Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richardson, Jakob - Richardson, Samuel - Richardson. 1. Sir John R. - Richardson. 2. James R. - Richardson. 3. Benjamin Ward R. - Richardsonia S:t Hil., bot., farmak., ett örtslägte - Richardt, Ernst Kristian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dalallmogens upror (2 del., 1743–44) samt en öfversättning
af Loccenius’ »Periodus imperiorum» (1755). Hans
Hallandia antiqua & hodierna, thet är: Hallands
historiska beskrifning (1752–53, 2 del.; 3:dje delen
utkom ej) befanns vara ett tämligen underhaltigt
arbete och kallas af Warmholtz helt öppenhjertigt
»makulatur». Konjunkturskriften Historiskt bevis till
Svea och Götha rikens urgamla frihet (1758) var R:s
sista literära alster. Han afled i Stockholm 1759.
-rn.
Richardson [ri’tjördsön], Samuel, engelsk
romanförfattare, skapare af den moderna
familjeromanen, föddes 1689 i Derbyshire, blef
tidigt boktryckare i London och vann på detta yrke
både anseende och förmögenhet. Död 1761. Han var
redan femtio år gammal och hade ej försökt sig
inom vitterheten, då han, på vänners uppmaning att
författa mönster för brefstil, skref en sedelärande
berättelse i brefform och för denna nya art af
literatur lade i dagen en snillrik begåfning,
som ingen anat hos honom. Nämnda roman, Pamela,
or virtue rewarded (1740; svensk öfvers. 1783),
är historien om en vacker och dygdig flicka, som
motstår sin husbondes förförelseförsök och slutar
med att blifva hans hustru. Boken rönte, genom
sin psykologiska sanning och rikedomen på smådrag
ur verkligheten, den största framgång. R:s andra
och bästa roman, Clarissa Harlowe (8 bd, 1748),
är ett bland prosadiktningens mästerverk. Den
stolta och renhjertade Clarissa har att skyddslös
utkämpa en förtviflad strid mot förförelsekonsterna
från en glänsande, men djupt förderfvad verldsman,
Lovelace, som hon i grunden älskar. R. utvecklar der
ett äkta tragiskt patos i skildringen af passioner,
och literaturen kan ej uppvisa många mera fulländade
karaktersbilder än Clarissa och Lovelace. Vida lägre
står R:s sista roman, Sir Charles Grandison (8 bd,
1753), i hvilken han ville framställa mönsterbilden
af en dygdig ädling, men endast åstadkom en abstrakt
och odräglig typ, emedan tonen i de aristokratiska
kretsarna låg utom hans erfarenhet. Genom dessa
romaners brefform kunde R. låta karaktererna
sjelfva långsamt och medelst fint ifyllande drag
yppa sin egendomlighet. Han var en kännare af
qvinnohjertat i dess innersta skrymslen och egde,
med all sin sedelärande gråtmildhet, verkligt djup i
känslan. Oaktadt framställningens ytterliga bredd,
eger han en ovanlig förmåga att fängsla läsarens
intresse. – I Frankrike vardt R. minst lika beundrad
som i sitt hemland; han prisades högt af Rousseau,
Diderot, Prévost d’Exiles m. fl. 1804 utgafs i 6 bd
R:s »Correspondence», hvilken är särdeles upplysande
i fråga om det drag af qvinlig vekhet och fåfänga,
som fanns i hans karakter.
Richardson [ri’tjördsön]. 1. Sir John R., engelsk
polarfarare, f. 1787, d. 1865, blef 1807 underläkare
vid flottan och 1838 läkare vid Haslarhospitalet i
Portsmouth och inspektor öfver marinhospitalen. Han
deltog som läkare och naturforskare i Franklins
expeditioner 1819–22 och 1825–27, för att uppsöka
nordvestpassagen, och 1848–49 jämte Rae i en
expedition för att skaffa underrättelser om den 1845
utgångna, men sedan ej återkomna franklinska
expeditionens öde. Nämnda syfte vanns icke, men
R. hade tillfälle att under sina färder utför
Mackenziefloden och längs kusten öster om dennas
mynning göra vigtiga iakttagelser rörande det arktiska
Amerikas fysikaliska förhållanden. R. författade
Fauna Boreali-Americana (4 bd, 1829–37), Boat voyage
through Rupert’s land (2 bd, 1851) och The Polar
regions (1861). – 2. James R., engelsk afrikaresande,
f. 1809, företog 1845 öfver Tunis och Tripolis en
resa genom Sahara till Ghadames och Ghat, beskrifven
i Travels in the great desert of Sahara (2 bd,
1847), samt ställdes 1849 i spetsen för en större,
af britiska regeringen understödd expedition till
det inre Afrika. Jämte Barth och Overweg kom han i
närheten af Tsadsjön, der han 1851 dukade under för
resans besvärligheter. Hans anteckningar och dagböcker
utgåfvos af Bayle S:t John: Narrative of a mission to
Central Africa (1853) och Travels in Marocco (1859). –
3. Benjamin Ward R., engelsk läkare, bosatt i London,
f. 1828, har skrifvit ett stort antal vetenskapliga
och populära arbeten, bland hvilka Diseases of modern
life (1874) öfversatts till svenska (»Vår tids
sjukdomar», 1880). R. utgifver en qvartalsskrift med
titeln »The asclepeads, a book of original research».
Richardsonia S:t Hil. (Richardia L.), bot., farmak.,
ett örtslägte, hörande till nat. fam. Rubiaceae Lam.,
kl. Hexandria L. Stjelken är gaffelgrenad, bladen
motsatta, med i kanten borstbärande stipelslidor,
blommorna små, samlade i hufvud, afslutande
grenarna och stödda af 2 par tättsittande, korsvis
motsatta blomsterblad, af hvilka det inre paret
är mindre. Blomfodret är 6-deladt, den trattlika
blomkronans bräm 6-klufvet, frukten en 3-rummig
kapsel, med enfröiga rum. En art, R. scabra S:t
Hil., är i Brasilien mycket allmän å odlade ställen,
sandiga platser, vid vägkanter samt t. o. m. å
afsides belägna gator i städerna. Dess rot är en af
de i handeln förekommande falska kräkrots-sorterna
(se Kräkrot). O. T. S.
Richardt, Ernst Kristian, dansk skald, prest, född
d. 25 Maj 1831 i Köpenhamn, blef student 1848 och
gjorde sig tidigt bemärkt i studentföreningen såsom
författare både af lustiga visor och allvariga sånger,
starkt påverkad af tidens nationella strömningar. År
1851 skref han sångspelet Deklarationen, som gjorde
stor lycka, äfven då det långt senare (1861)
uppfördes på k. teatern. År 1857 tog R. teologisk
examen och utgaf 1861 sin första samling Smaadigte
(9:de uppl. 1882), hufvudsakligen i lyrisk anda. Han
reste derpå utomlands och besökte derunder Rom och
Palestina, hvarifrån han meddelade sina intryck
i Det hellige land, dagbog og digte (1870; 2:dra
uppl. 1879). Under tiden 1866–71 förestod han en
folkhögskola nära Roskilde och blef derefter prest
(sedan 1886 vid Vemmetofte kloster). Han fortsatte
likväl sin skaldeverksamhet och utgaf efter hand
Nyere digte (1864; 5:te uppl. 1872), Texter og toner
(1868), Billeder og sange (1874),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
