Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rostanden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och art, t. ex. i de olika språkstammarna,
blifva helt naturligt olika efter de särskilda
stammarnas särskilda art. Så utmärker sig den
semitiska språkstammen för ett tämligen enhetligt
och stereotypt rotsystem, i det att i de flesta
rötter ingå tre konsonantljud. Med afseende på
arten af de olika slag af ord, ur hvilka rötter
kunna abstraheras, och för hvilka de, ideelt taget,
kunna anses ligga till grund, har man allmänt gjort en
indelning i verbal-nominalrötter (s. k. predikativa)
och pronominalrötter (s. k. demonstrativa). De förra
sägas ligga till grund för verb och nomen, de senare
för pronomina och vissa partiklar. Dermed kan man
ingalunda säkert antaga ursprunglig åtskilnad mellan
dessa båda slag af ord och rötter, liksom faktiskt
i den historiska utvecklingen öfvergångar från den
ena till den andra arten och tvärtom förekomma.
K. F. J.
Rot, matem. 1. Den storhet, som efter upphöjning
till en viss dignitet gifver till resultat en annan
storhet. Roten kallas qvadratrot, kubikrot, 4:de rot
o. s. v., alltefter som denna dignitets exponent är 2,
3, 4 o. s. v. Så är t. ex. 2 5:te roten ur 32, emedan
2 upphöjd till 5:te digniteten gifver till resultat
32. Namnet rot utgör en ordagrann öfversättning af den
latinska termen radix, hvilken på samma sätt uppkommit
af det arabiska dschidr; denna term åter har i sin
ordning antagligen bildats efter det likbetydande
indiska ordet mula. – Rottecknet, [rot], har uppstått
ur bokstafven r (begynnelsebokstafven i det latinska
ordet radix). n-te roten ur
storheten a tecknas [n rot] a; tecknet [n rot] kallas
rotmärke. Qvadratrotens tecken är endast [rot]. –
En storhets rötter af en viss ordningsnummer äro
lika många som antalet enheter i ordningsnummern;
så finnas t. ex. två qvadratrötter, tre kubikrötter
o. s. v. Af rötterna till en positiv qvantitet äro två
reella, om ordningsnummern är ett jämnt tal, eljest
blott en reel; af rötterna till en negativ qvantitet
är en eller ingen reel, alltefter som ordningsnummern
är udda eller jämn. –. Då rotutdragningen icke är
verkställd eller icke kan verkställas, kallas roten
rotqvantitet l. radikal (se d. o.). – 2. Om rot till
en eqvation se Eqvation.
Rotutdragning kallas den operation, hvarigenom en
radikal befrias från sitt rotmärke, utan att dess
värde förändras. Rotutdragningen kan vara antingen
exakt eller approximativ. Den exakta rotutdragningen
sker genom ömvändning af tillvägagåendet vid
utveckling af (a + b)m enligt binomialteoremet. Den
approximativa rotutdragningen sker antingen på
samma sätt som den exakta eller medelst användning
af vissa approximationsformler, utveckling i oändlig
serie o. s. v. – Jfr Coss, Kubikrot och Qvadratrot.
G. E.
Rota, Nord. mytol., namn på en af valkyrjorna
(stridsgudinnorna).
Rota, Giuseppe, italiensk miniatyrmålare, från
Bergamo, kom 1806 till Stockholm och blef 1807
utländsk ledamot af konstakademien,
der han från s. å. flere gånger uppträdde såsom
utställare. Sista gången han förekommer i denna
egenskap är 1815, och sannolikt lemnade han Sverige
kort derefter. Något vidare är ej kändt om honom;
troligen dog han 1821. Akademien eger hans
sjelfporträtt (1806); eljest förekomma målningar af
honom ganska sällan. Hans pensel är säker och
kraftig, men färgen något torr och dunkel, och
dessutom sakna hans porträtt merendels en djupare
karakteristik och äro sålunda tämligen ointressanta.
-rn.
Rotabagge är ett i Vestergötland gängse namn
på kålroten (Brassica Napobrassica L.). Detta
egendomliga namn finnes upptaget i de flesta
utländska frökataloger, mer eller mindre förvrängdt,
såsom i franskan till »rutabaga» o. s. v.
O. T. S.
Rotacism (rhotacism), felaktigt uttal af
konsonanten r, »skorrning», egentl. missbruket att för
mycket i tal och skrift använda ljudet r (Grek. [rho],
rho, deraf namnet). Ordet betecknar nu i allmänhet
den inom flere språks historiska utveckling iakttagna
företeelsen att ett ursprungligt s öfvergår till
r. Fonetiskt kan denna öfvergång förklaras endast
genom antagande af mellanstadiet z (»lent s»). I
Grek. förekommer rotacism endast i de eretriska och
eliska dialekterna, hvarest under vissa betingelser
ett allmängrekiskt [sigma] (s) kan öfvergå till [rho] (r),
t. ex. Eretr. [hopóros] af [hoposos], i Lat. allmänt
mellan vokaler, t. ex. gen. sing. generis af *genesis
af genus. Ofta kan man, specielt i de germanska
språken, iakttaga en vexling inom samma ordgrupp
mellan s och r (af z), beroende på ursprungligen
vexlande accent: Sv. frysa, men T. frieren
o. s. v. På rotacism beror r i vara (af roten
ves-) och är (af roten es-). K. F. J.
Rotang, bot. Se Palmer och Rotting.
Rotari [råtari], langobardisk konung 636–652. Se
Langobarder, sp. 733.
Rotari [råtari], Pietro, grefve, italiensk målare,
f. 1707 i Verona, d. 1762 i Petersburg, lärjunge af
A. Balestra och Trevisoni, reste i Europa och samlade
förmögenhet med sina arbeten. Han var verksam i Wien
och Dresden samt sist i Petersburg, der han blef
hofmålare hos kejsarinnan Elisabet. I större taflor,
såsom Hvilan under flykten till Egypten (i Dresden),
är han kall och eklektisk, men i qvinliga halffigurer
utvecklar han ett särskildt, något sentimentalt behag,
som föll samtiden på läppen. Sådana finnas i mängd i
Petersburg (icke i Eremitaget, men i konstakademien,
och på slottet Peterhof 168 nummer). I München finnas
2 och i Sveriges Nationalmuseum 2 (Flicka, som syr och
Flicka, som ser genom kikare). Dit kan ock räknas en
svärmisk Magdalena i Dresden, der för öfrigt finnas af
honom ett par gubbhufvud och två porträtt af sachsiska
prinsessor. C. R. N.
Rotation (Lat. rotatio, kretslopp; jfr Rotera).
1. Mek., en kropps rörelse kring en oföränderlig
(fix) punkt eller ock en oföränderlig
rät linie i kroppen (rotationsaxeln; se Axel 3).
I mekaniken står rotationsrörelsen (stundom kallad
»gyralrörelse», af Grek. gyros, kretslopp)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
