Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Rudbeckius, Johannes Johannis - 2. Rudbeckius, Nicolaus Johannis - 3. Rudbeckius, Johannes Johannis - 4. Rudbeckius, Petrus Johannis - 5. Rudbeckius, Olavus. Se Rudbeck 1 o. 2 - Rudberg, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ständigt med den heliga skrifts läsning. Han dog i
Vesterås d. 8 Aug. 1646. Utom ofvannämnda arbete utgaf
R. en mängd akademiska och prestmötesdisputationer,
tal och predikningar, en lärobok i logik (Logica,
1625) m. m. .Svenska akademien lät 1832 prägla
en minnespenning öfver R. Jfr Franzén: »Minne af
Joh. Rudbeckius» (i Sv. akadis handl., del. 50), och
Th. Norlin: »Johannes Rudbeckius, biskop i Vesterås»
(1860). – Bland R:s 11 barn märkas biskoparna Nicolaus
och Petrus R., superintendenten Johannes R. och den
månglärde Olof Rudbeck. Från R. leda de adliga ätterna
Rudbeck, von Rudbeck och Rudebeck sina anor. – R:s
äldre broder, Petrus Johannis R., f. i Almby 1578,
var 1609–13 eloquentiae professor i Upsala, 1613–20
prost och kyrkoherde i Umeå, 1625–27 teol. lektor
i Vesterås och slutligen prost i Köping,
der han afled d. 26 Aug. 1629. Han började
1620 utgifva en svensk psalmbok (Enchiridion),
som flere gånger omtrycktes. Vidare utgaf han
bl. a. Insignis adolescentia (1624), innehållande
en liten samling moraliska dikter, bland dem en,
som allegoriskt behandlar sagan om Herkules, och
som måhända gaf Stiernhielm den första väckelsen
till dennes lärodikt öfver samma ämne.
J. H. B.
2. Rudbeckius, Nicolaus Johannis, biskop, den
föregåendes son, föddes i Vesterås d. 5 Jan.
1622. Efter slutade studier i Vesterås och
Upsala samt vid utländska högskolor blef han 1643
e. o. eloquentiae lektor vid Vesterås gymnasium
och på samma gång konsistorienotarie vid Vesterås
domkapitel. Sedan han äfven någon tid tjenstgjort
såsom teol. lektor, befordrades han 1658 till prost
och kyrkoherde i Hedemora, hvilken befattning
han 1662 utbytte mot pastorsbeställningen i Stora
Tuna. Derefter utnämndes han 1666 till pastor
primarius i Stockholm samt blef 1667 teol. doktor.
1670 blef han biskop i Vesterås efter sin svärfader
Laurelius. Såsom biskop mottogs han med
stora förhoppningar af stiftets presterskap
samt lade äfven i dagen både vilja och förmåga att
motsvara dem. Till följd af sin redan förut
försvagade helsa kunde han dock ej med den kraft,
som han önskade, fullgöra sina biskopliga pligter.
Han dog i Vesterås d.
2 Sept. 1676. En mängd af R:s
predikningar befordrades till trycket.
J. H. B.
3. Rudbeckius, Johannes Johannis,
superintendent, den föregåendes broder,
född i Vesterås d. 3 Mars 1623,
studerade i Vesterås och Upsala samt
vid flere utländska universitet, hvarefter
han 1652 utnämndes till e. o. teol.
professor i Upsala, der han 1654 blef ord.
teol. professor. År 1655 befordrades han
till öfverfältpredikant vid armén i Livland
samt utnämndes till superintendent i Narva 1658,
men måste kort derefter fly undan till Sverige, der
han 1663 erhöll Falu pastorat. Han utnämndes
till teol. doktor 1667, men fick ej deltaga
i promotionen, enär han dessförinnan dog, d. 22
Maj 1667.
4. Rudbeckius, Petrus Johannis, biskop, den
föregåendes broder, född i Vesterås
d. 19 Juni 1625, studerade 1640–45 i Upsala
och sedermera vid flere utländska universitet
humanistiska och teologiska ämnen. År 1652 blef
han teol. adjunkt vid Upsala universitet samt 1654
e. o. teol. professor derstädes. Han utnämndes till
ord. teol. professor 1663, teol. doktor 1667 samt
domprost och förste teol. professor 1674. År 1692
utnämndes han till biskop i Skara och dog å Brunsbo
vid Skara d. 3 Nov. 1701. – R. stod långt efter sin
store fader i fråga om både hufvud och hjerta. Såsom
biskop gjorde han sig dessutom skyldig till den
skamligaste simoni, i det han rent af sålde pastorat
åt den mestbjudande. – R:s son, häradshöfdingen
Karl R., adlades 1692 med namnet von Rudbeck.
J. H. B.
5. Rudbeckius, Olavus. Se Rudbeck 1 o. 2.
Rudberg, Fredrik, fysiker, född i Norrköping
d. 30 Aug. 1800, blef student i Upsala 1815, filos.
magister 1821 och docent i matematik s. å. Han egnade
sig sedermera åt fysiken, företog 1824 en resa till
Paris, der han vistades 1 1/2 år, och utnämndes 1828
till professor i fysik i Upsala. Denna befattning
tillträdde han dock först 1831, enär han dels 1828
företog en ny vetenskaplig resa, till Berlin, dels
under 2 år jämte J. Svanberg och S. Cronstrand på
grund af offentligt uppdrag utförde förberedande
undersökningar rörande rikslikare för mått,
mål och vigt. Han afled efter en längre tids
sjuklighet i Upsala d. 14 Juni 1839. Han var
ledamot af bl. a. Vetenskapsakademien (1827),
Krigsvetenskapsakademien, Vetenskaps-societeten
i Upsala (1829). – Både såsom författare och
universitetslärare intog R. en framstående
plats. Redan vid 19 års ålder uppträdde han med en
Mathematisk theori om de capillära phaenomenerna,
införd i Vetenskapsakademiens handlingar
(1819). Sedermera behandlade han i ett 30-tal
afhandlingar olika delar af fysiken, särskildt
värmeläran och optiken. Om också hans namn icke
är fäst vid någon verkligt epokgörande upptäckt,
har han dock genom sina undersökningar på mera
än en punkt bidragit till fysikens utveckling. Så
t. ex. ådagalade han i afhandlingen Om termometerns
konstruktion (i Vet. akad:s handl. 1834), att då
vatten kokar, temperaturen i de ofvan vätskans
yta uppstigande ångorna är oberoende af vätskans
kokningstemperatur, hvarigenom 100-grads-punkten
på en Celsius’ termometer kan på ett enkelt sätt
bestämmas (se Kokning, sp. 1002). Också aftrycktes
eller öfversattes flertalet af hans skrifter (hvilka
till större delen ursprungligen voro offentliggjorda
i svenska Vetenskapsakademiens handlingar och i
Poggendorffs »Annalen der physik und chemie») i
franska, tyska och engelska tidskrifter; så inflöt
t. ex. hans afhandling Sur la dispersion de la
lumière (1827) i icke mindre än fem olika utländska
tidskrifter. För öfrigt anordnade han i Upsala
särskilda termometerobservationer för utrönande
af jordtemperaturens förändringar och åtskilliga
andra liknande experimentella undersökningar. –
Såsom universitetslärare bidrog R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
