Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stannum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Staraja Russa, stad i ryska guvernementet Novgorod,
vid floden Polist. 13,078 innev. (1882). Tillverkning
af tegel och läder. Handel med säd och lin. I
närheten ligga, fordom till saltberedning använda,
mineralkällor, som årligen hesökas af några tusen
kurgäster. S. var redan 1167 en af de mindre städerna
i republiken Novgorod. 1614 vann Jak. De la Gardie
der en seger öfver ryssarna.
Starar, Sturnini, zool., underfamilj tillhörande
familjen kråkfoglar (Corvidae), ordningen tättingar
(Passeres) bland foglarna. Stararna skiljas från
de öfriga kråkfoglarna derigenom att näsborrarna
äro täckta af en hvälfd hinna, ej af framåt liggande
hårfjädrar, samt derigenom att vingarna äro spetsiga
och stjerten kort, i spetsen urnupen. De tillhöra
Gamla verlden. Deras föda är dels animalisk, dels
vegetabilisk. De vigtigaste slägtena äro glansstararna
(Lamprotornis), maskhackaren (Buphaga), rosenstaren
(Pastor) och staren (Sturnus). Se Stareslägtet.
L-e.
Starbus, Johan, porträttmålare, föddes i Amsterdam
1679, men inkom som barn till Sverige med fadern, den
skicklige pistolsmeden Peter S., och blef lärjunge
hos von Krafft. Det berättas, att han var den, som
räddade Karl XI:s lik undan slottsbranden 1697. För
studier i sin konst begaf han sig 1702 till Frankrike,
der han lär vistats undero några år, obekant under
hvilkens ledning. Återkommen var han åtminstone 1711,
och hans konstnärsrykte måtte varit ganska betydligt,
då han året derpå fick i uppdrag att måla konung
Stanislaus Leszcynski och dennes familj. Han blef
sedan hofmålare hos prinsessan Ulrika Eleonora,
hvars utseende såsom ung han i åtskilliga bilder
bevarat åt efterverlden. Han afled i Stockholm d. 10
Febr. 1724. S. tillhör i det hela den skola, som von
Krafft utbildade, men utmärker sig framför andra dess
medlemmar genom en säker teckning, en fin, ofta något
blek karnation med mycket fördrifna och tunna skuggor
samt en elegant behandling af accessoarerna. Tidigast
är dock hans köttfärg något tegelaktig, såsom
i bilderna af Stanislaus’ gemål och döttrar (å
Gripsholm). Hans porträtt af Ulrika Eleonora tillhöra
samma skede. Eljest målade han mest medlemmar af de
högadliga slägterna. Han målade äfven miniatyrporträtt
i olja och aqvarell. Något inflytande på det svenska
måleriets utveckling utöfrade hans konst knappast.
-rn.
Starby, socken i Kristianstads län, Södra Åsbo
härad. Areal 1,109 har. 675 innev. (1889). Annex till
Höja, Lunds stift, Södra Åsbo kontrakt.
Starbäck, Karl Georg, historiker, romanförfattare,
föddes d. 18 Juli 1828 i Falun, der hans fader
var öfvermasmästare. Han genomgick Klara skola och
gymnasiet i Stockholm, hvarunder han tillsammans
med några kamrater stiftade det ännu bestående
sällskapet »Concordia», samt blef 1849 student i
Upsala. Promoverad filosofie doktor 1854, blef han
s. å. vikarierande kollega i Vesterås, anställdes
1855 som lärare vid privata nya elementarskolan i
Norrköping och blef 1858 tillika, jämte D. A. Sundén,
föreståndare för sistnämnda läroverk. I dessa
befattningar stod han qvar till 1862, på sista
tiden sysselsatt dessutom dels med redigeringen af
en illustrerad veckotidning, »Svenske arbetaren»
(1861–65), dels med skötseln af ett tryckeri. Han
lemnade sin lärareverksamhet för att ostörd kunna
egna sig åt literär produktion. Men efter att
redan på hösten 1862 hafva haft förordnande som
folkskoleinspektör i Stockholm sökte och erhöll
han 1864 lektoratet i historia och svenska vid
Norrköpings högre elementarläroverk. Träffad af ett
slaganfall, som medförde förlamning i högra armen
och betydlig svårighet att tala, måste han redan 1872
söka tjenstledighet från befattningen och erhöll
1875 afsked med af riksdagen beviljad pension. Efter
långvarigt lidande afled han i Upsala d. 8 Okt. 1885.
S. var en af vårt lands på samma gång produktivaste
och populäraste författare samt utgaf såväl
rent historiska arbeten som historisk-romantiska
skildringar, större och mindre. Hans förnämsta
historiska verk är Berättelser ur svenska historien
(11 delar och början af den 12:te 1860–75, flere
delar omtryckta), hvilket 1871–81 fortsattes och
afslutades af P. O. Bäckström (ny uppl. 1885–86). Ett
par arbeten, som utkommit i en mängd upplagor, äro
hans Försök till lärobok i svensk historia för
folkskolor och nybegynnare (1862; 11:te uppl. 1885)
och Små berättelser ur svenska historien (1867;
8:de uppl. 1881). Bland hans öfriga skrifter
märkas: Vasaätten under unionstiden (1854),
Inledning till medeltidens historia (1856),
Historiens betydelse som undervisningsämne (1859),
Öfversigt af riksforeståndarskapet i Sverige under
unionstiden (1864), Läsebok, innehållande smärre
berättelser ur svenska historien (1865; 3:dje
uppl. 1879), Skarpskyttens ungdomsminnen, historisk
berättelse (1867; ny uppl. 1889), Små berättelser om
märkliga orter i Sverige (1868; 4:de uppl. 1888), den
romantiserade berättelsen Mäster Olofs bröllop (1871),
den historiska romanen Engelbrekt Engelbrektsson
(1868–69; 4:de-uppl. 1887), Taflor ur historien
och vår tid (1870), den historiska romanen Öfverste
Stålhammar (s., å.; ny uppl. 1889), den historiska
romancykeln Nils Bosson Sture (1870–71; 3:dje
uppl. 1887) Berättelser ur gamla historien (1871),
Historiska bilder (1871), Lifknektens berättelser
om händelser ur Gustaf II Adolfs historia (1879; ny
uppl. 1889) m. fl. Nämnas må ock en af honom utgifven
Lärobok i svensk prosastil (1869). Tillsammans,
med F. R. von Kraemer utgaf han en Läsebok i
fäderneslandets häfder (1878–83). S. bidrog särskildt
genom sina berättelser ur svenska historien betydligt
till spridande af upplysning bland folket.
Stareslägtet, Sturnus, zool., tillhör underfamiljen
starar (Sturnini), ordningen tättingar (Passeres)
inom foglarnas klass. Staren (S. vulgaris) är
svart med grön eller purpurröd metallglans, och små
rostgrå fläckar samt har en kroppslängd af 22 cm. Han
är en flyttfogel, som om sommaren bebor skogstrakterna
i de norra och mellersta, om vintern de sydligaste
delarna af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
