Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roncaglia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans efterapare alstrade denna sträfvan att genom
efterbildningar förädla språket och skaldekonsten
de beklagligaste förvillelser. Den förde, i formelt
afseende, till skapandet af en mängd underliga
ordböjningar och sammansättningar, som af helt
naturliga skäl aldrig kunde införlifvas med språket,
och, i stilistiskt afseende, till en uppstapling
af antika och mytologiska bilder, som hotade att
förqväfva poesien. R. tyckes snart hafva insett, att
han i sin ungdomsifver gått för långt, försåvidt
nämligen detta framgår af den betydliga olikheten
mellan hans yngre och äldre skaldeverk. Hans dikter
omfatta sonetter, oden, hymner, elegier, satirer,
visor, herdeqväden, hjeltedikter m. m., snart
sagdt alla arter af skaldekonsten med undantag
af den dramatiska. Med förtjusning och beundran
emottogos de af hans samtida, och från alla håll,
icke minst från hofvet, erhöll han de mest smickrande
ynnestbevis. Minst lyckad var han i sin stora, men
ofullbordade hjeltedikt öfver den franska monarkiens
ursprung, la Franciade (1572). Men, när han i Amours
(1550–56), Odes (1550–52) och Hymnes (1555a-6) i
smäktande toner besjunger kärleken eller med de
friskaste färger tecknar naturen eller i gripande
ord talar om evigheten, skapar han mästerverk af
oförgänglig skönhet. I dylikt fall måste han likväl
frångå sina egna grundsatser och sin benägenhet att
följa klassiska eller italienska mönster, hvilka
hos honom merendels endast alstra torra och andelösa
efterbildningar. För att skapa något varaktigt och
betydelsefullt skulle han således hänföras af sin
egen ingifvelse, och då intager han sin plats bland
Frankrikes förnämsta lyriska skalder med sådana
dikter som l’Election de son sépulcre, l’Amour
voleur de miel, Ode à Cassandre, Elégie contre
les bûcherons de la forêt de Gastine m. fl. Trots
sina verkliga förtjenster blef R. utsatt för bittra
anfall i synnerhet under det 17:de årh. Först i vår
tid har hans verk blifvit uppskattadt, framförallt
af den franska nyromantiska skolans förkämpar, som
med rätta frikänt honom från de öfverdrifter, till
hvilka hans efterträdare gjorde sig skyldiga. R. utgaf
sjelf 1560–67 och 1584 två olika upplagor af sina
Oeuvres. Jfr C. D. af Wirsén: »Studier rörande
reformerna inom den franska vitterheten under
sextonde och nittonde seklen» (1868), och E. Meyer:
»Studier i den Ronsardiska skolans poesi» (1882). J. M-r.
Ronsdorf, stad i preussiska regeringsområdet
Düsseldorf (Rhenprovinsen), vid jernvägen
Barmen–Wipperfürth. 10,500 innev. (1885). Tillverkning af
jern- och stålarbeten samt sidenband.
Ronsdorfsekten. Se Eller, E.
Roob, farmak., ett från arabiska medicinen lånadt
namn, som förr tillades utpressade växtsafter,
hvilka genom afdunstning fått tjockleken af syrup
eller tunnare mos. Vanligen var det syrupsliknande,
sockerbemängda blandningar eller beredningar,
som så benämndes. Så kallades i Pharmacopaea
suec., ed. I. enbärssyrup R. juniperi.
O. T. S.
Rood [roud], engelskt ytmått. = 1/4 acre = 40
qvadratperches = 1,011,6 qvm.
Roon [rån], Albrecht Theodor Emil von, grefve,
preussisk generalfältmarskalk, krigs- och sjöminister,
f. i Pommern 1803, blef 1821 officer. Efter att
hafva genomgått krigsakademien anställdes han såsom
lärare vid kadettkåren, egnade sig med förkärlek åt
geografiska studier och skaffade sig ett namn såsom
utgifvare af läroböcker i geografi. R., som 1836
blef kapten vid generalstaben, var en tid anställd
såsom militärisk handledare åt prins Fredrik Karl
särskildt under hans vistelse vid universitetet
i Bonn. 1848 stabschef vid 8:de armékåren, deltog
R. i följande årets fälttåg i Baden; han blef 1850
regementschef, 1856 generalmajor och brigadchef samt
1858 generallöjtnant och divisionschef. Efter att
hafva tagit del i förarbetena till arméns tillökning
och partiella ombildning kallades R. i Dec. 1859
till krigsminister. Såsom sådan ledde han vid konung
Vilhelms sida ombildningsarbetet och såg dess frukter
i 1866 års fälttåg, i hvilket han, liksom äfven
under kriget 1870–71, från stora högqvarteret ledde
de inre militära angelägenheterna. 1871 upphöjdes
han till generalfältmarskalk. Under åren 1861–71 var
R. äfven sjöminister. Af helsoskäl tog han afsked
1873. Död 1879. C. O. N.
Roos [ros], svenska statsmän. Se Tre Rosor.
Roos [ros] af Hjelmsäter (säteri ej långt frän
Lidköping i Medelplana socken, Vestergötland), svensk
adlig ätt, är känd sedan 1400-talet och introducerades
på riddarhuset 1625. En medlem af densamma, Karl
Gustaf (se R. 1). blef 1705 friherre. Den friherrliga
grenen utslocknade på svärdssidan redan 1765 med
hans son Axel Erik (se R. 2). Adliga ätten R. af
Hjelmsäter immatrikulerades på finska riddarhuset
1818 och utgick i Finland på svärdssidan 1832.
1. Roos [ros] af Hjelmsäter, Karl Gustaf, friherre, krigare, föddes i Vestergötland d.
26 Dec. 1655, bevistade i tysk tjenst fälttågen
vid Rhen 1675–76, men återvände hem 1677 och
utnämndes 1701 efter hjeltebragder vid Narva
till öfverste för Nerike-Värmlands regemente.
Efter nya bedrifter i polska kriget upphöjdes R.
1705 till friherre och 1706 till generalmajor.
Genom kapitulationen vid Perevolotsjna (d.
1 Juli 1709) efter Poltava-slaget blef han fången.
Han fördes till Kazan, frigafs efter fredsslutet
(1721) och dog på hemresan, i Åbo 1722.
2. Roos [ros] af Hjelmsäter, Axel Erik, friherre,
krigare, den föregåendes son, född d. 25 Maj
1686 på Årnäs gård i Vestergötland, blef 1700 page
hos Karl XII samt 1709 en af konungens drabanter.
Han var Karl XII:s trogne följeslagare i faror
och strider, skar lagrar i alla större slag,
åtföljde konungen till Bender och räddade hans
lif under kalabaliken genom sitt uppoffrande
hjeltemod. 1713 utnämndes han till
generaladjutant och öfverste för Södra Skånska
kavalleriregementet, förde hemliga bud från konungen
till Pommern, inväntade der konungen och uthärdade
Stralsunds belägring 1715. På en beskickning till
Frankrike råkade han 1716 i danskarnas händer, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
