Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsråd, jur., betecknar vanligen ett från ministeriet skildt kollegium - Statsrådsansvarighet. Se Statsråd - Statsrådsberedning. Se Statsråd - Statsrätt, sammanfattningen af de rättsnormer, som regelbinda staten i dess verksamhet - Statssekreterare, jur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansvarighetslagen för statsrådets ledamöter af d. 10
Febr. 1810. Skulle statsrådsledamot befinnas i
sina rådslag om allmänna mått och steg icke hafva
iakttagit rikets sannskyldiga nytta eller såsom
föredragande icke med oveld, nit, skicklighet och
drift utöfvat sitt förtroendeämbete, kan riksdagen,
efter framställning af utskottet, hos konungen begära
den nämnde statsrådsledamotens entledigande (politisk
ansvarighet). Vid sådan anhållan må dock konungen
fästa det afseende honom för godt synes (R. F. §§
15 och 105–107).
Angående norska statsrådet bestämmer väl grundlagen,
att det skall bestå af två statsministrar och
minst sju andra ledamöter, men den förbehåller
åt konungen att gifva närmare föreskrifter om
sammansättningen. Detta statsråd utgör ett enda
kollegium emellertid endast då konungen vistas i
Norge; eljest är det deladt på två afdelningar:
»den norske regjering» i Kristiania och den
statsrådsafdelning, som vistas hos konungen. Den
ene statsministern skall alltid vara ledamot af
regeringen i Kristiania och den andre stå i spetsen
för statsrådsafdelningen hos konungen, hvilken
afdelning dessutom består af två ledamöter, som
årligen ombytas. Åt den norska regeringen i Kristiania
öfverlemnas under konungens frånvaro sjelfständig
beslutanderätt i rikets inre angelägenheter i den
utsträckning, som konungen bestämmer. Då konungen
sjelf afgör ärenden, skall beslut fattas i närvaro
af den honom åtföljande statsrådsafdelningen och
efter inhemtande af norska regeringens betänkande,
så snart icke vigtiga hinder förbjuda detta. De
norska statsråden äro för sina rådslag ansvariga
inför odelstinget, så att detta kan åtala dem inför
riksrätt, om de granskade statsrådsprotokollen utvisa,
att de icke kraftigt talat och reserverat sig mot
sådana konungens beslut, som de funnit stridande mot
statsformen eller rikets lagar eller ögonskenligen
vara för riket skadliga. Till följd af unionen mellan
Sverige och Norge finnas åtskilliga ärenden, som angå
unionen eller båda de förenade rikena. Bland dylika
ärenden skola de, som angå krig och fred, handläggas
i utomordentligt statsråd, som består af hela det
svenska statsrådet och den norska statsrådsafdelning,
som vistas hos konungen (R. A. § 4). Öfriga ärenden,
som angå unionen eller båda rikena, skola äfven
handläggas och afgöras af unionskonungen i närvaro
af rådgifvare från båda rikena, i s. k. sammansatt
statsråd, som antingen utgöres af det svenska
statsrådet med minst fyra ledamöter och den konungen
följande norska statsrådsafdelningens tre ledamöter:
svenskt-norskt statsråd, eller bildas af det norska
statsrådet jämte tre svenska statsrådsledamöter:
norskt-svenskt statsråd (R. A. § 5, R. F. §§ 8
o. 39, N. G. § 38). I det sammansatta statsrådet
föredragas de diplomatiska ärendena af den
svenske utrikesministern, hvaremot öfriga ärenden
i svenskt-norskt statsråd af vederbörande svenske
departementschef och i norskt-svenskt statsråd af
vederbörande norsk statsrådsledamot.
Det danska statsrådet skall utgöras af
ministrarna och tronföljaren, om han är
myndig, men konungen eger bestämma ministrarnas
antal. I statsrådet, der konungen
presiderar, måste endast lagstiftningsfrågor
och vigtiga regeringsärenden handläggas.
Och äfven sådant ärende kan, då konungen i
särskilda fall är förhindrad, behandlas
i ministerråd under konseljpresidentens
ordförandeskap, hvarefter ministerrådets
beslut underställes konungen till stadfästelse.
I andra ärenden fattar konungen beslut efter
framställning af den enskilde ministern, som äfven
på egen hand kan afgöra många angelägenheter.
Ansvarigheten inför representationen göres
gällande af folketinget (se Danmark, sp.
849) medelst åtal inför riksrätt, men någon
granskning af statsrådsprotokoll förekommer ej.
Jfr Ministeransvarighet, Ministerråd och Riksråd.
K. H. B.
Statsrådsansvarighet. Se Statsråd.
Statsrådsberedning. Se Statsråd.
Statsrätt, sammanfattningen af
de rättsnormer, som regelbinda staten i dess
verksamhet, inom statsområdet (inre statsrätt)
eller i förhållande till andra stater (yttre
statsrätt). Statsrätten motsvaras af jus publicum,
offentlig rätt hos romarna. Dock är det moderna
begreppet statsrätt mera inskränkt. Derifrån äro
afskilda såsom särskilda rättsgrenar kriminal-
och processrätt äfvensom religionsrätt, eller
hvad man i de kristna europeiska staterna kallar
kyrkorätt. Statsrätten i nuvarande bemärkelse
angifver det land, inom hvilket staten
verkar, och det folk, öfver hvilket
staten herskar, statsmaktens organisation,
rättigheter och åligganden samt verksamhetssätt.
Som emellertid den yttre statsrätten ej är annat än
folkrätten, sådan den skall tillämpas af den enskilda
staten, vare sig dertill hörande rättsregler tagit
form af positiva rättsbud för staten eller stannat
vid att iakttagas såsom allmänna folkrättsregler,
så hänföras de den yttre statsrätten tillhörande
bestämningarna ej under hvad man vanligen inbegriper
under statsrätt. I de konstitutionelt styrda
landen grenar sig statsrätten i två rättsdiscipliner,
nämligen statsförfattningsrätt, som utvecklar
innehållet af statsförfattningens bestämmelser
(se Statsförfattning) och statsförvaltningsrätt
(se Förvaltning). I de absolut monarkiska staterna
gifves endast statsförvaltningsrätt. Statsrätten,
bör noga skiljas från statskonsten (se Politik).
H. L. R.
Statssekreterare, jur., benämndes i Sverige, från
förra hälften af 1600-talet (1634 års R. F.), till
1809 de kansliämbetsmän, som jämte sin ställning
såsom bisittare i kanslikollegiet hade till uppgift
att »utarbeta, kontrasignera och expediera alla
ärenden, som antingen för K. Mit allena eller i
sittande råd föredragas» (1719 års kansliordn.) I
rådet hade statssekreterarna före 1809 endast
under en kort öfvergångstid. (1697–1709) plats och
buro derunder titeln statsråd. Statssekreterarna,
som dessförinnan varit två, af hvilka den ene hade
särskild befattning med utländska bref och ärenden,
blefvo under frihetstiden, (enligt 1719 och 1720
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
