Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rudolfstadt - Rudor. Se Rudslägtet - Rudorff, Adolf August Friedrich - Rudskoga, socken i Värmlands län - Rudslägtet, Carassius Nilss., zool. - Rueda. Se Lope de Rueda - Rueil, stad i franska depart. Seine-et-Oise - Ruete, Christian Georg Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
palats i staden, inrymmer bl. a. naturalhistoriska
samlingar samt en teckningsskola. I regeringsbyggnaden
är det furstliga biblioteket (65,000 bd)
uppstäldt. Af läroanstalter finnas bl. a. gymnasium
och lärareseminarium. Industrien omfattar
tillverkning af porslin och färgämnen, ringklockor
och kemikalier. Staden har derjämte ett mineralbad
och besökes ganska mycket af turister. Sedan 1599
har R. varit residens för en hufvudlinie af den
schwarzburgska slägten.
Rudor. Se Rudslägtet.
Ruldorff, Adolf August Friedrich, tysk rättslärd,
f. i Mehringen (Hannover) 1803, professor i romersk
rätt vid universitetet i Berlin 1833, d. 1873, utgaf
bl. a. Das recht der vormundschaft (3 bd, 1832–34)
och Römische rechtsgeschichte (2 bd, 1857–59).
Rudskoga, socken i Värmlands län, Visnums härad. Areal
omkr. 8,000 har. 1,721 innev.(1888). R. bildar med
Nysund ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Karlstads stift, Visnums kontrakt.
Rudslägtet, Carassius Nilss., zool., tillhör
karparnas familj och ordningen Physostomi bland
fiskarna. Slägtet skiljes från det närstående
karpslägtet derigenom att skäggtömmar saknas och
att svalgtänderna stå i två, enkla rader, fyra på
hvardera sidan. Hit höra endast två arter, nämligen
rudan och guldfisken. Rudan (D. karudse, i Skåne
karussa, pl. -ser, T. karausche), C. vulgaris Nilss.,
vexlar ej obetydligt både till form och färg efter
de olika vattendrag, der hon förekommer. I något
större vatten blir hon betydligt bredare och större
än i mindre dammar och pölar, hvarest hon af brist
på föda förkrympes till dvärgform, som under namn af
»damruda» (C. gibelio) af äldre förf. uppfördes såsom
en särskild, från den större formen, »sjörudan»,
skild art. Färgen vexlar: ofvan mer eller mindre
grågrönaktig, nedåt gulaktig, med mer eller mindre
tydlig mässingsglans. Längden går till 20–30 cm. I
sjöarna är rudan en strandfisk, som uppehåller sig i
dyiga, grunda vikar med rik växtlighet af vass och
andra vattenväxter, der hon lefver af insektlarver
och lägre vattendjur samt vattenväxter. Leken eger
rum, först sedan vattnet blifvit uppvärmdt i Juni
och in i Juli månad, samt sker i flere repriser,
emedan olika åldrar ej leka fullt samtidigt. Hos oss
tillhör hon egentligen södra och mellersta Sverige
upp till Dalarna och Helsingland. Nordgränsen är
ej närmare känd; enl. Nilsson förekommer den mindre
formen ända upp i Lule lappmark. I Jämtland är hon
i senare tider inplanterad på ett par ställen för
att användas såsom agnfisk. I Norge förekommer hon
upp till sydliga delen af Nordlanden och i Finland
upp till 64° n. br. Såsom damfisk har rudan fordom
hållits ganska allmänt i södra och mellersta Sverige,
hvarom mångenstädes ännu vid herresätena befintliga,
förfallna ruddammar bära vittne. Rudan är mycket
seglifvad och härdig och uthärdar derför i äfven
ganska små dammar och pölar, dock såsom en några få
cm. lång dvärgform. Köttet af de större sjörudorna är
icke dåligt; de smärre rudorna äro deremot beniga och
få bismak af dyn. I allmänhet värderas hon föga och
är icke af synnerlig betydelse för fisket. – Guldfisken,
C. auratus L., som numera finnes spridd öfver
hela den af civiliserade menniskor bebodda jorden,
anses härstamma från Kina, der han sedan uråldriga
tider hållits såsom damfisk. Till Europa infördes
han först af portugiserna på 1600-talet och har
sedan såsom prydnadsfisk i aqvarier och glaskupor
från de förnämes bostäder spridt sig till alla
samhällsklasser. Han utmärker sig genom sin vackra
guldglans på karmosinröd botten, men förekommer
äfven i många färgvarieteter med silfverhvita
eller mörka fläckar o. s. v. Äfven monströsa former
hafva uppkommit. Kineserna räkna sju varieteter,
bland hvilka den s. k. »teleskopfisken», med ögonen
sittande på ur hufvudet såsom tuber utskjutande
utskott, är synnerligen egendomlig. Guldfisken
odlas numera i dammar flerestädes i Europa och
skall enl. Blanchard förekomma förvildad på flere
ställen i Frankrike. Han når i större dammar med
tillräcklig tillgång på föda ända till 40 cm. längd.
R. L.
Rueda. Se Lope de Rueda.
Rueil [ryä’j], stad i franska depart. Seine-et-Oise,
nära venstra stranden af Seine och vid jernvägslinien
Paris–S:t Germain. 8,440 innev. (1886). I kyrkan
ligga kejsarinnan Josefina samt hennes dotter,
drottning Hortense, begrafna. Straxt s. om staden
ligger slottet Malmaison (se d. o.).
Ruete, Christian Georg Theodor, tysk ögonläkare,
f. 1810. blef 1847 ord. professor i Göttingen och
kallades 1852 till professor i oftalmologi i Leipzig,
hvarest han verkade till sin död, 1867. R. utgaf
bl. a. Ueber das schielen und seine heilung
(1841), Lehrbuch der ophthalmologie (1845–46; ny
uppl. 1855). Lehrbuch der allgemeinen therapie (1852),
Der augenspiegel und das optometer (s. å.), Bildliche
darstellung der krankheiten des menschlichen
auges (1854–60) och Das stereoskop (1860).
R. T-dt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
