Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rizos-Nerulos ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rizos-Nerulos (Rhisos-). Se Nerulos.
Rizzio (Riccio). Se Maria Stuart.
Rizzo eller Bregno [bre’njå], nord-italiensk
konstnärsfamilj från Verona, var under den första
ungrenaissancens dagar sysselsatt i Venezia och
utmärkte sig der dels inom arkitekturen, dels inom
skulpturen. – Antonio R. hade (1483–90) uppdrag
att utföra smyckandet med all upptänklig prakt af
dogepalatsets gård; huru mycket han deraf fullbordat
kan dock ej närmare bestämmas. Men såsom skulptör
utförde han flere märkliga verk, möjligen delvis
tillsammans med sin broder (eller fader?) Pietro
(eller Paolo?). Hit hör främst ett signeradt verk,
Grafvården öfver dogen Francesco Foscari (d. 1457)
i kyrkan Frari, med gotisk dekoration och älskvärda
figurer; vidare Vården öfver dogen Niccolò Tron
(d. 1472) i samma kyrka, med fullständig renaissance
i dekoration och figurer, särskildt i draperifigurer
af »dygderna», som blifvit typer för den kommande
tiden. Utom ett par andra dogegrafvar, som äfven torde
på grund af stillikhet kunna tillskrifvas honom,
utförde han de stora statyerna af Adam och Eva för
dogepalatset, hvilka äro märkliga inom ungrenaissancen
såsom framställande oklädda menniskokroppar,
något som eljest nästan uteslutande kom i fråga vid
framställningen af barn. – Slutligen finnes äfven en
Lorenzo R. (Bregno), enligt uppgift son eller brorson
till Antonio, hvilken man tillskrifver utförandet af
Grafvården öfver amiral Pesaro (d. 1503) i Frari.
C. R. N.
Rjazan (Räsan). 1. Guvernement i mellersta Ryssland,
begränsadt af guvern. Moskva och Tula i v.,
Vladimir i n. samt Tambov i ö. och s. Areal 42,098
qvkm. 1,784,000 innev. (1885). Guvernementet är en
platå af omkr. 200 m. höjd med djupa floddalar. Det
är den förmedlande länken mellan de centrala
storryska guvernementen och steppguvernementen i
s. ö. Norra delen, venster om Oka, som flyter genom
gu-vernementet, är flack, sandig, delvis sumpig och
skogbevuxen; södra delen, der den svarta jorden
vidtager, är torr och ytterst bördig. Större
delen af R. tillhör stenkolsformationen; på
några ställen uppträder juraformationen och
längst i s. den devoniska formationen med sina
karakteristiska försteningar. R. tillhör tvänne
flodsystem: Okas och i s. Dons. Oka upptager
bl. a. bifloderna Pra, Para och Pronja. Jordbruket
lemnar ett stort öfverskott af spanmål. Industrien
(bomulls- och linnefabriker, bränvinsbrännerier,
glasbruk, metallverkstäder) producerar för omkr. 15
mill. rubel årligen. I 9:de årh. var det område,
som nu motsvarar guvern. R., befolkadt af finska
stammar (mordviner o. a.), men dessa hafva sedan
vikit undan för eller uppgått i slaverna, så att
befolkningen nu med få undantag (några tusen tatarer,
polacker och judar) utgöres af storryssar. Vid
Okas biflod Pra bo mesjtsjerjaker, men dessa äro
fullständigt russifierade. – 2. Hufvudstad i nämnda
guvernement, vid Trubasj, 2 km. från dennes förening
med Oka, och vid Moskva–Kozlovbanan. Omkr. 30,000
innev. Ärkebiskopssäte. Industrien är obetydlig och
handeln mindre omfattande än man af stadens läge i
en så bördig trakt kunde vänta. Förbi staden föras
på jernvägen från de sydöstra guvernementen
till Moskva ofantliga massor spanmål. På
venstra stranden af Oka nära Spassk ligger byn
Staraja Rjazan (Gamla R.), hufvudstad i det forna
furstendömet R. till 14:de årh. Det nuv. R. anlades
i slutet af 13:de eller början af 14:de årh. under
namnet Perejaslav-Rjazanskij och var furstarnas af
R. residens till 1517, då furstendömet förenades med
storfurstendömet Moskva.
Rjesjitza, stad i ryska guvern. Vitebsk, vid jernvägen
mellan S:t Petersburg och Varsjav. Omkr. 9,000
innev. Staden anlades 1285 af Tyska orden och befästes
till skydd mot litaver och letter. 1559 öfverlemnades
den till Polen-Litaven och tillhörde detta land till
1772. Fästningsverken förstördes af svenskarna under
Karl X:s krig.
Rjukan (äfven Rjukande, samma namn som Rygendefos)
är en i Norge icke ovanlig benämning på stora
forsar med stark skum- och dunstbildning. Sålunda
har man i Telemarken en R. i Vinje och Lille
R. vid Vraavandet, i Hallingdalen likaledes en
Rjukandefos. Mest bekant är R. i Tinn, Telemarken,
der fallet bildas af Maane-elfven, som leder
sitt lopp genom Vestfjorddalen. Forsen har en
fallhöjd af 245 m. och ligger mellan gårdarna
Fosse och Krokan. Den sistnämnda eges nu af norska
turistföreningen, som der inrättat ett hotell, och
är den allmännast begagnade utsigtspunkten. Ofvanför
Krokan, på en ansenlig höjd öfver elfven, går den
smala, svindlande Maristien, hvilken nu omskapas
till en ordentlig körväg, insprängd i berget.
Y. N.
Ro, anat. Se Höft.
Ro, medelst åror framdrifva en båt eller ett mindre
fartyg. Under rodd sitter roddaren vanligtvis på en
»toft» (å en galèr »roddarebänk») med ansigtet vändt
mot aktern. Sitta två man på hvarje toft, roende hvar
sin åra, säges båten hafva dubbel-rodd; har deremot
blott en roddare plats på toften, säges båten hafva
enkel-rodd l. gigg-rodd. Står roddaren vänd mot
fören och skjuter årlommen (den innanför relingen
varande delen af åran), säges han skåta. Gifves
åran en motsatt rörelse, hvarigenom båten går bakåt
(vrides), säges roddaren stryka med sin åra. Han säges
vricka, då han framdrifver båten med endast en åra,
som akterut hvilar i en klyka eller i en urskölpning
i akterstäfven. Årbladet föres då fram och tillbaka
genom vattnet på sådant sätt, att bladet vid hvarje
fram- och återgående rörelse gör en vinkel af
omkr. 135° mot rörelsens direktiorislinie. Årans
rörelse verkställes naturligtvis med lommen,
och omvridningen af bladet sker vid hvarje årans
vändpunkt. Kommandoorden under rodd äro följande:
res årorna!: årorna ställas lodräta med bladen
uppåt; falla! eller lägg ut årorna!: årorna läggas
horisontelt tvärs ut, hvilande på relingen, i
der sittande klykor, tullpinnar eller roddluckor
(fyrkantiga, upptill öppna hål); hal ut!: rodden
börjar; sack rodd!:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
