Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sofia. 3. Sofia Vilhelmina Mariana Henrietta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras bedömande snabbt och säkert skilja hufvudsak
från bisak, skal från kärna, samt älskar att i
botten uttömma hvarje fråga, åt hvilken hon skänker
sin uppmärksamhet, och att dervid skärskåda densamma
företrädesvis från praktisk synpunkt. Med en omutlig
rättskänsla samt en starkt utpräglad sjelfständighet
och fasthet i åsigter förenar hon ett omfattande och
lefvande intresse för allt, som ligger inom området
för den mångsidiga verksamhet, som tillhör hennes
kall. I sitt hem framträder drottning S. som den
upphöjda förebilden för en hängifven och trofast
maka, som den ömmaste moder, som en samvetsgrann,
lugn och kärleksfull ledarinna af det dagliga
lifvets mångahanda omsorger i stort som smått. I
främsta rummet har uppfyllandet af de moderliga
pligterna legat hennes hjerta nära. Särskildt under
sina söners yngre år följde hon deras uppfostran med
oaflåtlig och insigtsfull omvårdnad samt öfvervakade
personligen deras utveckling, hvarvid hon förstod
att på samma gång genom sitt glädtiga lynne sprida
fröjd i barnakretsen och genom sitt värdiga och ädla
föredöme utöfva på de unges sinnen ett inflytande,
hvars frukt visar sig icke minst i den hängifvenhet
och det förtroende, hvarmed hennes nu till män
uppvuxne söner söka återgälda hennes uppoffrande
kärlek. I denna hemmets lycka har dock sedan många
år tillbaka en smärtsam inskränkning inträdt till
följd af drottningens svaga och vacklande helsa,
som 1887, då hennes lif syntes allvarsamt hotadt,
nödvändiggjorde en ytterst svår operation, hvilken
hon med ödmjuk förtröstan och sannt kristligt mod
underkastade sig. Hennes långvariga sjuklighet har
dels tvungit henne att tillbringa längre tider i
utlandet och under sin vistelse hemma alltmera draga
sig tillbaka från det officiella lifvets festligheter,
dels ock lagt ett nödtvunget band på hennes af naturen
stora verksamhetsifver. Det kroppsliga lidandet
har dock icke brutit hennes andes spänstighet eller
slappat hennes pligtkänsla; det har endast i sin
mån bidragit till utveckling i hennes själslif af
den fromma och förtröstansfulla undergifvenhet,
den oskrymtade gudsfruktan, som prägla hennes hela
väsende.
Med stort intresse och praktisk blick har
drottningen sjelf ställt sig i spetsen för eller
verksamt deltagit i ett omfattande arbete inom
välgörenheten. För de nödlidande i Stockholm har
hon, hvilken redan som hertiginna, i egenskap af
beskyddarinna, stod i spetsen för den efter henne
uppkallade fruntimmersskyddsföreningen i Kungsholms
församling, arbetat bl. a. genom att till en gemensam
verksamhet sammanföra de olika skyddsföreningarna,
i hvilkas centralkomité hon länge varit och
fortfarande är ordförande. Hon och konungen, som på
enahanda sätt visat omsorg om hofbetjeningens barn,
donerade vid kröningen, liksom sedermera äfven vid
silfverbrölloppet, betydliga summor under namn af
konung Oskars och drottning Sofias »krönings-» och
»silfverbröllops-»fonder, af hvilka ränteafkastningen
årligen skulle, enligt skyddsföreningens närmare
bestämmelse utgå till bildandet af lifräntor åt fattiga barn. Hon
skänkte likaledes (1878) ett betydligt belopp såsom
grundfond till bostadshus åt fattiga arbetare, der de
mot billig hyra skulle erhålla lägenheter, hvarefter
den behållna afkastningen skulle tillfalla det af
henne redan 1861 grundlagda »hemmet för frigifna
qvinnor», hvilket inrymmes i ett för detsamma å
Södermalm inköpt och anordnadt hus. I egenskap af
beskyddarinna och ordförande i hemmets styrelse
vårdar drottningen sjelf dess angelägenheter, för
hvilka hon alltid hyst stort intresse. Hon är vidare
beskyddarinna för »sällskapet för inrättande af
småbarnsskolor», samt, efter prinsessan Eugenies
död, jämväl för »sällskapet för den lappska
missionen». Äfven en del välgörenhetsinrättningar i
landsorten och i Norge, exempelvis – hvad beträffar
Norge – »Eugenia-stiftelsen» och »Kristiania barnhem»,
har hon främjat genom sitt beskydd, ej mindre än
med penningebidrag. Derjämte har hon sjelf varit
den ledande i tillfälliga komitéer och upprop till
insamling för välgörande ändamål inom både Norge
och Sverige; så ställde hon sig 1888 i spetsen
för en komité för insamling af bidrag åt de genom
de stora eldsvådorna i Norrland 1888 hemsökta,
likasom ock tanken till den stora basar, som 1882
anordnades å Kristiania slott till förmån för den af
fruktansvärda stormar hemsökta fiskarebefolkningen i
Nordlanden, utgick från henne, som ock personligen
ledde anordningarna. Vid utöfvandet af en mycket
omfattande enskild välgörenhet har drottningen,
derest ej särdeles ömmande omständigheter
förelegat, sökt att mindre låta den taga formen af
tillfälliga penningegåfvor än åsyfta stödjandet af
de behöfvandes sjelfförsörjning medelst inköp af
deras arbetsprodukter o. s. v.
Sitt varmaste deltagande, utanför hemmets krets,
har drottningen dock egnat åt frågor, som röra
sjukvården. Så har hon i egenskap af beskyddarinna
tagit verksam del i förhandlingarna inom styrelsen för
»kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn»;
hon har äfven lifligt intresserat sig för framgången
af »föreningens för röda korset» verksamhet samt
för »Samaritanföreningen i Kristiania», hvilka båda
föreningars beskyddarinna hon äfven är, likasom
för bildandet å vestkusten af en vårdanstalt för
skrofulösa barn, i likhet med den i broderlandet
medelst drottningens understöd upprättade
anstalten med enahanda syfte, kustsanatoriet vid
Fredriksvsern. Hufvudföremålet för hennes omsorger på
detta område har dock varit utvecklingen och höjandet
af sjuksköterskebildningen. Redan länge hade hon –
under år af egna lidanden – umgåtts med tanken att åt
denna angelägenhet offra sina krafter och att sjelf
taga initiativ till grundandet af en anstalt för
utbildandet af i teoretiskt och praktiskt hänseende
fullt dugliga sjuksköterskor, men med utförandet af
denna tanke hade tillsvidare måst anstå till följd
af hennes öfverhand tagande sjuklighet. Först under
loppet af 1883 hade hennes planer härutinnan så
mognat och fortskridit, att på hennes bekostnad en
sådan anstalt, »Hemmet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
