Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statistiska tabellkommissionen är en till Civildepartementet hörande central myndighet - Statius, Publius Papinius - Stativ, ett slags flyttbar ställning - Statland, en halfö, som från kusten af Nordfjord skjuter ut i öppna hafvet v. om Vanelvsfjorden på Söndmöre - Statsanslag, de summor, som af riksdagen beviljas för bestridandet af utgifter, som statens ändamål kräfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Statistiska tabellkommissionen är en till
Civildepartementet hörande central myndighet. Sedan
de befolkningsuppgifter, som enligt k. br. d. 22
Apr. 1735 skulle meddelas af landshöfdingarna samt
enl. k. br. d. 29 Jan. 1736 af konsistorierna,
påkallat behofvet af en metod deri, tog tabellverket,
d. v. s. den svenska befolkningsstatistiken,
sin början med år 1749. Dess s. k. generaltabell
bearbetades först af särskilda kommitterade och
enligt k. bref d. 11 Okt. 1756 af kommissionen öfver
tabellverket, eller Tabellkommissionen, som upplöstes
genom k. bref d. 22 Juli 1858, då i stället inrättades
ett nytt statistiskt ämbetsverk, benämndt Statistiska
tabellkommissionen, i hvars verksamhet skulle
ingå äfven andra grenar af statistiken än endast
befolkningsstatistiken. Denna kommission bestod af
två afdelningar: Statistiska beredningen, som var en
rådplägande församling, och Statistiska centralbyrån
(se d. o.), ett verkställande ämbetsverk. Faktiskt
oberoende af hvarandra förut, fick Statistiska
centralbyrån sin särskilda instruktion 1879 och
beredningen sin instruktion d. 22 Okt. 1886,
då foreskriften att beredningen och centralbyrån
skulle utgöra hvar sin afdelning af kommissionen
upphäfdes och Statistiska beredningen erhöll
benämningen K. Statistiska tabellkommissionen. Enligt
sistnämnda instruktion är denna rådplägande myndighets
hufvudsakliga ändamål att mellan de ämbetsverk,
som offentliggöra bidrag till Sveriges officiella
statistik, åstadkomma nödigt samband i hvad deras
statistiska verksamhet rörer. Det åligger derför
kommissionen att upptaga till granskning såväl den
allmänna planen, till form och innehåll, som ock
formulären till uppgifterna för nya statistiska
redogörelser äfvensom vigtigare ändringar i de till
ofvannämnda serie redan hörande berättelser, att
åstadkomma enhet i berättelsernas form samt verka
för utveckling och förbättring af den officiella
statistiken. Kommissionen, som sammanträder så ofta
ärendena det fordra, utgöres af chefen för Statistiska
centralbyrån såsom ordförande och af en representant
för hvart och ett af de ämbetsverk, som hafva att
offentliggöra bidrag till Sveriges officiella
statistik, såsom ledamöter. Dessa ämbetsverk
(f. n. 14) representeras af ledamot, byråchef eller
föredragande eller, beträffande afdelning af K. M:ts
kansli, äfven annan ämbetsman inom departementet
än byråchef. Sekreterare är aktuarien-registratorn
i Statistiska centralbyrån. Ordförande, ledamöter
och sekreterare åtnjuta i denna sin egenskap ej
något arvode. K. S.
Statius, Publius Papinius, romersk skald
från tiden omkr. 45–96, var bördig från Neapel,
der han tidigt uppträdde som segervinnare i
vittra täflingar. S. vistades länge i Rom och
var en gunstling hos kejsar Domitianus, men drog
sig slutligen tillbaka till sitt landtgods vid
Neapel. Mest beundradt af samtiden var hans epos
Thebaïs, en dikt i 12 sånger, behandlande de sju
furstarnas tåg mot Thebe. Såväl detta epos som hans
ofullbordade dikt Achilleïs utmärka sig visserligen
för en skicklig behandling af formen, men lida af
dunkelhet och svulst.
Större intresse ega för oss hans Silvae,
tillfällighetsdikter, bland hvilka man vid sidan af
ett till Domitianus riktadt äckligt smicker finner
förträffliga bilder ur tidens lif. Bland upplagor af
S:s samlade dikter må nämnas dem, som utgifvits af
Queck (2 bd, 1854) samt Bährens och Kohlmann (2 bd,
1880–84).
Stativ (Lat. stativus, som står), ett slags flyttbar
ställning, hvarpå något är afsedt att placeras:
vid fältmätningar instrument, vid fotografering
fotograferingsapparaten m. m.
Statland, en halfö, som från kusten af Nordfjord
skjuter ut i öppna hafvet v. om Vanelvsfjorden på
Söndmöre. Innerst ganska smal, vid Mandseidet (2 km.),
blir den sedan bredare och högre samt stupar till
sist i berget Stat brant ned i hafvet. Dess högsta
toppar äro Kjærringen (502 m.) och Staalet. Utanför
Stat ligger det öppna, stormiga Stathav, som med
sina starka strömmar och stora grund sedan gammalt
är fruktadt af sjöfarande. Y. N.
Statsanslag, de summor, som af riksdagen beviljas
för bestridande af utgifter, som statens ändamål
kräfva. Dessa summor kallas i Norge, Danmark och
Tyskland bevillningar, hvilket ord i Sverige afser
skatt, ej statsutgift. Dessa anslag äro dels uppförda
på riksstaten, då de skola utgå af de statsverket
(se d. o.) tillkommande medel, dels upptagna i
Riksgäldskontorets reglemente, då de skola utgå
från tillgångar, som höra under Riksgäldskontorets
förvaltning. De på riksstaten uppförda anslag afse
utgifter att ombesörjas dels af Statskontoret, dels
af Riksgäldskontoret. De anslag, som afse utgifter,
som skola utgå från Statskontoret, fördelas,
efter utgifternas beskaffenhet, i ordinarie och
extra ordinarie anslag under hvar och en af de
hufvudtitlar, å hvilka anslag äro uppförda. De
ordinarie anslagen afse utgifter af varaktig natur,
som erfordras för att upprätthålla de särskilda
statsfunktionernas jämna verksamhet. De kunna förutses
skola behöfvas till fastställda belopp under en
längre tid för att tillgodose statsförvaltningens
under normala förhållanden städse återkommande
likartade behof. De utgå derför fortfarande till
sina bestämda belopp utan att underkastas pröfning i
annat fall, än att särskild fråga om ändring i desamma
väckes. Dessa utgifter måste i väl ordnade samhällen
kunna bestridas med statsverkets vanliga inkomster,
om ej staten skall gå upplösning eller omhvälfning
till mötes. De extra ordinarie anslagen grunda sig
pä kända, förhandenvarande behof, som anses vara
af mera tillfällig beskaffenhet, och skola, derest
riksdagen anser sådant anslag böra förnyas för att
fortfarande utgå, särskildt å nyo beviljas. Man
har velat ytterligare gifva en särskild karakter
åt de ordinarie anslagen, som afse mera permanenta
utgifter, så att riksdagen ej skulle vara berättigad
att utan konungens samtycke nedsätta eller indraga
desamma. Något bestämdt stöd för detta antagande
finnes dock ej vare sig i grundlag eller i historiska
förhållandena (se Extra statsreglering. Om begränsning
af riksdagens rätt att vägra, indraga och nedsätta
anslag se Statsreglering). Af de ordinarie anslagen
äro vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
