaldsens bronsstaty,
skänkt af Köpenhamns kommun. – R. grundlades 874 af
Islands förste nybyggare, Ingolfr Arnarson, och erhöll
stadsprivilegier 1786. Sedan dess har den ständigt
gått framåt; år 1800 hade den blott 300 innev.,
år 1840 räknades 900 och 1870 2,000. E. Ebg.
Reymar (Römer), gammal norsk adelsslägt, hvars
förste kände medlem var riddaren och riksrådet
Svale Alfssön (d. 1362). Hans son Otte, som var
den förste, hvilken antog slägtnamnet R., kom,
antagligen genom sitt gifte med en dotter till Erling
Vidkurmsön, i besittning af det stora Stovreimsgodset
i Nordfjord samt var konungarna Magnus’ och Håkans
trogne anhängare. Han blef också, troligen år 1369
efter Reidar Jonsson Darres dråp, »hirdstjore»
och »fehirde» i Nidaros och skall t. o. m. en
tid haft Bergens kungsgård i förläning. Han
hade redan länge haft säte i riksrådet, innan
han omkr. 1400 dubbades till riddare. År 1411
blef han innebränd. Med hans son Svale Ottessön,
hvilken redan 1388 var hirdman och riksråd, utdog,
före 1428, denna slägt. Svales dotter Elsebe gifte
sig med riddaren Jakob Fastulfssön, hvilken skall
hafva varit af svensk härkomst, men redan 1388
var norskt riksråd. Den ifrån dem härstammande
ätten benämnes af heraldikerna »de yngre Römere»,
men begagnade sjelf aldrig detta namn. Denna slägt
rådde om gården Östrått i Fosen. Jakobs sonson Otte
Matssön fick Östrått och ärfde dertill tredjedelen
af Giskeslägtens stora egendomar, så att han blef en
af landets störste jorddrottar. Redan 1454 skall han
hafva varit kommendant på Bahus; han lefde ännu år
1508. Med hans son Olaf utdog ättens manliga linie.
Y. N.
Reymersholm, holme i Mälaren på sydvestra sidan
af Stockholm och genom bro förenad med Södermalm,
tillhör Brännkyrka socken, Stockholms län. Der ligga
bl. a. Reymersholms stora spritförädlingsfabrik,
tillhörig R:s nya spritförädlingsaktiebolag, som
1888 sysselsatte 48 arbetare och erlade i bevillning
1,003,19 kr., samt Stockholms yllefabriksaktiebolags
fabrik, som s. å. sysselsatte 255 arbetare (deraf
136 qvinnor) och i bevillning erlade 203,74 kr.
Reymond [rämå’ng], William, schweizisk
skriftställare, f. i Lausanne 1823, har bott ömsevis
i Paris, Berlin och sitt hemland samt författat
bl. a. Études sur la littératur e du second empire
français (1861), Corneille, Shakespeare et Goethe
(1864, med förord af Sainte-Beuve), Les prussiens,
leur gouvernement, leur armée et leur capitale (1867;
2:dra uppl. 1868) och Histoire de l’art (1875).
Reynaud [ränå], Jean Ernest, fransk skriftställare,
f. 1806 i Lyon, till yrket bergsingeniör,
vardt en ifrig anhängare af saint-simonismen och
biträdde Pierre Leroux (se denne) med utgifvandet
af »Encyclopédie nouvelle». Efter revolutionen 1848
invaldes R. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
