Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Rudbeck, Olof, d. ä. (Olavus Rudbeckius pater)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
önskningsmål, som redan 1637 framställts, och till
hvilket R. före sin afresa fått framlägga förslag
för Axel Oxenstierna. 1655 begyntes arbetet med
densamma, samtidigt med att R. utnämnts till
medicine adjunkt, en, som det synes, enkom för
honom tillskapad befattning. Anläggningen vann
snart bifall, så att den blef, från ett enskildt
företag, en universitetets angelägenhet, och 1658
kunde R. utgifva sin första Catalogus plantarum,
1666 efterföljd af ett supplement och 1685 af Hortus
botanicus, hvilken sistnämnda upptager ej mindre
än 1,873 olika växtformer. Men också var denna
trädgård R:s skötebarn, och han tillsatte för dess
upprätthållande och utvidgande betydliga summor
af egna medel. Samtidigt med sina föreläsningar i
botanik, för hvilka han förstod intressera många
studenter, fortfor han att undervisa i anatomi, i
synnerhet sedan han 1658 blifvit e. o. professor och
1660 professor i medicin. Han skaffade en passande
lärosal (»theatrum anatomicum») genom uppförande af
kupolen på Gustavianum, till hvilken påbyggnad han
sjelf gjort ritning och sjelf ledt arbetet. Hans
inflytande på medicinens studium blef likväl ej
så betydande, som man af hans lysande banas början
kunnat vänta. Men i andra vetenskaper, konster och
slöjder utmärkte han sig så mycket mera. I fysik och
mekanik voro hans insigter ovanliga. Han föreläste det
förra ämnet både som adjunkt och som professor ända
till slutet af 1660-talet. Då han 1665 af regeringen
förordnades till»commissarius i landzculturen», en
befattning, till hvars åliggande hörde att sprida
kunskap om Sveriges naturalster, dessas förädling
och förmånligaste användande, inrättade han i Upsala
ett slags teknisk undervisningsanstalt, förenad med
fabriksanläggningar och verkstäder. Så tillkommo vid
Fyrisån en pappersqvarn, kopparhammare och valkhus;
så undervisades och utbildades flere skickliga
fortifikationsofficerare, bergskarlar, landtmätare,
instrumentmakare o. s. v., allt med offentligt
understöd. Sjelf var R. framstående tecknare,
mekaniker, ingeniör och arkitekt. Han graverade
sjelf figurerna till sina första disputationer,
förfärdigade en gång för flottan 50 st. kompasser,
började 1662 anlägga en vattenledning i Upsala,
egde en stor samling modeller af egen uppfinning,
gick tillhanda med tryckstilars graverande och
gjutning o. s. v. »Under sina kraftigaste år var
han utan tvifvel Sveriges förnämste ingeniör, som
under andra förhållanden säkerligen skulle hafva
intagit ett rum bland Europas mest framstående
mekaniska snillen». – Såsom astronom ådagalade R. sina
betydande insigter genom den afhandling om 1664–65
års komet, hvilken han insände till Lubieniecky och
som, jämte 8 blad af R. tecknade planscher, finnes
införd i dennes »Theatrum cometicum», äfvensom genom
de beräkningar, hvilka återfinnas i R:s »Atlantica»
(se nedan). Deremot känner man mindre om hans arbeten
i kemi och zoologi. Han föreläste enskildt öfver
det förra ämnet, gaf kollegier i fyrverkarekonst
tre särskilda gånger samt skaffade djurskelett och
uppstoppade foglar till »theatrum anatomicum».
Om botaniken inlade R. odödlig förtjenst och kan
anses såsom en af Linnés förnämsta föregångare inom
denna vetenskap. Det är redan nämndt, att han skaffade
universitetet dess botaniska trädgård; efter den stora
Upsalabranden (1702) utverkade han af kansleren medel
till dess iståndsättande. Hans nit och insigter togos
i anspråk äfven för andra liknande anläggningar:
så för den nya kungsträdgården (nuv. botaniska
trädgården) i Upsala, som grundlades 1665, så i
synnerhet för trädgårdarna på universitetskansleren
M. G. De la Gardies många stora gods. Om en af
dessa, den vid Jakobsdal (nuv. Ulriksdal), utgaf
R. 1666 Deliciae Vallis Jacobeae sive Jacobs-Daal,
hvari han beskrifver öfver 800 der odlade
växtformer. Alltifrån 1658 till sin afgång från
professuren (1690) föreläste R. offentligen olika
delar af botaniken, »demonstrerade flitigt botaniska
trädgårdens alster, gaf der särskild undervisning åt
de studerande om medicinalväxternas egenskaper samt
uppmanade dem att till apoteket insamla dylika, som
växte vilda inom fäderneslandet». Han företog äfven
exkursioner och undervisade sina lärjungar i den
svenska floran, ehuru hans nit ej alltid motsvarades
af deras läraktighet eller kunskapsbegär. – Med
anledning deraf att professor J. Bursers berömda
herbarium 1658 tagits som krigsbyte på Själland och,
genom R:s bedrifvande, 1666 skänkts till Upsala
universitet (der det ännu nästan fullständigt finnes
qvar), beslöt R. att utgifva denna växtsamling. Men
under sysslande dermed växte planen, och R. utvidgade
den till att omfatta afbildningar af alla då kända
växter, ett företag, lika storartadt som hedrande för
hans fosterländska tänkesätt. Med biträde af sin son,
Olof R. d. y., samt understödd af åtskilliga skickliga
tecknare, bland dem hans båda döttrar, fortskred
han i sitt verk, till hvilket grefve K. Oxenstierna,
M. G. De la Gardie m. fl. lemnade understöd. Växterna
tecknades merendels efter lefvande eller torkade
original, i naturlig storlek och med sina färger,
och så uppstod från omkr. 1670 det stora planschverk,
som under namnet Campi elysii (på svenska öfvers. med
Glysis wald) förvarats åt efterverlden i original
(påträffadt af Linné-forskaren J. E. E, Ährling 1878
i biblioteket på Löfsta), och som innefattas i 11
folianter (den första af de ursprungliga tolf har gått
förlorad), afbildande, ofta mästerligt, nästan alltid
noggrant, något öfver 8,200 växtformer, många i flere
detaljer. »Såväl genom mängden af växtformer som genom
det naturtrogna och mästerliga i utförandet står detta
verk vida öfver hvad samtiden i detta afseende, äfven
under lyckligare förhållanden, mäktade åstadkomma»
(B. Swederus). Ungefär samtidigt med aftecknandet
graverades dessa afbildningar i trä af J. P. Thelott
och två bröder Holtzbom, och 1701 hade R. den
glädjen att utsända 2:dra delen af sitt stora verk,
hvilken 1702 följdes af den första. Men kort derefter
s. å. inträffade den förfärliga eldsvådan i Upsala, då
nästan hela upplagan af 1:sta delen samt öfver 7,000
stockar med graverade figurer förstördes. Omkr. 130
stockar undgingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
