Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom. I. Det gamla R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan under den förhistoriska tiden boningar och
befästningar på dem, såsom man har anledning att
antaga af flere på senare tider gjorda fynd af
s. k. förhistoriska föremål. – Sedan mycket gamla
tider fanns på Capitolium en borg (Lat. arx), hvaraf
man anser sig hafva påträffat lemningar. Denna »arx»
låg på den högre af det capitolinska bergets båda
spetsar på ungefär samma plats som nuvarande kyrkan
S. Maria in Aracoeli. Den andra spetsen (omkring
nuv. tyska ambassadhotellet, Palazzo Caffarelli)
intogs af Templum Jovis Optumi Maxumi (Jupiter
den bästes och högstes tempel), af hvilket spillror
funnits vid och under nämnda palats. Templet var
bygdt af etruskiska handtverkare före 509 f. Kr. Det
afbrann 83 f. Kr. och 69 e. Kr., hvarefter det af
Domitianus återställdes med oerhörd prakt: ensamt
förgyllningarna skola hafva kostat millioner. Till
detta tempel tågade den fältherre upp, som fått
sig tillerkänd äran af en triumf. Der förvarades
statsklenoderna. På omfattningsmuren fäste man de
bronstaflor, å hvilka fördrag med främmande folk voro
ristade. Flere af dessa taflor hafva återfunnits under
gator och gårdar i närheten af klippan. Inom templets
murar stod ett tempel åt Juno moneta (J. varnerskan);
dermed förbands senare Myntet. Från detta tempel ned
till Forum förde trappor, Gradus Monetae, hvilkas
nedersta del, som ledde förbi statsfängelset, Carcer
(Mamertinus), kallades Scalae gemoniae; på dem
utkastades liken efter afrättade förbrytare. Utom
den nu omtalade trappan hade höjden endast en
uppgång, Clivus capitolinus; mot n., d. v. s. mot
Marsfältet, dit nu tre vägar leda, var Capitolinska
berget tvärbrant utan hvarje uppgång. Der låg den
s. k. Tarpejiska klippan (se d. o.). Mellan de båda
ursprungligen skogbevuxna spetsarna fanns den i sagan
frejdade asylen. Södra delen af denna sänka fylldes
sedan af Tabularium (riksarkivet), hvars nedre del
ännu qvarstår såsom underbyggnad till det högt öfver
Forum tronande s. k. Senatorspalatset, nu samlingsrum
för R:s stadsfullmäktige. – Quirinalis, der sägnen
låter konung Tatius bo och bygga med sina sabiner,
förbands ursprungligen med Capitolium genom en låg
ås. Gatan Alta Semita förde öfver Qvirinalen till
stadsmuren. I senare tider byggdes på denna höjd två
väldiga varmbadhus, thermae, det ena af Diocletianus
i n. ö., det andra af Konstantin i s. v. Af det förra
qvarstå ännu betydliga lemningar i närheten af
jernvägsstationen. De sträcka sig ända in på Viminalis. På
den sistnämnda höjden liksom på Esquilinus hade under
skilda tider anlagts många begrafningsplatser,
af hvilka man oupphörligt upptäcker nya. I senare
tider förbjödos begrafningar inom staden, och präktiga
parker anlades här, såsom af Maecenas. Af den mäktige
och konstälskande ministerns lustgård finnes ännu
qvar ett trädgårdshus, antagligen ett orangeri,
falskeligen kalladt Auditorium Maecenatis (»M:s
hörsal»). På Esquilinus’ sydvestra sluttning byggde
Titus kolossala termer, till en del öfver Neros af
Vespasianus nedrifna Domus aurea (»gyllne
hus»), som med trädgårdar och andra tillbehör sträckte
sig ända upp på Palatinus längs åsen Velia. På denna
ås uppförde Hadrianus efter egenhändig ritning
Dubbeltemplet åt Venus och Roma, egentligen två
med baksidorna sammanbyggda tempel, omgifna af en
mycket stor pelaregång. Derframför åt s. ö. stod
Neros kolossalstod, som efter kejsarens fall genom
tillsättande af strålar kring hufvudet förvandlades
till solgud. Af denna koloss har de flaviske kejsarnas
amfiteater kanske fått sitt senare namn Coliseum
(ofta benämndt Colosseum, se d. o.). Ej långt
härifrån åt v. stod den springbrunn, som folket
kallade Meta sudans (»den svettande pelaren»). Ej
långt s. derom synes ännu Konstantins triumfbåge,
hvilkens förnämsta reliefer och bildstoder äro
tagna från Trajanus’ forum (se nedan). På Caelius,
som ursprungligen skall hafva blifvit bebyggd af
etruskiska och albanska kolonister, uppförde kejsar
Commodus ett präktigt palats för att vara närmare
de af honom lidelsefullt älskade gladiatorsspelen i
Coliseum. Palatsets förmodade lemningar anses af många
härstamma från ett Claudiustempel. Längre åt s. låg
ett väldigt slagtarehus med saluhallar, Macellum
magnum, och ej långt derifrån åt ö. Castra peregrina,
kasernerna för främlingslegionen, som utgjorde
kejsarens garde. En bit derifrån vid den nuvarande
Scala santa, lågo qvarteren för Equites singulares,
en beriden ordonnanskår, äfven den bestående af
utländskt manskap. I närheten, på Caelius’ östra
sluttning, reste sig Lateranslägtens palats, som af
Konstantin I skänktes åt Roms biskop (påfven) och
länge var hans ämbetsbostad. Åt s. v. kom man från
Caelius öfver den dal, der i äldre tider Piscina
publica (»den offentliga badplatsen») var belägen,
till Aventinus, i forntiden sannolikt skuggad liksom
nu af mörka lundar; det skall först hafva bebygts af
latiner under konung Ancus Marcius och var förmodligen
under forntiden aldrig starkt befolkadt. Der befunno
sig ett Dianatempel och flere andra helgedomar. I
nordvestlig riktning från Aventinus låg på andra sidan
Tibern Janiculum med en enligt sagan af senast nämnda
konung uppförd befästning. Dess utsprång åt n. v.,
Vaticanus, var betäckt med planteringar. Härmed äro
Roms höjder med deras förnämsta byggnader i korthet
beskrifna. Af ännu större betydelse voro till stor
del byggnaderna på de låglända platserna mellan och
utom höjderna.
Roms hjertpunkt under fristatens
tid var Forum (kalladt magnum l., oklassiskt,
romanum), som ursprungligen var en sank äng, knappt
användbar till annat än kreatursbete; under den
äldre konungatiden torrlades den och användes både
som marknadsplats, domstolslokal och samlingsort
för rådplägande och beslutande församlingar. För de
senast nämnda begagnades i början nordöstra hörnet,
det öfver egentliga Forum upphöjda Comitium, ett
slags bitorg till Forum. Vid Comitium låg Curia,
rådhuset, senatens samlingslokal, hvilket, flere
gånger nedbrunnet och åter uppbygdt (C. Hostilia,
C. Julia), ända till Diocletianus’ tid, om också ej
alltid på alldeles samma plats, delvis qvarstår som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
