- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
1015-1016

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Revolutionssolidum ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mathematicus af Pitiscus (1613). Äfven om den plana
och sferiska trigonometriens utbildning inlade
R. förtjenster. Så var han t. ex. den förste,
som konstruerade den numera vid de trigonometriska
funktionernas definition brukliga rätvinkliga
triangeln och derigenom hänförde dessa
funktioner till vinklar i st. f. till bågar.
G. E.

Rhagades, med., hudsprickor, sprickor i
epidermis eller äfven i underhuden (då svidande
och lindrigt blödande), merendels på fingrarna.
F. B.

Rhamneae R. Br., bot., en nat. familj af buskar och
träd, med ofta tornväpnade grenar. Bladen äro enkla,
spiralställda, mycket sällan motsatta. Blommorna
äro små, ofta grönaktiga, sittande i bladvecken
eller samlade i toppstående knippen. Blomfodrets
pip omsluter och är vidväxt fruktämnet. Kronbladen
och ståndarna äro 4 eller 5, fästa i kanten på ett
skiflikt utbredt fäste. Pistillen är egentligen
bildad af flere sammanvuxna, vanligast 4, hvarigenom
märket blir 4-delt och fruktämnet 4- (l. 2-) rummigt,
omgifvet af ståndarefästet och vid mognaden en bärlik
stenfrukt med enfröiga rum. Af de inemot 40 slägten,
som föras till denna företrädesvis i varmare trakter
förekommande familj, äro Rhamnus, Zizyphus och Hovenia
väl de mest bekanta. Jfr Rhamnus. O. T. S.

Rhamnus L., bot., formak., ett till nat. fam. Rhamneae
(se d. o.) hörande slägte af buskar eller låga träd
med spiralställda eller motsatta blad och små gröna
eller hvitaktiga blommor
i flockar från bladvecken eller i knippen
vid bladens fästen. Blomfodrets bräm är
4–5-delt, kronbladen små, likformiga, fjällika.
Ståndarna äro 4–5, fria, lika långa. Frukten är
en klotrund, slutligen svart stenfrukt med 4 l.
2 frön. I Sverige förekomma i skogar och
skogsängar 2 arter: Rh. cathartica L., getapel
(se d. o.), samt Rh. frangula L.,
brakved. Det svenska namnet brakved
är måhända en öfversättning af frangula
(af Lat. frangere, bryta) och antyder,
att grenarna lätt brytas eller bräckas af
med ett brakande ljud. Saften ur den färska barken
har varit ett folkmedel mot »torsk», »tröske»
hos barn, hvaraf de svenska namnen »tröske»,
»troske», »torske» och »toste» för slägtet
Rhamnus torde hafva uppkommit. Se för öfrigt
Frangula. – I Europas sydligare land finnas flere
arter af detta slägte, såsom Rh. infectoria L.,
hvars torkade frukter utgöra de s. k. grains
d’Avignon
(se Gulbär). Af några Rhamnus-arter
(Rh. utilis och Rh. chlorophorus) beredes i
Kina den berömda gröna färgen »kinagrönt».
O. T. S.

Rhamnus, forngrekisk landtkommun (demos) i nordöstra
delen af Attika invid Evripossundet. Orten egde
betydelse dels genom en der belägen fästning,
dels genom ett åt Nemesis (hämdgudinnan) helgadt
tempel med en af Feidias eller af Agorakritos
utförd kolossalbild af denna gudinna. Af båda dessa
byggnader finnas betydande fornlemningar. Tätt intill
Nemesis-templet ligga ruinerna af ett annat tempel
i äldre stil, hvilka tros hafva tillhört
ett af perserna förstördt Themistempel. – Den i
Rhamnus dyrkade Nemesis bar binamnet Rhamnusia
(»den rhamnusiska»). A. M. A.

Rhamphastus. Se Pepparätarna.

Rhamphorhynchus. Se Pterosauria.

Rhamphostoma. Se Ganges-gavialen och Gavialer.

Rhaphania. Se Ergotism.

Rhazes (egentl. Abu Bekr Muhammed Ben Zakarijja
el-Rhazi
), arabisk läkare, f. i Raj (persiska
provinsen Korasan) 850, började i sitt 30:de år
att studera medicin i Bagdad under ledning af en
berömd judisk, till islam öfvergången läkare, Ibn
Zein et-Tabari, hvarefter han återvände till sin
födelsestad. Der vann han snart stort anseende,
så att han kallades till kalifens hof i Bagdad
och förordnades till föreståndare för sjukhuset
derstädes. Hans rika kunskaper och stora skicklighet
förvärfvade honom namn af sin tids Galenos, och hans
rykte samlade till honom lärjungar i mängd. Han
dog antingen 923 eller 932. – R. utöfvade jämte
sin praktik och undervisning en omfattande literär
verksamhet. Man uppgifver, att han skulle hafva
författat 237 större och mindre skrifter, men dessas
äkthet är ingalunda fastställd. Till vår tid hafva af
dem kommit 37, och af dessa hafva endast 7 i tryck
utgifvits (6 blott på latin, 1 på originalspråket
och med latinsk öfvers.). Den mest omfattande af
dessa är el-Hawi, en af R:s lärjungar efter hans död
kritiklöst redigerad samling af hans efterlemnade
handskrifter. Ett annat vigtigt arbete är Kitâb altibb
Almansuri
(Liber medicinalis Almansoris), som i
10 böcker innehåller en öfversigtlig, väl ordnad
framställning af hela läkarekonsten. Den nionde
boken var under hela medeltiden en mycket använd
lärobok och kommenterades flitigt. Intressantast är
dock R:s skrift om kopporna (Liber de vareolis et
morbillis
), hvilken utgör den äldsta kända skrift
öfver denna sjukdom. – »Ehuru fullständigt hängifven
Galenos’ läror, representerar R. likväl i praktiskt
hänseende mera än de fleste öfrige arabiske läkarna
Hippokrates’ empirisk-rationella ståndpunkt, och
dennes företrädesvis dietetiska terapi har tydligen
varit hans förebild. Vidare har R. grundligt och
likaledes efter hippokratiska grundsatser bearbetat
läran om sjukdomarnas symtom och prognos samt
grundlagt det höga anseende de arabiske läkarna egde
som prognostiker. Hans mest betydande verk och en
glanspunkt i arabernas hela medicinska literatur
är dock skriften om kopporna, hvilken ådagalägger
sin författares sjelfständighet, alldenstund han
der icke hade Galenos att lita till och i afseende å
behandlingen var hänvisad till sina egna iakttagelser
och rön» (Haeser). R. T-dt.

Rhea. Se Nanduerna.

Rhea, Grek. mytol., en dotter af Uranos (himmelen)
och Gaia (jorden), syster till Okeanos, Koios,
Kreios, Hyperion, Iapetos, Theia, Themis, Mnemosyne
och Kronos (se denne), hvilken sistnämnde äfven blef
hennes gemål. Hon var med honom moder till Zevs och
de andre olympiske öfvergudarna samt följaktligen
stammoder för hela den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:31:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfam/0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free