Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spada, Leonello - Spadaro, Micco, egentligen Domenico Gargiulo - Spadicifloræ, kolfblomstriga, bot. - Spado, Lat., snöping, evnuk - Spagirica, kem. farmak. Se Kräkvin-sten - Spagiriska metoden, med., kallades det under 17:de och 18:de årh. allmänna bruket af »remedia spagirica» - Spagna, Giovannilo, egentl. Giovanni di Pietro - Spagnoletto, Lo. Se Ribera - Spagnuolo, Lo. Se Crespi, G. M. - Spahi (riktigare Sipahi) kallades ursprungligen den förnämligaste af de sex besoldade ryttarekårer, som uppsattes af den turkiska statskassan - Spak, sjöv. Se Bråspel, Gångspel, Handspak och Ratt - Spakvatten, ett äldre namn på »stillvatten» - Spalatin, Georg - Spalato l. Spalatro (Slav. Split), stad i österrikiska kronlandet Dalmatien - Spalax, zool. Se Blindrotta - Spaldencreutz, adlig ätt, härstammande från Skotland - Spaldencreutz. 1. Johan Adolf S. - Spaldencreutz. 2. Arvid Johan S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stafflibilder träffas i Louvre, i museerna i Dresden, Neapel,
Parma o. s. v. O. G-g.
Spadaro, Micco, egentligen Domenico Gargiulo,
italiensk landskapsmålare af neapolitanska skolan,
född i Neapel 1612, död der 1679, var elev af Aniello
Falcone, men bildade sig hufvudsakligen efter sin
kamrat Salvator Rosa. S. målade duktiga landskap
med bibliskt staffage, krigsmålningar, sjöstycken
o. s. v. Hans arbeten återfinnas i Neapels museum,
såsom bl. a. Vesuvius’ utbrott, Masaniellos uppror,
i hvilket han deltagit, och Pesten i Neapel, samt i
Louvre, Schleissheim o. s. v. o. G-g.
Spadiciflorae (af Lat. spadix, kolf, och flos,
blomma), kolfblomstriga, bot., kallas en klass af
växter med ett hjertblad, hvilkas blommor sitta
utan skaft på eller något insänkta i ett köttigt,
cylindriskt l. koniskt enkelt eller grenigt
fäste, en blomställning, som bär namnet blomkolf,
spadix. Blommorna äro ofta oansenliga, ofullständiga
med enkla hylleri samt skildkönade. Till denna klass
föras nat. fam. Palmae, Aroideae, Potamogetoneae, samt
de mer eller mindre afvikande familjerna Lemnaceae,
Typphacea och Cyperaceae. O. T. S.
Spado, Lat., snöping, evnuk.
Spagirica, kem. farmak. Se Kräkvin-sten.
Spagiriska metoden, med., kallades det under 17:de och
18:de årh. allmänna bruket af »remedia spagirica»,
eller antimonmedel mot hvarjehanda sjukdomar, i
synnerhet af inflammatorisk natur. Jfr Kräkvinsten. O. T. S.
Spagna [spa’nja], Giovannilo, egentl. Giovanni
di Pietro, italiensk målare af toskansk-umbriska
skolan, född före 1495, död mellan 1528 och 1533,
var elev af Pietro Perugino, som han i hög grad
imiterade, samt verksam i Spoleto. Fresker af honom
finnas derstädes i kommunalpalatset. Taflor af hans
hand finnas i Louvre, i Vatikanen och i Berlins
museum, alla ådagaläggande hans starka beroende af
sin lärares manér. O. G-g.
Spagnoletto [spanjålettå], Lo. Se Ribera.
Spagnuolo [spanjuålå], Lo. Se Crespi, G. M.
Spahi (riktigare Sipahi) kallades ursprungligen den
förnämligaste af de sex besoldade ryttarekårer (»kapu
kuli»), som uppsattes af den turkiska statskassan;
senare öfvergick benämningen till alla dessa kårer och
slutligen till allt oregelbundet rytteri. Fransmännen
upptogo benämningen för det rytteri, som de uppsatte i
Afrika af infödt folk. Till en början afsedda endast
för ordonnanstjenst, utgjorde spahi 1834 endast 4
sqvadroner, men 1845 3 regementen på 6 sqvadroner. De
äro numera likställda med det öfriga kavalleriet.
C. O. N.
Spak, sjöv. Se Bråspel, Gångspel, Handspak och Ratt. –
Spakvatten, ett äldre namn på »stillvatten», då
strömförändring från ebb till flod eller tvärtom
eger rum. R. N.
Spalatin, Georg, Luthers vän och medarbetare i
reformationsverket, född d. 17 Jan. 1484, hette
egentligen Burkhardt, men antog namnet S. efter
sin hemort Spalt, nära Nürnberg. Efter att hafvra
studerat juridik i Erfurt och Wittenberg prestvigdes
S. 1508 och blef följande år lärare för kurfursten
Fredrik den vises son Johan Fredrik. Han vann snart kurfurstens
förtroende samt utnämndes efter hvartannat
till dennes bibliotekarie, privatsekreterare och
hofkaplan. Redan tidigt blef S. bekant med Luther,
som väckte hans religiösa intresse, och som å sin
sida i den hängifne, klokt medlande vännen erhöll
en kraftig förespråkare hos Fredrik den vise. Vid
riksdagen i Worms och i alla de af reformationen
framkallade politiska förvecklingarna var han
kurfurstens rådgifvare och, ehuru ytterst försigtig
vid ett besluts fattande, ryggade han sedermera
aldrig tillbaka för dess konseqvenser. Efter sin
herres död (1525) blef S. superintendent i Altenburg,
der han inom kort gifte sig, samt ledde 1527–39
kyrkoreduktionen i Sachsen, hvarjämte han äfven på
kurfursten Johan Fredrik öfvade ett för reformationens
sak välgörande inflytande. Han dog d. 16 Jan. 1545
i Altenburg. På grund af flere värdefulla arbeten
öfver Sachsens historia hade han erhållit titeln
sachsisk historiograf.
Spalato l. Spalatro (Slav. Split), stad i österrikiska
kronlandet Dalmatien, naturskönt belägen på en
af Brazza- och Salonavikarna begränsad halfö, vid
S.–Sivericbanan. Stadens folkmängd uppgick 1880 till
14,513 innev.; kommunens till 20,860 innev. S. drifver
den mest betydande handel i Dalmatien och är en
stapelplats för från Italien till Turkiet gående
varor. År 1886 besöktes dess hamn af 1,814 skepp
med en sammanlagd drägtighet af 286,366 tons. Det är
säte för en biskop samt eger ett prestseminarium,
ett gymnasium, en realskola, en nautisk skola och ett
museum för fornlemningar. Staden är numera illa byggd
och smutsig, men har flere antika byggnader, främst
bland dem ett storartadt, af kejsar Diocletianus år
303 uppfördt palats. Af dess ursprungliga, af 4 torn
flankerade qvadrat qvarstå betydande lemningar,
särskildt den väl bibehållna hufvudportalen och
förhallen, hvilken senare uppbäres af ur korintiska
pelare framspringande bågar, en enligt hittills
gjorda forskningar förut icke känd arkitektur. 6
km. österut ligger den fordom betydande staden
Salona (se d. o.), hvars innevånare vid avarernas
angrepp år 640 flydde till Spalato, urspr. benämndt
Aspalathum. I det nämnda palatset funno de skydd,
och dess murar begränsade länge den lilla staden.
Spalax, zool. Se Blindrotta.
Spaldencreutz, adlig ätt, härstammande från Skotland,
urspr. benämnd Spalding, adlad 1756,
introducerad 1773, utgången på manssidan 1848. –
1. Johan Adolf S., ämbetsman, riksdagstalare, född
1747, blef 1765 auskultant i Göta hofrätt, och 1775
lagman i Östergötland. Död 1794. Som riddarhusets
förnämste talare intog S. en framstående plats i
oppositionen vid 1789 års riksdag, då han med kraft
uppträdde i synnerhet mot konungens proposition
om bevillning på obestämd tid. – 2. Arvid Johan
S., vitterhetsidkare, den förres son, f. 1782,
tjenstgjorde någon tid vid hofvet, der han blef
kammarherre. På sin egendom Gusum hade han ett
handtryckeri och tryckte sjelf små upplagor af sina
skrifter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
