- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
365-366

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stang ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»tekniskt biträde» åt det nord-amerikanska
ombudet. Den verksamhet, som föregick upprättandet
af den nya staten, har S. skildrat i sin bok:
The Congo and the founding of its free state (1885;
»Kongo. Den nya fristaten i de svartes verldsdel»,
s. å.). I slutet af 1886, då S. befann sig på en resa
i Förenta staterna, återkallades han plötsligt till
Europa och ställdes i spetsen för ett nytt afrikanskt
företag. Det gällde nu att uppsöka och undsätta den
af de upproriska mahdisterna i Sudan instängde Emin
Pasja. För detta ändamål begaf S. sig först till
Sansibar, der en öfverenskommelse ingicks med den
mäktige arabchefen Tippu Tip. Med denne och hans
folk samt en stor mängd värfvade sansibariter for
han derpå med ångbåt rundt Kap till Kongo, till
hvars mynning han anlände d. 18 Mars 1887. Färden
uppför floden anträddes genast, och i början af Juni
nåddes mynningen af Aruvimi, hvars lopp S. beslutat
följa för att uppnå Wadelai vid öfre Nilen, Emin
Pasjas vistelseort. Vid Jambuja, ej långt från
Aruvimis mynning, upprättades ett befäst läger, der
S. lemnade en del af sin styrka, under befäl af
major E. M. Barttelot, jämte det bagage han icke kunde
medföra. Den 28 Juni 1887 bröt S. upp derifrån med en
karavan, bestående af 6 européer och 389 svarta bärare
och soldater. Redan under den första dagsmarschen
råkade man in i en urskog, der väg måste rödjas genom
nästan ogenomträngliga snår af slingerväxter och
buskar, och först d. 4 Dec. nåddes gränsen af denna
skog, som beredt expeditionen outsägliga lidanden,
och man trädde ut på det öppna gräslandet vester
om Albert Nyansa. Den 13 Dec. stod S. på höjderna
ofvanför denna sjös sydvestra ände, men då hvarken
Emin Pasja der syntes till ej häller kanoter för
hans uppsökande kunde erhållas, måste man vända om
till skogsområdet för att afhemta expeditionens
der qvarlemnade transportabla båt. För andra gången
anlände S. till Albertsjön d. 22 April 1888, och ett
par dagar derefter sammanträffade han med Emin,
som emellertid icke obetingadt var beredd till aftåg
från sin provins (jfr art. Schnitzer, Eduard). Sedan
S. hos Emin qvarlemnat sin följeslagare Jephson,
begaf han sig tillbaka mot Jambuja-lägret för att
uppsöka major Barttelot, hvilken fått befallning att
med expeditionens eftertrupp och ett antal bärare, som
Tippu Tip förbundit sig att tillhandahålla, följa S. i
spåren. Först d. 17 Aug. påträffades eftertruppen
vid Banalya, 165 km. öster om Jambuja; befälhafvaren
var då mördad af sitt eget folk och hela hans styrka
nära nog i upplösningstillstånd. Med spillrorna af
eftertruppen anträdde nu S. för tredje gången färden
till Albert Nyansa, dit han anlände d. 16 Jan. 1889
och möttes af underrättelsen om Emins och Jephsons
fångenskap hos den förres upproriska trupper. Sedan
dessa lyckats återvinna friheten, förenade de sig
med S. i dennes läger vid Kavalli, dit småningom en
mindre del af Emins folk samlades. Uppbrottet till
kusten skedde d. 10 April. Färden ställdes först
mot söder längs den i Albert-sjön utflytande
Semliki-floden och utefter foten af en väldig, snöklädd,
hittills okänd bergskedja, det omkr. 5,500 m. höga
Ruvenzori. Derefter berördes den af S. redan 1876
upptäckta sjön Luta Nzige, åt hvilken han nu gaf
namnet Albert Edvard Nyansa, hvarefter han vände sig
mot sydöst till Victoria-sjöns södra strand och vidare
på den vanliga karavan vägen till Bagamojo vid Indiska
oceanen. Efter ankomsten dit, d. 4 Dec. 1889, begaf
S. sig öfver Sansibar till Kairo, der han vistades
några månader, sysselsatt med utarbetandet af sin
reseberättelse, som i Juni 1890 utkom under titel:
In darkest Africa or the quest, rescue and retreat of
Emin, governor of Equatoria
(»I det mörkaste Afrika,
Emin pasjas uppsökande, befrielse och återtåg»,
s. å.).

S. är, näst efter Livingstone, otvifvelaktigt den, som
uträttat mest för Afrikas geografiska utforskning. För
sina förtjenster i detta hänseende har han fått
mottaga en mängd utmärkelser; Svenska sällskapet för
antropologi och geografi tillerkände honom 1883 sin
»Vega-medalj». Såsom resande utmärker han sig för
en utomordentlig djerfhet och en hänsynslös energi,
som ej vet af några hinder, men ej häller skyr några
medel för att nå sitt mål. Hans literära arbeten
innehålla lifliga och underhållande skildringar samt
gifva i allmänhet en god bild af de besökta trakternas
geografiska beskaffenhet. Deremot bära de ofta spår
af den hast, med hvilken de blifvit åstadkomna,
och till följd af författarens fullständiga brist
på vetenskaplig bildning söker man i dem så godt
som förgäfves några brukbara naturhistoriska eller
etnografiska underrättelser. Det hänsynslösa och
antagligen ej alltid berättigade klander, som han
i de båda sista af de här ofvan omnämnda arbetena
uttalat mot åtskilliga af sina medhjelpare i Afrika,
har gifvit upphof till en ytterst häftig polemik,
som, i fråga om hans förhållande till Emin Pasja
och major Barttelot samt eftertruppens öfrige
officerare, ännu (Dec. 1890) icke synes vara afslutad.
E. W. D.

Stanley [-li], Frederick Arthur, baron, engelsk
statsman, född 1841 i London, ingick först i armén,
der han avancerade till öfverste, valdes 1865 till
ledamot af underhuset och var amiralitetslord under en
del af år 1868. Tillhörande det konservativa partiet,
var han finanssekreterare i krigsdepartementet
1874–77, skattkammaresekreterare och sedermera
krigsminister 1878–80 samt kolonialminister
1885–86. Sedan 1888 är S. generalguvernör i Canada.

Stanley-fallen [-li]. Se Kongo, sp. 1165.

Stanley Pool [-li ponl], sjö i östra Afrika, bildad
af Kongo-floden under 16° ö. lgd och 4° s. br. Den
är belägen 350 m. öfver hafvet, har en längd af 40
km. och en bredd af 26 km. och en ytvidd af omkr. 225
qvkm. Vid dess norra strand ligger den af S. de
Brazza anlagda franska stationen Brazzaville och på
den sydvestra den af Stanley 1881 anlagda stationen
Leopoldville i Kongostaten. Sjön upptäcktes af
H. Stanley d. 12 Mars 1877.

Stannfoglar, zool. Se Foglar.

Stanniol (af Lat. stannum, tenn). Se Folie.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free