Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Socker, kem. Med sockerarter förstår man i allmänhet kolhydrat, som hafva söt smak och kunna kristallisera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Socker, kem. Med sockerarter förstår man i
allmänhet kolhydrat, som hafva söt smak och
kunna kristallisera. De förekomma både i
växt- och djurriket och många kunna med konst
framställas dels af andra kolhydrat (stärkelse,
vedämne) dels på rent syntetisk väg. I växtriket
förekomma allmänt dextros l. drufsocker,
levulos l. fruktsocker, bägge sammansatta
efter formeln C6H12O6, samt sackaros l. rörsocker och maltos, bägge C12H22O11.I
djurkroppen finnas laktos l. mjölksocker,
med formeln C12H22O11, samt dextros och
inosit, bägge C6H12O6. Med konst har E.
Fischer genom rent syntetiska metoder lyckats
att på de sista åren frambringa af glycerin
såväl dextros och levulos som andra sockerarter.
Dessa syntetiska metoder äro dock ännu så
invecklade och dyrbara att någon industriel
framställning af syntetiska sockerarter icke kan
ifrågakomma. Genom inverkan af utspädda syror
eller ferment på andra kolhydrat kan man
framställa dextros, levulos, maltos m. fl. Dock har
man ännu icke lyckats att med konst framställa
rörsocker.
De i naturen förekommande sockerarterna
äro optiskt aktiva ämnen, dels höger- dels
venstervridande. Högervridande äro rörsocker och
dextros, venstervridande levulos. De syntetiska
sockerarterna äro optiskt inaktiva, men kunna
genom lämplig behandling uppdelas i aktiva
sockerarter, fullständigt identiska med de
naturliga.
Till sin kemiska natur äro alla sockerarter i viss
mån alkoholer, men derjämte aldehyder eller
ketoner (se Aceton), hvilka härstamma från kolväten
med öppna kolkedjor. Ett undantag härifrån
göres emellertid af inosit, som enligt nyaste
undersökningar är hexaoxihydrobenzol.
Sockerarter med formeln C12 H22O11 äro att
anse som anhydrider eller blandade eterarter af
sockerarterna C6 H12 O6. De aldehyd- eller
ketonartade sockerarterna upptaga väte vid
behandling med natriumamalgam och öfvergå
då till de sexatomiga alkoholerna mannit
eller dulcit. Arabinos C5 H10 O5 ger dock
vid denna behandling den fematomiga
alkoholen arabit. Vid oxidation gifva sockerarterna
många produkter, i allmänhet organiska syror,
af hvilka flere förekomma i växtriket såsom
glykolsyra, drufsyra, tartronsyra, och bland
hvilka de isomeriska syrorna sockersyra och
slemsyra äro särdeles karakteristiska.
Sockerarterna kunna genom jäsningsorganismer
försättas i olika slag af jäsning. Sålunda kunna
dextros, maltos och levulos under inflytande af
jästsvampar komma i spritjäsning eller
genom bakteriers inflytande i andra slag af
jäsning.
Den sockerart, som företrädesvis kallas socker,
är rörsocker l. sackaros. Den
förekommer allmänt i växternas safter samt i honing,
men har icke anträffats i djurkroppen.
Tillverkningen af socker består deruti att man ur
växtsafter utdrager deri redan befintligt socker. De
växter, som till följd af sin rikedom på socker
utgöra de vigtigaste råämnena för
sockerfabrikationen, äro sockerröret och hvitbetan.
Sockerröret, som trifves endast i tropiska och
subtropiska land, innehåller omkr. 90 proc. saft
och ungefär 18 proc. socker, om det skördats
före blomningen. Emellertid vinnes i
tropikerna i allmänhet icke på långt när hela
sockermängden, dels till följd af ofullständig
pressning, dels till följd af ofullkomliga metoder för
saftens behandling, hvarigenom betydliga mängder
socker metamorfoseras till drufsocker och
fruktsocker samt stanna i melassen. Sedan man
utpressat saften, blandas denna med kalk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
