Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosenheim ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
misstroende till den gamla pietismens
subjektivistiska fromhetssträfvan och mera lagiska
riktning, vågade dock R. knappast tala om någon
»nådens ordning», utan lät sin kristendomsförkunnelse
hardt när uppgå i en evangelisk nåd- och trospredikan
samt röjde dermed någon frändskap med den rutströmska
herrnhutismen. Och då han dessutom, i trots af sin
öppet förklarade motvilja mot det separatistiska
väsendet, likväl i sitt förhållande till det kyrkliga
samfundet och ämbetet ställde sig något främmande och
misstrogen samt ådagalade en afgjord förkärlek för
de pietistiska konventiklarna, måste R:s verksamhet
anses hafva i sig inneslutit frön till det affall från
kyrkans bekännelse och ordning, som efter hans död
gjordes af flertalet af hans anhängare under ledning
af hans lärjunge och efterträdare såsom utgifvare af
»Pietisten», lektor P. Waldenström. I försoningsläran
har den sistnämnde dock afgjordt brutit med R. I
bildandet af Evangeliska fosterlandsstiftelsen,
1856, tog R. en verksam del och utöfvade sedan,
ända till sin död, ett bestämmande inflytande på
denna stiftelses verksamhet, i all synnerhet på dess
kolportörsverksamhet. R. afled i Stockholm d. 24
Febr. 1868. H. W. T.
2. Rosenius, Martin Gabriel, teolog, den föregåendes
broder, f. i Neder-Kalix 1825, blef student i
Upsala 1845, filos. doktor 1854, docent i Gamla
testamentets exegetik 1856, lektor vid Göteborgs
h. elementarläroverk 1860, teol. adjunkt vid Lunds
universitet 1867 och e. o. professor i exegetik
dersammastädes 1882. Han blef teol. doktor vid
jubelfesten i Upsala 1877. Bland R:s många teologiska
arbeten må nämnas De apostoliska fädernas lära om
Kristi gudom (1863), Inledningsvetenskapen till den
heliga skrift (1872; 2:dra uppl. 1878), Kommentar
till projeten Mika (1876) och Det Nya testamentet
med förklaringar (1888). H. W. T.
Rosenjungfru. Se Rosenfest.
Rosenkammaren, ett pinofängelse i Stockholm under
den s. k. Frihetstiden. Se »Handl. rör. Skandinaviens
historia», 4:de del. (1817).
Rosenkampff, Karl, friherre, finsk ingeniör, född
d. 17 Okt. 1793 i Livland, blef 1811 fänrik vid
ingeniörkåren för väg- och vattenkommunikationerna
i Ryssland, men öfvergick sedermera i finsk
tjenst. R. blef 1817 inspektör för strömrensnings-
och kanalarbetena i Finland, upphöjdes s. å. i
finskt friherrligt stånd samt utnämndes 1827 till
chef för strömrensningskåren i Finland. Kaivanto-,
Konnus- och Varkaus-kanalen jämte flere smärre kanaler
byggdes under hans ledning. Redan 1827 afgaf han ett
betänkande om öppnandet af en kanalförbindelse mellan
Saimavattnen och hafvet, och då Sanna kanal 1845
begynte byggas, skedde kanaliseringsarbetena under
hans uppsigt. Han fick dock ej se fullbordandet af
detta stora företag. R., som 1832 blifvit öfverste
och 1842 generalmajor, afled i Helsingfors d. 17
Sept. 1846. M. G. S.
Rosenkilde [-kille]. 1. Kristian Niemann R., dansk
skådespelare, född d. 8 Jan. 1786 i Slagelse, blef
student 1806 samt klockare vid Aarhus’ domkyrka och
föreståndare för
stadens fattigskolor 1811. Hans håg for scenen gjorde
likväl, att han 1815 lemnade sin förra bana och
s. å. uppträdde på k. teatern, der han i Heibergs
vådeviller fick tillfälle att skapa en stor
mängd komiska roller och blef en af de förnämste
konstnärerna. Med sin mångsidiga begåfning spelade
han med lika stor sanning älskvärd gubbe och löjlig
narr och utförde t. o. m. vid 40 års ålder skolpojken
Hans Mortensens rol i »Aprilsnarrene». Till hans bästa
roller höra Vielgeschrey i Holbergs »Den stundeslöse»,
Trop i Heibergs »Recensenten og dyret» och Michel
Perrin. Derjämte var han dramatisk författare
och utgaf 1818–24 ett humoristiskt veckoblad,
»Brevduen». Död d. 12 Nov. 1861. Hans »Efterladte
skrifter» utkommo i 2 bd 1877. – 2. Adolf Marius
R., den föregåendes son, född i Köpenhamn d. 16
Febr. 1816, blef student 1836 och debuterade
s. å. med framgång på k. teatern. Han reste 1839
till Kristiania, hvarest han utbildade sig till en
ypperlig komiker och inlade stor förtjenst genom
sin skarpa uppfattning och noggranna utarbetning
af rollen. I Norge stannade R. till 1850 och var
sedermera engagerad vid Kasino-teatern och kungliga
teatern, der han i Holbergs och Hertz’ lustspel
hade sina bästa roller. Äfven han egnade sig åt
författareverksamhet och vann stort bifall i synnerhet
genom sin humoristiska berättelse Anders Tikjöb (1861,
11:te uppl. 1885; »Anders Tikjöb eller en jutländsk
klockares besök i Köpenhamn». 1863). Hans samlade
skrifter utkommo 1872 i 2 bd under titeln Mellem
saisonerne. Död d. 14 Okt. 1882. – Hans hustru,
Anna Kristine Paasche (född d. 27 Febr. 1827, död
d. 28 Maj 1885), egnade sig äfvenledes åt skådebanan.
E. Ebg.
Rosenkrands (i nyare tider skrifvet Rosenkrantz),
en af Danmarks äldsta och mest ansedda adelsslägten
hvars anor gå tillbaka till 1200-talet, och som i
våra dagar fortlefver i två danska friherrliga grenar
(en tredje gren adlig, utdog på manslinien 1825)
och en svensk, adlig (Rosencrantz). De
dan ska härstamma från Otto Nielssön (d. 1477),
rikshofmästare liksom sonen Erik (d. 1503),
den förste, som antog namnet R., och sonsonen
Niels (rikshofm. 1513–16). Den svenska grenen, som
härstammar från Ottos broder Timme, naturaliserades
i Sverige 1752 (introd. 1756), och på dess nummer
adopterades den 1805 adlade förre ryttmästaren
Per Kristian Sylvan (gift med en Rosencrantz) och
hans efterkommande. Med den danska slägten var icke
befryndad den nu utdöda svenska ätten Rosencrantz
(af Granhammar), som härstammade från den 1612 adlade
öfversten Richard Isaacsson. Några medlemmar af den
finska ätten Gyllenhierta, nämligen assessoren i
Åbo hofrätt Kristian Gyllenhierta (d. 1669) och hans
syskon, kallade sig (efter vapenbilden) Rosencrantz,
hvaremot de skånske Rosencrantzarna protesterade. –
Af den danska ättens medlemmar må, utom de ofvan
anförde, följande nämnas. 1. Erik R. ärfde efter sin
fader, Otto Holgersson R. (d. 1525), ett mycket stort
gods i Norge och blef derigenom detta lands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
