Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom. II. Det nya Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
marmor (5,6 m. höga), falskeligen af inskrifter
(från 4:de årh. e. Kr. ?) betecknade såsom verk
af Fidias och Praxiteles. Vidare finnes der en
obelisk, 15 m. hög, som fordom stod vid Augustus’
mausoleum. Från Piazza Barberini leder till Corso
V. del Tritone; derifrån går en gränd åt s. ned
till Fontana di Trevi, ett mot Palazzo Poli stödt
praktfullt vattenkastell (för Acqua Vergine, som
inträder i staden nära P. del Popolo), ett mästerverk
af Salvi, färdigt 1765. Corso (se d. o.), den forna
Via lata och Via Flaminia, är fortfarande stadens
lifligaste gata, kantad med palats och butiker,
på eftermiddagen fylld af vagnar och fotgängare. De
märkligaste byggnaderna och platserna vid Corso och
dess sidogator åt ö. äro från n. räknadt: vid Via
delle Vite det vackra posthuset, med byråerna i en
pelaregång omkring en blomstersmyckad gård (fordom
klostret S. Silvestro in Capite); jämnlöpande
med Corsons nedersta del åt ö. är den gatuliknande
platsen Piazza de’ SS. Apostoli vid kyrkan af samma
namn (1702) med Canovas ryktbara grafvård öfver
Klemens XIV. Derbredvid ligger Palazzo Colonna
(omkr. 1420), med ett berömdt tafvelgalleri
(Giulio Romano, Tizian, Poussin m. fl.). Öfver
en gata leder ett förbindelsegalleri till Villa
Colonna, den vackra trädgård, der en gång Vittoria
Colonna och Michelangelo svärmade; ö. derom Palazzo
Rospigliosi (1603) med Guido Renis berömda takmålning,
Aurora. Vester om Corso utbreder sig en hufvudsaklig
del af medeltidens och den nyare tidens Rom på det
gamla Marsfältet. Till h. om Corson ej långt från dess
början vid Piazza del Popolo ligga vid den korta till
V. di Ripetta ledande V. de’ Pontefici lemningarna
af det cirkelrunda Augustus-mausoléet. Ej långt
derifrån åt s. ö. ligger kyrkan S. Carlo al Corso,
mötesplats för den förnäma verlden. Längre ner vid
samma gata träffas det ståtliga Palazzo Ruspoli (1586),
nu en stor restauration. Vidare märkes Palazzo Chigi
(1562), af della Porta och Maderna. Derutanför är
Piazza Colonna, med Marcus Aurelius-kolonnen. Långt
ner vid Corson ligger Palazzo Doria (1435), ett bland
de präktigaste palatsen i Rom, med ett betydligt
tafvelgalleri, hufvudsakligen af senrenaissancens
mästare. Corson slutar i Piazza di Venezia, så
kalladt efter Palazzo di Venezia, en fästningslik
byggnad (1455), fordom bostad för Venezias, nu för
Österrikes ambassadör. Med palatset är sammanbyggd
kyrkan S. Marco (efter sägnen från Konstantin I:s
tid), sedan ombyggd. Från Piazza Colonna går en liten
gata till Piazza di Monte Citorio, med det liknämnda
palatset (1650), under påfvetiden justitiepalats, nu
lokal för deputeradekammaren. Öfriga beaktansvärda
byggnader, minnesmärken och platser på det område,
som i s. begränsas af Via nazionales nya fortsättning
till kyrkan S. Maria in Vallicella (chiesa nuova),
äro hufvudsakligen följande: Palazzo Borghese
(1590), med en praktfull portikomgifven
gård och ett tafvelgalleri, uppfyldt af mästerverk;
kyrkan S. Agostino (1483) med det närgränsande forna
klostret, inneslutande bl. a. Biblioteca Angelica;
kyrkan S. Luigi de’ Francesi (1589); Palazzo Madama (i
sin nuvarande gestalt från 1642), numera samlingslokal
för senaten; universitetet; det elliptiska torget
Piazza Navona, numera kalladt Circo agonale, med tre
präktiga springbrunnar, den mellersta och största ett
mästerverk af Bernini, med symboliska bilder af stora
floder, och en obelisk, som fordom stått på Maxentius’
cirkus. Nilens bild, säga romarna, döljer ansigtet
i handen för att ej behöfva se fasaden på kyrkan
S. Agnese! Så mycket vackrare äro de närgränsande
kyrkorna S. Maria dell’ Anima (1500–14), med
Sangallos sköna fasad och Hadrianus VI:s graf, samt
S. Maria della Pace (1484), med en berömd takmålning,
Rafaels sibyllor. Från universitetet kommer man åt
ö. förbi den urgamla kyrkan S. Eustachio, med torn
från 9:de årh., till Pantheon (»la Rotonda»), till
efterverlden bevaradt derigenom att det af Bonifacius
IV år 609 invigdes till en kristen kyrka S. Maria
ad martyres. (Se vidare Pantheon.) Bakom kyrkan ses
ruinerna af Agrippas termer. Öster derom kommer man
öfver Piazza della Minerva med en obelisk (en dylik
smyckar äfven Piazza della Rotonda framför Pantheons
portik) till kyrkan S. Maria sopra Minerva, Roms enda
större gotiska kyrka (1285), byggd på ruinerna af
Domitianus’ Minerva-tempel; dess förnämsta prydnad
är en korsbärande Jesus af Michelangelo. Härifrån
leder en kort gata åt ö. till Collegio romano,
f. d. jesuituniversitet (slutet af 16:de årh.), som nu
inrymmer observatorium, Liceo Ennio Quirino Visconti,
Biblioteca Vittorio-Emmanuele samt Museo Kircheriano,
bland hvars skatter finnas »Arvalbrödernas akter»,
»Spekrucifixet», Palestrinafyndet, »Ficoroniska
cistan» samt en stor etnografisk samling. Till
Collegio romano hörde kyrkan S. Ignazio (1675), ett af
barockstilens mästerverk, med präktiga takmålningar af
jesuiten Pozzi. Straxt söder om denna byggnadskomplex
ligger Palazzo Doria (se ofvan). Härmed stå vi vid
Via nazionale. Tvärsöfver denna förbi Piazza di
Venezia kommer man till den präktiga jesuitkyrkan
Il Gesù (1568–75), med ofverdådig prakt uppförd af
Vignola och della Porta. Längre fram åt v. är kyrkan
S. Andrea della Valle (1591) med målningar af
Domenichino. Midt emot ligger Palazzo Massimi alle
colonne (omkr. 1535), der Roms första boktryckeri
anlades, 1467. Sydöst om Andrea della Valle träffas
under moderna byggnader lemningar af Pompejus’
teater. Vester derom ligger det sköna palatset
Cancelleria, bygdt efter Bramantes ritningar (påfven
har ännu dispositionsrätt deröfver). Sydvest derom
utbreder sig Campo de’ fiori, med en liflig grönsaks-,
antiqvitets- och fotografihandel samt intressanta
folktyper. Åt s. v. kommer man till Piazza Farnese
(med två springbrunnar) och Palazzo Farnese, ett af
Roms ståtligaste palats, börjadt af Alexander Farnese
(påfven Paul III, 1534–49), uppfördt af Sangallo,
Michelangelo och della Porta med materialier
från Coliseum och Marcellus-teatern (Sangallos
vestibul och Ann. Caraccis fresker i 1:sta våningen
äro berömda; nu är platsen bostad för franska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
