Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rubenson, Mauritz - Rubeola. Se Röda hunden - Rubert knekt. Se Rupert knekt - Ruberythrinsyra. Se Krapprot - Rubia Tourn., bot., ett slägte af refviga halfbuskar - Rubiaceæ Juss., bot. - Rubio l. Rubicon (nu Pisciatello), en liten i Adriatiska hafvet några mil s. om Ravenna utfallande flod - Rubidium, kem., en af Bunsen 1860 upptäckt alkalimetall - Rubigo (Rubigus). Se Robigo - Rubin. Se Korund - Rubinglas. glas af en praktfull, röd, genomskinlig färg - Rubinglimmer. Se Jernmalmer, sp. 1149 - Rubini, Giovanni Battista - Rubinstein, Anton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nevan (1869), Värmland (1872) och Reseskildringar från
Belgien och Holland (1873). Äfven såsom kommunalman
i sin födelsestad har R. utvecklat en betydande
verksamhet. -rn.
Rubeola. Se Röda hunden.
Rubert knekt. Se Rupert knekt.
Ruberythrinsyra. Se Krapprot.
Rubia Tourn., bot., ett slägte af refviga
halfbuskar, som bildar typen för nat. fam. Rubiaceae
Juss. (se d. o.), särskildt afdelningen
Stellatae, som har bladen skenbarligen i krans,
men egentligen blott 2 motsatta med mellansittande
stipler, hvilka hafva nästan samma storlek som
bladen. Blomfodret nästan saknas. Blomkronan är
sambladig, nästan hjulformig, med 5-delt bräm
af gulaktig färg. Ståndarna äro 4, frukten vid
mognaden 2 små stenfrukter. Se vidare Krapprot.
O. T. S.
Rubiaceae Juss., bot., en stor och för menskligheten
särdeles vigtig nat. fam., omfattande såväl resliga
träd som buskar och örter. Familjen har icke
något särskildt i ögonen fallande och egendomligt
betecknande, såsom många andra, t. ex. Synanthereae
(blomkorgarna), Labiatae (de läppformiga blommorna
i skenbara kransar), Umbelliferae (blomflockarna)
o. s. v., men igenkännes genom sina motsatta blad,
hvilka i afdelningen Stellatae tillsammans med
interpetiolära stipler bilda skenbara kransar; de
regelbundna, sambladiga blomkronorna sitta öfver
frukten, som består af 2 småfrukter, hvilka kunna
bilda en bärlik delfrukt eller 2 stenfrukter eller
ock 2 torra, flerfröiga kapslar. Man räknar de
kända arterna af denna familj till 4,000, hvilka,
med undantag af gruppen Stellatad (se Rubia),
äro tropiska eller subtropiska. Jämte nyssnämnda
grupp äro Coffeaceae och Cinchonaceae (se d. o.) de
vigtigaste. Den förra gruppen har stenfrukt med 2
stenar (jfr Kaffe och Kaffeträdet). Till Coffeaceae
höra, utom kaffeträdet, flere viertiga droger, såsom
de olika slagen af kräkrot (Cephaëlis, Psychotria,
Richardsonia) samt kainkaroten (Chiococca).
O. T. S.
Rubico l. Rubicon (nu Pisciatello), en liten i
Adriatiska hafvet några mil s. om Ravenna utfallande
flod, hvilken till en del bildade gräns mellan
Cisalpinska Gallien och Italien. R. är särskildt
bekant genom Julius Caesars öfvergång i Jan. år
49 (efter den äldre tidräkningen) f. Kr. Såsom
ståthållare i Gallien egde denne nämligen icke
rättighet att från sin provins begifva sig in i
Italien, och med hans marsch med väpnad styrka öfver
gränsfloden var revolutionens bana beträdd. Också
skall han hafva dröjt litet, men derefter beslutsamt
och med orden »jacta est alea» (»tärningen är kastad»)
i spetsen för sin här öfvergått floden. Deraf
uttrycket »gå öfver R.» liktydigt med »taga det
afgörande steget». R. Tdh.
Rubidium (af Lat. rubidus, mörkröd, med hänsyn
till spektrallinierna), kem., en af Bunsen 1860
upptäckt alkalimetall, som i naturen förekommer
i små mängder i mineralvatten, flere mineral,
i växters aska o. s. v. Metallen är silfverhvit,
har egentliga vigten 1,5, är mjuk som vax, smälter
vid 38° och förvandlas i
rödglödgningshetta till blågrön gas. Rubidium, hvars atomvigt
är 85,5 och tecknas Rb, liknar kalium i kemiska
förhållanden. P. T. C.
Rubigo (Rubigus). Se Robigo.
Rubin (af Lat. ruber, röd). Se Korund.
Rubinglas, glas af en praktfull, röd, genomskinlig
färg, erhållen genom tillsats af guld eller koppar
med tennoxid. Sådant glas var kändt redan i forntiden
och af venezianerna, men bragtes till sin fulländning
genom den äfven i Sveriges näringshistoria märklige
Johann Kunckel (adlad von Löwenstern), under den
tid denne förestod den brandenburgska glashyttan vid
Potsdam (1679–88). Jfr Glas.
Rubinglimmer. Se Jernmalmer, sp. 1149.
Rubini, Giovanni Battista, italiensk sångare, f. 1795,
var till en början korist vid resande teatersällskap,
tills han 1814 »upptäcktes» i Pavia och sedan hastigt
steg i anseende samt 1816 engagerades för Neapel af
Barbaja till 1831, med undantag af åren 1825–26, då
han med ofantlig framgång sjöng på italienska operan
i Paris. 1832–43 sjöng han omvexlande i Paris och
London, derefter reste han till Berlin, Petersburg
o. s. v. samt återvände 1845 såsom millionär till
Italien, der han köpte sig ett litet hertigdöme
och dog 1854 på sitt slott vid Romano. Hans tenor
var mera mild än stark; han var hufvudsakligen
koloratursångare och en mästare i andhemtningen. För
efterverlden blef han dock ödesdiger derigenom att han
införde vibratoimnéret, som sedan blifvit så mycket
missbrukadt. A. L.
Rubinstein, Anton, rysk pianist och tonsättare, föddes
d. 30 Nov. 1829 i Wechwotynez nära Jassy. Föräldrarna
flyttade straxt derpå till Moskva, der R. fick
undervisning i pianospel af Villoing, hvilken 1839
tog honom med till Paris och förskaffade honom det
amplaste erkännande af Liszt. Efter en framgångsrik
konsertturné fick R. jämte sin broder Nikolaj 1844 i
Berlin egna sig åt allvarliga teoretiska musikstudier
under Dehns och Mendelssohns ledning. Återkommen
till fäderneslandet 1848. erhöll han i Petersburg en
beskyddarinna uti storfurstinnan Helena, på hvars
bekostnad han 1854 å nyo reste till utlandet. Han
fann i Tyskland förläggare för sina kompositioner,
konserterade i Paris och London samt vände 1858
tillbaka till Petersburg, der han utnämndes till
hofpianist och konsertdirektör. År 1862 inrättade han
Petersburgs konservatorium och tjenstgjorde som dess
direktör till 1867, senare å nyo från 1887. Under
mellantiden hade han ingen anställning, utan egnade
sig helt och hållet åt komposition och företog åter
vidsträckta konsertresor, hvarunder han 1869 första
gången besökte Sverige (andra gången 1884) och 1872
utsträckte sitt triumftåg till Amerika. 1889 på sin
61:sta födelsedag blef han föremål for en storartad
hyllning från snart sagdt hela den musikaliska
verlden, erhöll af Alexander III en betydande årlig
pension m. m. – Såsom pianist har R. mer än någon
annan, näst hans föredöme Liszt, utöfvat en formligen
förtrollande verkan, och man skulle om honom, jämförd
med hans medtäflare Bülow, kunna tillämpa en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
