Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solberga, ett kloster, som var beläget inom Visby stadsmur - Solblindhet, med. Genom inverkan af starkt ljus eller solsken kunna samma symtom uppkomma som de, hvilka omtalas under snöblindhet - Solbränna, med., den förändring af huden, som uppstår genom solstrålarnas direkta inverkan på densamma - Solcirkel l. solcykel, astron., en tidrymd af 28 år - Solcykel, astron. Se Solcirkel - Sold, benämning på den aflöning, som under förgångna tider bestods krigsmannen - Soldag. Se Soltid - Soldan, August Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skyddsbref utfärdades af k. Magnus Eriksson (1349),
som fritog klostret från utlagor, äfven om en allmän
utrustning (»utfärd») påbjöds öfver hela riket, af
k. Albrekt (1369), af k. Kristian I (1459), som kallar
det »S. Bernhards kloster i Visby», samt af k. Hans
(1487). Bland de få handlingar, som ännu finnas
qvar rörande detta kloster, må äfven nämnas ett
s. k. systerskåps bref, utfärdadt 1435 af konventet
i Sko med löfte om förböner. Vid reformationen delade
detta kloster de öfrigas öde. C. S-e.
Solblindhet, med. Genom inverkan af starkt ljus
eller solsken kunna samma symtom uppkomma som de,
hvilka omtalats under snöblindhet (se d. o.). Ett
oförsigtigt inblickande i sjelfva solen kan medföra
värre följder. Vanligen ser man under en kortare eller
längre tid efteråt en mörk skifva framför ögonen,
någon gång kantad med en lysande ring. Men synen kan
blifva helt och hållet omtöcknad till och med för
alltid. Ögat kan i början visa spår af rodnad, men
blir sedan till utseendet friskt. Det har någon gång
lyckats att med energisk behandling, bloduttömningar,
starka laxermedel o. d. återställa en större eller
mindre grad af synförmåga, men fall finnas antecknade,
i hvilka fullständig och obotlig blindhet, vanligen
dock endast på det ena ögat, blifvit en följd af en
blick i solen, vid iakttagande af solförmörkelser af
både vetenskapsmän och nyfikna. De grå glasen gifva
ett godt, om än ej alldeles tillförlitligt skydd.
Rsr.
Solbränna, med., den förändring af huden, som uppstår
genom solstrålarnas direkta inverkan på densamma,
vanligen bestående i mörkare brunaktig färg (ökadt
pigment). En lägre grad af solbränna visar sig i
hudens rodnad och inflammation, såsom röd näsa,
ansigtsros och till och med sårbildning, ekzem.
F. B.
Solcirkel l. solcykel, astron., en tidrymd af
28 år, efter hvars förlopp veckodagarna åter
infalla på samma datum. Jfr Söndagsbokstaf.
K. B.
Solcykel, astron. Se Solcirkel.
Sold (af Lat. solidus, ett guldmynt ungefär
motsvarande 18,50 kr.), benämning på den aflöning,
som under förgångna tider bestods krigsmannen, hvilken
till följd deraf kallades soldnär eller soldat. Sold
förekom icke i forntidens äldsta härar. I Grekland
blef sådan vid landtrupperna införd af Perikles
och uppgick sedermera för en tungrustad fotsoldat
(hoplit) till 4 oboler (omkr. 45 öre) om dagen,
för en ryttare till 12 oboler. Då perserna togo i
sin tjenst grekiska hjelptrupper, måste de förse
dem med sold, och sedermera användes sold- eller
lego-trupper af Kartago. Vid de romerska trupperna
utdelades sold för första gången af Camillus under
belägringen af Veji (406–396 f. Kr.), såsom en
måttlig ersättning för soldatens af honom sjelf
anskaffade utrustning. Solden utgjorde under andra
puniska kriget ännu endast 2 oboler (omkr. 23 öre)
om dagen, men fördubblades af Caesar och uppdrefs
sedermera betydligt under kejsarna. Alexander Severus
gaf soldaten hvar fjerde månad en »solidus». Under
medeltidens första århundraden erhöll
den bysantinske soldaten en »solidus» i månaden. Hos
de folk, som deltogo i de stora folkvandringarna,
förekom icke sold förrän efter korstågen och
gafs i allmänhet endast åt särskilda besoldade
eller legda trupper samt blef allmän först mot
slutet af medeltiden, i samma mån stående härar
och värfvade trupper fingo ersätta uppbåden och
feodaltrupperna. Under 16:de och 17:de årh. var solden
jämte hoppet om att kunna plundra de driffjädrar, som
förde större delen af krigsfolket till fanorna. På
Karl V:s tid utgjordes solden för en landsknekt 4
gulden och för en ryttare 12 gulden i månaden, men
ökades sedermera, så att den under trettioåriga kriget
uppgick ända till 6–9 gulden för en fotsoldat. Sold
utbetaltes vid vissa terminer, af Gustaf II Adolf
d. 1, 11 och 21 i hvarje månad; men oregelbundenheter
förekommo ofta, och de flesta af de icke sällan
förekommande soldatupproren förorsakades af
uteblifven sold. Benämningen sold har numera utbytts
mot aflöning, gage, portionsskilling m. m. Äfven
befälet erhöll förr sold, vanligen uppgående
för olika grader till vissa gånger soldatens.
C. O. N.
Soldag. Se Soltid.
Soldan, August Fredrik, finsk tekniker och filosof,
föddes d. 13 Juli 1817 i Sordavala, var elev i finska
kadettkåren och blef 1838 officer i rysk tjenst samt
antogs 1843 till lärare i kemi vid ingeniörskolan
i Petersburg. 1847 sändes han såsom den ryska
regeringens stipendiat till Tyskland, der han i
Giessen under Liebigs ledning studerade kemi. Under
vistelsen derstädes utbröt Februarirevolutionen,
hvarigenom hans frihetssinne med sådan kraft tändes
till lif, att han lemnade ryska statens tjenst och
slog sig ned i Paris. Sviken i sina förhoppningar om
revolutionen, afbröt han snart vistelsen derstädes,
besökte England och Norge samt anlände slutligen
till Stockholm. Då ryska legationen der fått spaning
på honom, smugglades han 1849 ombord på ett fartyg,
som afgick till Amerika. I Förenta staterna vistades
han under det antagna namnet Dalson omkr. nio år,
sysselsatt med undervisning och tekniska arbeten,
slutligen såsom deltagare i en af regeringen i
Pennsylvania anordnad geologisk undersökning och
kartläggning af denna stat. 1858 återvände han till
Sverige, bruten till kropp och själ, uppehöll sig
ett år i Göteborg, hvarunder han höll föreläsningar,
gaf lektioner samt utarbetade en afhandling Om lysgas
och dess användning (1859). 1859 fick han återvända
till Finland samt erhöll först anställning såsom
lärare vid tekniska realskolan i Helsingfors och
kallades 1861 till direktor för det nyinrättade
myntverket. S. å. utgaf han en skrift Om Finlands
tjäruindustri och dess möjliga förbättring
(äfven på finska). Han dog i Helsingfors d. 5
Febr. 1885. S. deltog i flere allmännyttiga företag
och kallades af regeringen till medlem af åtskilliga
komitéer, bl. a. i den 1861 tillsatta komitén för
uppgörande af förslag till författning rör an de
folkskoleväsendet. Som filosof slöt han sig omsider
till den herbartska riktningen, efter att förut hafva
hyllat den vid Helsingfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
