Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ribes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutet af sin bana (han skall hafva fått uppdrag
att utföra en ryttarestod af Henrik II i
Frankrike). Slutligen må äfven omnämnas, att
det var R., som på Paul IV:s befallning målade
kläder på de nakna figurerna i Michelangelos
»Yttersta domen» i Sixtinska kapellet, hvarför
han erhöll öknamnet »Braghettone» (byxmakaren).
C. R. N.
Riccio [ri’ttjå] l. Rizzio, Davide. Se Maria Stuart.
Riccio [ri’ttjå]. 1. Andrea R., italiensk arkitekt och
bildhuggare, f. i Padua 1470, hette egentl. Briosco,
men kallades Riccio för sitt krusiga hår. Han
var en af renaissancens mera betydande målsmän
i Nord-Italien, höll sig i arkitekturen till de
venezianska traditionerna, men stod i skulpturen,
liksom Paduas bildhuggare, under omedelbart
inflytande af florentinaren Donatello. Död
1532. Kyrkan S. Giustina i Padua är hans verk. Liksom
S. Marco i Venezia och S. Antonio i Padua är hon
försedd med många kupoler på venezianskt sätt, dock
så, att den mellersta hufvudkupolen genom större
dimensioner söker beherska de tre öfriga. För
öfrigt är kyrkan anlagd i klassisk renaissance och
hör genom den storartade dispositionen i stor skala
till tidens väldigast verkande kyrkobyggnader. – För
öfrigt är R. berömd såsom dekorativ plastiker, och
hans yppersta verk är en 3,25 m. hög bronskandelaber
(1515, i S. Antonio. Padua), ett af tidens mest
prisade dekorativa verk, utmärkt i detaljen, men
något öfverlastad och mångdelad.
– 2. Domenico R., kallad Brusasorci
(»råttförbrännaren»), italiensk
målare, tillhörande skolan i Verona, f. 1494,
d. 1557, var lärjunge af Caroto och har samma
ljusa kolorit, som karakteriserar veroneserna. Han
målade både religiösa och profana bilder; de förra,
dels altartaflor, dels fresker, såsom i S. Stefano
i Verona (helgonet omgifvet af menlösa barn såsom
martyrskapets förstlingar), äro mindre betydande;
hans verldsliga bilder äro deremot de bästa. Berömda
voro hans numera försvunna dekorationsmålningar å
utanfasaden af Casa Murari. Hans förnämsta verk
är framställningen af kejsar Karl V:tes och påfven
Klemens VII:des stora promenad till häst i Bologna,
den s. k. »Gran cavalcata» (i Pal. Ridolfi, Verona),
en bild, som utgör en värdig förberedelse till Paolo
Veroneses glänsande skildringar. R:s son, Felice
R., som tillhör 1500-talets senare hälft, stod som
konstnär under starkt inflytande af Paolo Veronese.
C. R. N.
Riccius, August Ferdinand, tysk musiker, f. 1819,
d. 1886, blef 1849 dirigent för Euterpekonserterna och
1854 kapellmästare vid Stadttheater i Leipzig samt
1864 teaterkapellmästare i Hamburg, der han äfven
verkade som sånglärare och referent för »Hamburger
Nachrichten». Af hans kompositioner (för sång,
piano, orkester etc.) har mansqvartetten Muntra
musikanter blifvit mera allmänt spridd och omtyckt.
A. L.
Riccoboni, Ludovico, italiensk teaterledare, f. i
Modena 1674, blef 1699 direktör för en teatertrupp
i Lombardiet och verkade för italienska
teaterns ombildning efter franskt mönster
samt bortdref commedia dell’ arte. 1716 begaf han
sig till Paris och ledde der med stor framgång en
italiensk teater. Död i Paris 1753. R. utgaf 1718
sina egna ungdomsdramer under titeln Nouveau théâtre
italien. Bland hans öfriga skrifter eger Histoire du
théâtre italien (1728–31) verkligt värde. – R:s son
Antonio Francesco R., f. 1707, d. 1772, vann framgång
såsom lustspelsförfattare, och dennes hustru Marie
Jeanne, född Laboras de Mézières (f. 1717, d. 1792),
författade känslosamma och på sin tid högeligen
omtyckta romaner i brefform.
Ricercata [ritjer-], Ital., musikt., »utsökt»,
äldre namn på en särdeles konstfullt arbetad
fuga med »utsökta» augmentationer, omvändningar
och andra kontrapunktiska finter; tidigare
(16:de årh.) äfven namn på en friare fantasi.
A. L.
Richard [Eng. utt. ri’tjörd], konungar af England.
1. R. I Lejonhjerta (Fr. Coeur de Lion), son af Henrik
II och Eleonora af Aquitanien, född d. 8 Sept. 1157,
gjorde 1173 från det honom till apanage lemnade
Aquitanien uppror mot sin fader och var inbegripen
i förnyadt uppror, då faderns död, d. 6 Juli 1189,
lemnade honom vägen öppen till tronen. Redan 1187 hade
budet om Jerusalems fall i hans äfventyrsälskande och
ärelystna sinne väckt tanken på korståg. Den tanken
skulle nu förverkligas. Oerhörda utpressningar gåfvo
medel. I Aug. 1190 inskeppade han sig från Marseille,
och i Sept. stötte han i Messina tillsammans med
Frankrikes konung, Filip August. Väl mottagna af
R:s slägting konung Tancred af Sicilien, beslöto
konungarna att öfvervintra hos honom; men deras
samvaro blef olycksdiger, ty den lade grunden
till deras djupa tvedrägt, sedan R. brutit ett
äktenskapslöfte till Filips syster. Om våren 1191
gick R. till hafs, blef väderdrifven till Kandia,
eröfrade Cypern i Maj, firade der sitt bröllop med
Berengaria af Navarra och anlände d. 8 Juni 1191 till
Ptolemais. Frågan om Jerusalems krona söndrade här de
båda konungarna i oförenlig motsats, ökad genom R:s
nyckfullhet och stolta lynne; och efter Ptolemais’
fall i Juli s. å. seglade Filip hem, rufvande på
hämd. Men R. stannade qvar och utvecklade i en mängd
strider den sagolika tapperhet, som gjorde honom till
hela Österlandets förfäran och till riddarepoesiens
manliga ideal. Han slår Saladin vid Assur (d. 7
Sept. 1191); han besätter Askalon och Jafa och andra
orter och förfogar fritt öfver Jerusalems krona, medan
derhemma Filip sträcker ut handen efter hans egen,
i förbund med hans broder Johan utan land. Bragder
utan ändamål, underhandlingar utan tro och lofven
fylla i öster R:s tid, tills han genom fördrag med
Saladin d. 1 Sept. 1192 vinner åt de kristne tre års
besittningsrätt till en obetydlig kuststräcka. Derpå
inskeppar han sig i Okt. 1192 till hemfärden, men
vidriga vindar kasta honom på Aquilejas kust. Vägen
går derifrån genom hans personlige fiendes, Leopolds
af Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
